Kraften (femte året)

Om du ser det fetstilta: Nu har jag funderat ordentligt på din fråga och kan nu skriva svar.

Du har rätt i att Snape nämner att han är skicklig på simning, så egentligen är det inget fel att skriva "så skickligt". Fast samtidigt säger man att en bild säger mer än tusen ord. Det var bara en tanke jag fick när jag läste texten första gången. Följ ditt hjärta och fundera om du vill omformulera texten. För som du skriver, har ju Snape sagt att han kunde något som Quirrell inte kunde. Men på samma gång vet du ju hur det blir. Tankar samlas, och så skriver man ner dem.

Roligt att du minns teorierna!
Jag hoppas det inte gjorde något att de andra teorierna blev lite dramatiska! Det är ju roligt när dramatikkurvan stiger!

*

Tänk på hur mycket drama det är i "Quirrells första år på Hogwarts" och "Vandalen på ridskolan"!

Angående Snape och morbrodern: Fundera och avgör själv. Jag hoppas innerligt att mitt svar duger. Jag har som sagt funderat ordentligt, och på så sätt gjort mitt bästa att svara.


*

♥♥♥Mintygirl89♥♥♥

Jag har åtminstone kommenterat kapitel 67 för ett jäkla tag sen. Läste (som du kanske inte vet) resten av kapitlen under helgens bravader! Ett sätt att få lite lugn och ro i tillvaron, kan man lätt säga.

♥♥♥Trezzan♥♥♥

♥ ♥ ♥

catradora, tack för support! Det är så spännande att du läser, och du är helt grym på att skriva.

Refren, tack för support på kapitel 11! Så kul att veta när någon är inne och läser.

Jag vill först upplysa dig om att du antagligen kommer vara den största andledningen till att jag eventuellt kommer att sacka efter från min tidsplan jag lagt upp för min C-uppsats i biologi. Det är först och främst ditt fel eftersom jag under hela dagen idag bara velat läsa din fanfiction istället för att leta vetenskapliga artiklar. Jag har hela tiden tänkt “Äh, ett kapitel till, SEN så letar jag vidare”. Ett kapitel till blev till drygt 40 kapitel och nu har jag alltså läst färdigt din andra fanfiction, och knappt samlat in någon som helst bra fakta till min C-uppsats. Men det är ju synd att klaga och du borde vara glad som skrivit en så beroende-framkallande berättelse!

Nedan följer lite lösryckta tankar som slog mig idag när jag läste, alltså från ca kapitel 40 (då jag efter att ha läst cirka 10 kapitel kom på att det kunde ju vara roligt för dig att läsa lite vad jag tyckte under berättelsens gång!) till kapitel 70.

Jag tycker att det är intressant hur Miriam refererar till Voldemort som Mörkrets Herre. Det visar verkligen hur mycket hon umgås med Snape och hur mycket han influerar henne och att det ändå finns ett tydligt samförstånd däremellan. Harry säger ju exempelvis helt bryskt bara Voldemort, för han har aldrig lärt sig att det finns olika typer av respekt för namnet och att det namnet inte har missbrukats genom att yttras. Hermione å andra sidan har ju lärt sig att man ska frukta namnet, då hon verkar ha pluggat in allt man borde veta innan hon ens satt sin fot i trollkarlsvärlden. Och Miriams väg in i trollkarlsvärlden var delvis tillsammans med Snape, och han som gammal dödsätare säger ju givetvis Mörkrets Herre. Så det är så logiskt och så bra!

Jag är väldigt förtjust i ditt sätt att uttrycka dig när du skriver, det är ibland lite Austen-känsla över det. Och jag fullkomligt älskar Jane Austen så det är många plus i kanten för det ♥


Och jag älskade att Madame Maxime var den som examinerade Miriam. Jag hade faktiskt hoppats att du skulle involvera henne när Leonardus i början sade att han hade ordnat med det! Jag har en tendens att alltid gissa hur filmer eller böcker slutar eller åtminstone om något som kommer hända. Och inget gör mig så lycklig som när en förhoppningsfull gissning stämmer överens med vad jag blir serverad

JAG FULLKOMLIGT ÄLSKAR ATT HANS PATRONUS HAR ÄNDRATS FÖR MIRIAMS SKULL ♥ Hinden är med sin hjort *gråter ögonen ur mig*

Och överlag så älskar jag alla karaktärer. Efter ditt svar på min kommentar och ytterligare beskrivning av Miriam från Länken så älskar jag henne nu. Älskar också att hon är klumpig (för vem kan inte relatera till det?) och fastnar i det dolda hålet i trappan nästan lika ofta som Neville (vilket är väldigt träffande). Och jag gav ifrån mig ett litet tjut när Snape kom springandes upp för att hjälpa henne därifrån :’) I’m all in för självständiga kvinnor och ladila men det finns inget som är så attraktivt som en man som räddar en.


Och inget gör mig lyckligare än att Sirius lever och mår bra här. Speciellt med tanke på att jag just nu lyssnar om på Harry Potter och i fredags så dog Sirius hos mig och jag trodde jag skulle dö också (som jag alltid tror att jag ska göra). Jag grät nog mer eller mindre ända tills boken tog slut och sen lite till ändå. Så med det sagt vill jag bara säga att jag är så fruktansvärt tacksam att han fortfarande lever! ♥


Men Sniriam for life och nu ska jag läsa Prinsen så får du en ny kommentar där så fort jag kommit ikapp ♥

96hpevanescence

Åh, alltså - det är klart att jag inte vill att du ska bli sen i tidsplanen med C-uppsatsen, men samtidigt blir jag ju alldeles fånigt glad över att du sträckläst Kraften, förstås ... tack för att du berättar hur det var! Och hoppas det går bra med uppsatsen!

Naturligtvis har du rätt - det är fantastiskt roligt att få veta vad du tycker, och du tar upp en del intressanta saker som jag inte själv har tänkt på. Som detta med Mörkrets herre, till exempel. Det stämmer ju att det är Snape som påverkar Miriams referens där, och det är mer eller mindre omedvetet gjort i skrivandet.

En annan sak som är intressant, är att flera av mina läsare älskar just Jane Austen. Jag har dock inte själv läst henne ännu, men förstår att jag missat något, och tar det som en stor komplimang om det finns någon likhet där.

Vad trevligt att du gillar Madame Maxime. Det blev naturligt att ta med henne eftersom Miriam studerar franska, och roligt att kunna uppfylla ett läsar-löfte.

Och blir superglad att du lyfter fram citatet gällande Snapes patronus!♥

Tack även för dina fina ord om karaktärerna och att du lade märke till den där scenen i trappan.

I’m all in för självständiga kvinnor och ladila men det finns inget som är så attraktivt som en man som räddar en.

♥ Jaaa ... det är faktiskt så. Och det utesluter ju inte alls att kvinnan också kan rädda mannen! ♥

ÄLSKAR DEN DÄR S****A BILDEN PÅ SNAPE BTW.

Och det är klart att jag inte kunde döda Sirre! Överlag har jag svårt att ta livet av karaktärer faktiskt, och det är min främsta kritik mot HP-böckerna där det dör lite väl många personer, enligt mig. Speciellt de roligaste ...

Hoppas nu som sagt att det går bra med din uppsats, och jag längtar (på obestämd tid, såklart) till din läsning av Prinsen! ♥

Avis Fortunae, det är okej ♥ Jag har nog min C-uppsats under kontroll, enligt min handledare ligger jag långt fram och har "gott om tid".

Och just det där om att kvinnan i sin tur kan rädda mannen är det bästa jag vet, när de räddar varandra ♥

OCH JAG ÄLSKAR DEN GIFEN MED ♥

Jag å min sida förstår syftet med många av dödsfallen, även om i princip varenda en av dem smärtar mig invändigt. Men det tillför lite realism till det hela. Alla kommer inte helskinnade ur ett krig, det går inte. Men just att Fred dör, det dödar mig med.

Och tro mig, påskhelgen är på intågande och jag tänker avsätta tid till att komma ikapp med Prinsen, så du kan vänta dig en kommentar till absolut senast söndag (iaf om jag känner mig själv rätt)

96hpevanescence



Pixelow



Glad påsk och ta hand om er. ♥