19 år senare (Privat Roll)

Roxanne ser på Al. "Ni andra säger ju bara att jag har ett perfekt liv och att jag borde ta och rycka upp mig. Tror du jag vill berätta något då?" säger hon smått undrande och vänder sig till Scorp. "Ja, det vill jag." säger hon och ser granskande på honom.
"Du verkar ha erfarenhet?" söger hon med undrande smått oroligt tonfall och lägger handen på hans axel och ser in i hans ögon.
"Jag får prova, något måste jag göra." säger hon tyst och skakar på huvudet.
"Kan inte, men det går i perioder det där." sa hon avfärdande.
"Det var bara olyckligt att matvägran och sömnlösheten skulle infalla samtidigt. Det gör vig yrslig att inte ha ätit eller sovit ordentligt sen första dan." sa hon och log lätt.

"Albus mycket är du och din familj bra på men inte sånt här. Ibland har ni det lite...ja för bra" sa Scorpius lågt och såg på Al men vände sedan blicken mot Roxanne
"Är man rädd, har ont eller plågas är det svårt att sova" sa han bara och ryckte på axlarna. han ville inte att de skulle bli för oroliga för honom
"Vi får lösa det på något sätt för du kan inte fortsätta så här" sa han bestämt

Roxanne viker åter undan med blicken. Kan inte fortsätta såhär? Hon hade ju hållt på såhär i evigheter, länge. Hur skulle hon kunna blli bra? Ville hon ens det? Ville hon ha någon rotandes i hennes liv? Scorp hade fått henne att avslöja mer än vad hon ville, mer än hon någonsin sagt till någon.
Hon ser åter på Scorp och ler lite. "Vet inte det ja? Jag kan fortsätta såhär."

Scorpius tog hennes händer och såg allvarligt in i hennes ögon
"Nej det kan du inte! Det smärtar mig och inte minst din familj att se dig så här! och om du struntar i dina behov kommer de en dag leda till att du blir mer illa däran än vad du hade i tankarna" sa han bestämt. han hade varit utan både mat och sömn, inget av det frivilligt men det vållade bara stor skada.
"Roxanne förstår du inte vad du gör mot dig själv? inser du inte det kan vi inte hjälp dig. Albus blir du nog inte kvitt men om du inte söker min hjälp går jag min väg och låtsas inte om det. tänk över det" sa han bara innan han reste sig upp och lämnade rummet

Roxanne såg efter Scorp och suckade, det var inte så hon hade menat. Inte att hon ville bli av med honom, eller inte ha hans hjälp. Hon ville väll inte ha någons hjälp? eller ville hon det?
Al såg oroligt på henne, som att hon skulle gå sönder. Roxanne ställde sig upp och såg på honom "Jag slår ihjäl dig om du berättar det för någon." sa hon allvarligt och följde efter Scorp ut ur rummet. Och la handen försiktigt på hans axel.
"Förlåt Scorp, jag menade inte så. Jag är bara ovan, att folk vet, att någon bryr sig."

Scorpius log när Roxanne kom ut, han hade nästan väntat sig det. han kunde det här spelet och egentligen var han elak som använde det mot Roxanne.
"Jag vet det, men du måste se att människor bryr sig och att hjälp finns att få. I ditt fall är den inte svår att få och fler än du tror hjälper dig gärna" sa han leende men blev sedan allvarlig "och säg inte det samma om mig för det är två olika fall" sa han bestämt. han visste att många sagt samma sak till honom men för honom var situationen annorlunda. Albus kom ut till dem och undvek att se på Roxanne och Scorpius gav henne en allvarlig blick
"Vad sa du till honom?"

Roxanne bara nickade och log. Hon gillade Scorp, det hade hon aldrig trott. Inte att ha honom som vän, och hon hade aldrig fattat varför Al hängde ihop med honom, eller älskade honom.
Sedan rynkade hon pannan, hon ville hjälpa Scorp. Men han ville inte, eller? Han ville väll inte att de skulle råka illa ut. Men hon skulle vara där för honom, vara hans vän, det kunde hon göra.
När Al kom ut såg hon på honom och sen på Scorp "Att jag skulle slå ihjäl honom om han berätta för någon. Jag menade det inte bokstavligen, men ingen ska veta det okej?" sa hon allvarligt och såg på dem.

Scorpius lutade sig mot väggen
"Du menar att de orden måste lydas när du yttrar dem?" sa han och höjde ett ögonbryn och tänkte på att han sagt exakt samma samma sam men Roxanne hade berättat ändå. Albus bara nickade, han visste inte vad han skulle säga och fann det bäst så.

Roxanne såg ner i golvet och bet sig i läppen. Hon visste exakt vad Scorpius syftade på. Hon hade inte lytt honom när han sa så. "Nej, det behöver man väll inte. Men det skulle uppskattas." mummlade hon fram tyst utan att höja blicken.

Albus ser bestämt på Scorpius som himlar med ögonen
"Al jag är inte känslokall och jag tänker inte säga något. även om Roxanne hade sagt att det var okej hade jag inte sagt något för det ligger inte i min natur att göra det" sa han bara "Sluta tro det värsta om mig" sa Scorpius och gav Al en puss på kinden och gick sedan upp till biblioteket. han behövde tänka