Sjunde året, det värsta, bästa året

ünderbart!

SUPERBRA!!!

OH MY GOOOOD!!!

Har precis sträckläst ALLT för första gången, och du är så sjukt grym på att skriva människa!!

ASDFGHJKLASDFGHJKL JAG DÖR SÅ SJUKT BRAAAAAAAAAA

ALLTSÅ, du vet att jag älskar den här fanfictionen och att jag älskar Harry och hur jag älskar att du inte har gjort någon av den OOC och allt är bara så bra ♥

Gooodie!!! Gör bra

mera

jaa,skriv mera!

Tack för era fina kommentarer och jag är antagligen världens segaste uppdaterare men här har ni ett kapitel åtminstone


Kapitel 34


Gårdagens samtal låg som ett surrande bi i bakhuvudet på Ida, och trots att surret blev lägre och lägre försvann det aldrig riktigt.
Det som fick henne på andra tankar var bland annat att de fick en meterlång uppsats som de skulle skriva till professor Snape. Dock verkade han ha något som liknade medlidande för han gav dem till fredagen innan jullovet på sig innan den skulle in.
”Det är som vanligt med Snape förstås.” sade Harry. ”En massa läxor.”
”Vad hade du förväntat dig?” flinade Ida till svar. ”Jullov som närmar sig…”
”Och quidditchmatch på torsdag.”
”Vem väljer att lägga en quidditchmatch i December?” frågade Seamus.
”De har skjutit på det av någon anledning antagligen.” svarade Harry bara. ”Men det kommer nog inte bli så farligt. Plus att vi har ju tränat.”
”Inte så mycket som vi borde, Harry.” sade Ida.
”Tror du vi kommer förlora?” frågade Dean.
”Nej, men jag vet att Slytherin har tränat mycket mer än oss.”
”Oh, lite insider-information från drömprinsen?” flinade Dean. ”Vad har han mer avslöjat?”
”Kan du snälla sluta kalla honom drömprinsen och nej, det enda han sagt att Gryffindor antagligen inte har en chans i år.”
”Det kommer ni ju inte att ha heller.” flinade Draco som plötsligt dök upp bakom ryggarna på dem och blinkade snabbt mot Ida innan han snabbt fortsatte framåt mot nästa lektion.
”Gryffindor slår lätt Slytherin.” ropade Ida efter honom och fick bara en vinkande hand till svar.
”Men blir det träning då i kväll?” frågade Seamus.
”Ja, klockan sex har jag bokat quidditchplanen.” sade Harry. ”Men det är lunch nu i alla fall.”
Alla tog följde ned till Stora Salen. Ron med armen om Hermiones axlar och Ida gick i armkrok med Dean, Harry och Seamus vilket ledde till skrattanfall när de försökte ta sig fram i trånga korridorer eller genom slottets olika dörrar. Dagens lunch var en kryddig lammgryta så att det kändes som om tungan brann upp när man åt den, men den var ändå fantastiskt god.
”Snälla, ge mig vattnet!” utropade Ron som hade tagit en alldeles för stor tugga av maten innan att ha smakat på den först.
Seamus tog onaturligt lång tid på sig att skicka det medan Ron praktiskt taget höll på att dö. Ron hällde snabbt upp ett fullt glas vatten efter att ha ryckt karaffen ur händerna på Seamus och drack i djupa klunkar.
”Du är en gris, Ronald.” sade Hermione och skakade på huvudet innan hon log mot honom. ”Men du är min gris.”
Ron kysste henne på kinden och Hermione rodnade.
”Snälla, inte här vid matbordet!” gnällde Dean och sänkte rösten till en viskning. ”Folk äter ju här.”
Ron gjorde en grimas mot honom innan han kysste Hermione på riktigt vilket fick henne att rodna ännu mer.
Ida skrattade lite innan hon försiktigt började äta av maten.
”Jag förstår varför Ron gastade efter vattnet.” flinade hon och viftade teatraliskt med handen framför ansiktet.
”Det gör vi nog alla, så här stark har nog aldrig maten varit här.” sade Seamus.
”Men det är härligt med lite nytt.” sade Harry.

Quidditchträningen gick hur bra som helst, Harry var lika skicklig som alltid och Seamus och Dean skulle tyvärr aldrig komma upp i samma klass som Weasley-tvillingarna när det gällde att synka varandra på ett övernaturligt sätt, men de var ändå ruskigt duktiga. Och kemin mellan jagarna, Ida, Ginny och Demelza, var också väldigt bra medans Rons självförtroende verkade vara på topp.
”Vi vinner lätt!” ropade Ida när de klev in i omklädningsrummet och alla vrålade glädjefullt till svar.
”Lugna er lite nu.” sade Harry. ”Vi har inte vunnit än. Allt kan hända fram tills i morgon.”
”Seriöst Harry, du måste väl ändå också känna att vi lätt kommer vinna i morgon?” sade Ginny och ställde sig framför honom.
”Jo, visst men vi…” började han men överröstades av Seamus.
”Vi kommer vinna det här!”
En stund senare var alla på väg upp mot slottet igen och det var en underdrift om man sa att de var högljudda.
”Blir du sur om vi råkar skjuta iväg en dunkare mot Drömprinsen så att han råkar ramla av sin kvast?” ropade Dean efter Ida som gick typ tio meter framför honom.
”Nja, inte särskilt, om hjälper det oss att vinna så är det lugnt.” ropade hon tillbaka. ”Men det är oundvikligt att jag inte kommer att bli lite sur.”
”Det kan vi stå ut med, för du glömmer det säkert så fort vi har vunnit!” ropade Seamus.
De gnabbades med varandra på tio meters avstånd hela vägen upp mot slottet.
Hermione var nästintill ensam i uppehållsrummet när de kom tillbaks.
”Hur gick träningen?” frågade hon lätt och log.
”Vi kommer vinna.” flinade Ron och slog sig ner bredvid henne.
”Bra inställning.” log hon tillbaka.
”Det är sant.” sade Harry. ”Hur mycket Slytherin har tränat kommer de aldrig kunna slå oss.”

Dagen därpå satt Ida bredvid Draco på trollkonsthistorian längst bak i klassrummet medans professor Binns befann sig längst fram, malandes om något krig där svartalferna nästan vann mot trollkarlarna.
”Ni kommer inte att ha en chans i morgon.” viskade Ida.
”Snälla Ida,” viskade han tillbaka. ”du vet att Slytherin kommer vinna. Det finns liksom en anledning till varför vi inte kunnat ses så mycket.”
”Skyll på det.” flinade hon.
”Tror du mig inte?” flinade han tillbaks.
”Jo.”
”Du låter inte helt övertygande.” viskade han i hennes öra.
”Klart jag gör, jag vet att ni tränat häcken av er.” log hon tillbaka. ”Synd bara att det inte kommer att räcka.”
”Typiskt Gryffindorare, tror alltid så högt om sig själva...” han skakade på huvudet men Ida hörde sarkasmen i rösten.
”Typsikt Slytherinare, tror precis lika högt om sig själva som Gryffindorarna men vågar inte erkänna det.” sade hon och flinade.
Draco fnyste men det syntes att han försökte hålla sig för skratt.
”Typiskt Gryffindorare, är så övermodiga.”
”Typiskt Slytherinare, är så snobbiga.”
”Undrar vem som har bäst egenskaper?” viskade Draco och log ett snett leende.
”Gryffindor.” flinade Ida tillbaka.
”Dumsnut.” log han tillbaka och kysste henne på kinden.
”Dumsnut? Vem använder ordet dumsnut nu…”
”Miss Kravatt och Mr Majsfol, vad diskuterar ni där bak i klassrummet?” professor Binns hade på något mirakulöst sätt hört dem och Ida rodnade.
”Inget professor Binns.” svarade hon så artigt hon kunde. Binns mumlade något innan han fortsatte med sin predikan.
”Ska vi försöka hänga med?” frågade Draco och Ida nickade. Resten av lektionen var de tysta och antecknade ner så mycket de kunde av vad professor Binns sa. Deras ben nuddade varandra och Dracos kroppsvärme brände igenom Idas skolklädnad.

Åh.vad.bra.jag.typ.älskar.det ÄLSSSSK!!!! +

Bra mera!!