En kittel full av kärlek (3:e generationen)
Forum > Fanfiction > En kittel full av kärlek (3:e generationen)
Användare | Inlägg |
---|---|
Selma...
Elev |
17 jun, 2013 17:53 |
johhana
Elev |
Kapitel 52
Sarah Det blir mörkt. Mörkt och kyligt. Kan inte de där förbaskade äggen kläckas snart. Vi sitter nu runt elden för att värma sig. Albus har sin arm runt min midja och på stocken på andra sidan av elden sitter James och Millie. De pratar lågmält med varandra och jag kan se hur hennes ögon tindrar. Jag tycker nästan synd om henne som tror att James har förändrats. Det har han inte. Han har blivit tränad. Det är en annan sak. Men vilken skillnad skulle det bli om hon fick reda på det? Hon skulle säkert bli rörd till tårar ifall hon fick veta att James gick med på att låta mig träna honom till att bli en bra pojkvän, så att han kunde få en chans på henne. Jag suckar. Albus tittar på mig. - Fryser du? frågar han oroligt. Jag skakar på huvudet. Han stryker mig över kinden och pussar min tinning. - Titta vad vi hittade i vårt tält, säger Lily. Hon kommer ut med handen runt halsen på en akustisk gitarr. - Åh James, snälla, kan du inte spela för oss? frågar Rose. - Jag visste inte att du spelar gitarr, säger Millie förvånat. James grimaserar men tar gitarren från sin lillasyster. - Det gör jag inte. Bara lite hemma, säger han och suckar. Nå, vad ska jag spela? - Vad du vill! säger Rose glatt. James tänker efter. Biter sig fundersamt i läppen. - Okej, jag har en låt. Det är en väldigt gammal mugglarlåt som jag lärde mig spela för ett tag sedan, säger han och tar ett ackord. Vi andra sitter spänt och lyssnar när han öppnar munnen och börjar sjunga: ” I shouldn't love you But I want to I just can't turn away I shouldn't see you But I can't move I can't look away And I don't know How to be fine when I'm not Cause I don't know How to make the feeling stop Just so you know This feeling's taking control of me And I can't help it I won't sit around I can't let him win now Thought you should know I tried my best to let go of you But I don't want to I just gotta say it all before I go Just so you know”. Samtidigt som han sjunger får vi ögonkontakt över elden för ett par sekunder. Alla ord som han sjunger, det känns som att han sjunger dem till mig. Plötsligt existerar inte de andra. Det är bara vi två runt elden. James bryter ögonkontakten och jag pressar mig lite extra mot Albus, som inte har märkt någonting, för att påminna mig om att jag är tillsammans med honom. ”It's getting hard to Be around you There's so much I can't say Do you want me to hide the feelings? And look the other way This feeling's taking control of me And I can't help it I won't sit around I can't let him win now Thought you should know I tried my best to let go of you But I don't want to Just gotta say it all before I go. (Just so you know) This emptiness is killing me I'm wonderin' why I've waited so long Looking back I realize It was always there Just never spoke of I'm waiting here Been waiting here Just so you know This feeling's taking control of me And I can't help it I won't sit around I can't let him win now Thought you should know I tried my best to let go of you But I don't want to Just gotta say it all before I go Just so you know (Whoa, Just so you know, Whoa, Thought you should know) I tried my best to let go of you But I don't want to Just gotta say it all before I go Just so you know”. När sista ackordet har ebbat ut börjar det regna. Stora, blöta droppar faller ner utan någon som helst förvarning och släcker elden. - In i tälten! ropar Rose och springer in tillsammans med de andra. Men jag och James står kvar. Vi står där med den blöta eldstaden mellan oss och bara tittar. Jag känner hur mitt hjärta börjar slå igen. Sådär snabbt som det brukar göra när dessa stunder med Albus uppstår. Jag ser hur regnet plattar till hans rufsiga hår och hur dropparna rinner ner för hans ansikte. James öppnar munnen för att säga något. - Vad håller ni på med? Varför kommer ni inte in? frågar Albus och sticker ut huvudet ifrån tältdörren. Jag ska precis ta första steget mot tältet när det hörs ljud från träden. Ljudet av pipande fågelungar. Trots regnet kan vi se hur den vitkråkan flyger fram ur träden. - Det är dags! ropar Albus och kommer fram till mig och sin bror. De andra kommer ut och ställer sig bredvid oss. Vitkråkan dyker en bland träden igen och ett par sekunder senare kommer hon fram. Men den här gången är hon inte ensam. Ifrån alla träd flyger det fram säkert fem stycken, små vita fjäderbollar. De flyger upp som skjutna pilar och flyger framför den stora fullmånen som syns väl ifrån gläntan. Alla fjäderbollar följer efter vitkråkan och tillsammans flyger de sin väg. Vilken syn. - Fantastiskt, säger Millie. Jag tittar på James som står bredvid mig. Han tittar på mig också. - Mer än fantastiskt, mumlar jag. Jag mumlar det så lågt så att bara han hör. James - Det där var fantastiskt! säger Millie. Jag nickar och kryper ner under täcket. - Och någonting som var mer fantastiskt var din sång. Jag hade ingen aning om att du hade en så bra sång röst, säger hon och lägger sin kind på min bröstkorg. - Det är inte direkt någonting som jag brukar skryta med, erkänner jag. Jag känner mig fortfarande skakis. Sången bara kom fram. Det var inte mening att spela den. Så fort jag var klar så ville jag få det ogjort. Och sen att se henne stå framför mig i regnet. Se hur regndropparna fastnade på hennes långa ögonfransar. Allt jag ville var att sträcka ut min hand och stryka bort dem från hennes ansikte. Men jag kunde inte. Jag tänkte be om ursäkt men Albus hindrade mig. Sen blev det aldrig tillfälle eftersom äggen kläcktes. Jag kommer aldrig glömma hur Sarah kröp intill Albus extra mycket, precis som om hon ville visa att det är honom som hon tillhör. Att hon aldrig kommer bli min. Men jag har Millie. Precis. Jag har Millie. - James...,säger Millie utdraget. Jag väntar på hennes fråga. - Hur många tjejer har du haft? frågar hon. Hennes fråga gör mig ställd. - Eh, jag tror inte att jag kan svara på den frågan. Du kommer inte gilla svaret, erkänner jag. - Hur många av dem var du kär i? undrar hon och tittar på mig. - Ingen, svarar jag ärligt. Nu ser Millie orolig ut. - Har du aldrig varit kär förut? frågar hon med en orolighetsrynka mellan ögonen. Jag tänker efter. Jag har varit kär en gång. Tror jag. Jo, jag var nog kär. - En gång. Jag har varit kär en gång, säger jag. - Vill du berätta om det? frågar Millie. Jag suckar. Det här blir inte lätt. - Det här var flera år sedan. Jag var kanske 14 år. Min familj åkte ut till landet på semester och i stugan bredvid oss bodde det en annan familj. Den här familjen hade en dotter i Als ålder, så de umgicks medan jag umgicks med henne brorsa. Men när hennes brorsa fick för sig att umgås med sina egna vänner fick jag helt enkelt umgås med Al och den här tjejen. Erica hette hon. Erica var inte som andra tjejer. Hon var kaxig och snabb med tuffa repliker när hennes brorsa och hans vänner retade henne. Erica föredrog att klättra i träd framför att sminka sig och brydde sig inte om att borsta håret varje dag. Ungefär hälften av sommaren hade gått när jag insåg att jag var kär i henne. Så jag frågade chans och hon svarade ja. En vecka senare skulle vi åka hem men kvällen innan så hade vi en middag tillsammans med Ericas familj. Jag hade plockat blommor som jag skulle ge henne. Men när jag skulle ge henne blommorna berättade hon att hon var tillsammans med Erik, hennes brorsas kompis, säger jag. Millie är tyst. - Är du fortfarande kär i henne? frågar hon sedan. - Nej, jag kom över Erica för längesedan, svarar jag och harklar mig. Hon ler. - Vad bra. God natt, säger hon och pussar mig innan hon kryper ner under täcket i den andra sängen. - God natt, mumlar jag. Undrar vad hon skulle säga ifall hon fick veta att historien jag just berättade var påhittad. Undrar vad hon skulle säga ifall hon fick veta att historien egentligen handlar om Sarah. För jag var kär i henne. Det blev jag första gången jag såg henne. Men nu har jag kommit över henne. Nu har jag inga känslor för henne. Eller? Jag har längtat efter att få skriva det här kapitlet. Särskilt Sarahs del eftersom jag verkligen gillar den här låten, trots att den inte är särskilt ny. Den är så himla fin. Och den passar verkligen så bra i den här situationen. Jag länkar videon till låten! Skriv gärna långa kommentarer, älskar det! http://www.youtube.com/watch?v=Pts-t0mGEYE läs gärna min ff https://www.mugglarportalen.se/forum.php?topic=43935 17 jun, 2013 22:58 |
Selma...
Elev |
Jag älskar det som vanligt!
Jag gillade Sarahs del mer än James ^^' haha, det berodde väl på att man förstod bättre vad båda kände egentligen älskar jag alla kapitel där de två är tillsammans med sin speciella kontakt, föredrar de framför Sarah och Albus kapitlen x) *lyssnar på låten* Spoiler: Tryck här för att visa! Måste säga att jag texten i låten till just det här kapitlet innan jag ens hade hört låten ^^ Låt oss inte vänta för länge! Låt det bli ett slut (jag vill inte att slutet ska komma, men ändå >.< ) där Rose och Scorp är tillsammans och Sarah och James! Albus och Millie kanske börjar gilla varandra? ._. De verkar passa varandra! Jag längtar till det kapitlet där alla som hör till varandra blir tillsammans (och-lever-lyckliga-i-alla-sina-dagar-snacket ) Jag älskade kapitlet! Fast inte det tvära slutet! De måste verkligen ha sitt snack så att de kan bli tillsammans! Hittade inga stora slarvfel som jag tyckte var irriterande den här gången, bara små här och där ^^ [beställer man en lång kommentar så säger/skriver jag vad jag tycker men lyckas ändå inte beskriva vad jag tycker och tänker >.< ] 18 jun, 2013 00:24 |
mollylisa
Elev |
Här sitter jag igen och kämpar för att hitta ord som är bra nog för att beskriva detta, men jag misslyckas igen.
Är det ok om jag skriver ut denna ff (när den är klar)? Så att jag kan ha den i min bokhylla och läsa den om och om igen 18 jun, 2013 11:14 |
lily, luna
Elev |
Skrivet av mollylisa: Här sitter jag igen och kämpar för att hitta ord som är bra nog för att beskriva detta, men jag misslyckas igen. Är det ok om jag skriver ut denna ff (när den är klar)? Så att jag kan ha den i min bokhylla och läsa den om och om igen Samma för mig! Vi är dina fans! 18 jun, 2013 11:40 |
C3R4
Elev |
Jag älskade ditt kapitel helt seriöst
♡2NE1♡BIGBANG♡akmu♡ 18 jun, 2013 11:51 |
Ella01
Elev |
johhana Du skriver hur bra som helst.
✩✩✩ 18 jun, 2013 12:01 |
mollylisa
Elev |
Skrivet av lily, luna: Skrivet av mollylisa: Här sitter jag igen och kämpar för att hitta ord som är bra nog för att beskriva detta, men jag misslyckas igen. Är det ok om jag skriver ut denna ff (när den är klar)? Så att jag kan ha den i min bokhylla och läsa den om och om igen Samma för mig! Vi är dina fans! Absolut! 18 jun, 2013 13:44 |
johhana
Elev |
jag får tänka på det där med att ni ska få skriva ut, roligt att höra att ni gillar min berättelse!
vill bara säga att jag har en massa mer planerat den här fan fictionen är inte klar än på länge! läs gärna min ff https://www.mugglarportalen.se/forum.php?topic=43935 18 jun, 2013 17:23 |
Borttagen
|
ÅH VILKA BRA KAPITLER!!!!!♥
Tyvärr alla som shippar Scose, men jag har ändrat mig.... Rose kunde varit ihop med Scorpius istället för Adrian, och vara rättvis mot honom, men nej, vad gör hon? Och sedan vi,l hon bli ihop med honom, när han har kommit över det! RÄTT ÅT DIG ROSE!!! Jag vill att Rose ska hitta en ny, en MYCKET bättre (sorry, jag gillar Rose men INTE nu) tjej, PLEASE!!!♥ Usch, vad jobbigt Sarah och James har det! Jag vet inte vilken jag shippar av Sames eller Alarah längre..... 18 jun, 2013 18:21 |
Forum > Fanfiction > En kittel full av kärlek (3:e generationen)
Du får inte svara på den här tråden.