19 år senare (Privat Roll)

Någon gång under småtimmarna somnade Roxanne och vaknade efter några timmar. Det var skönt att det var söndag hon visste inte om hon skulle orka med en skoldag. Hon hade varken sovit eller ätit ordentligt på flera dagar och kände sig värre än någonsin.
Hon drog på sig valiga shorts och linne och satte upp håret i en ruffsig hästsvans.
Sedan gick hon ner och väntade på Al och Scorp, hon kände sig yr men ignorerade känslan.

Scorpius besvarade kyssen passionerat och tog tag om Albus och såg till så att han stod lutad mot väggen innan han drog sig sedan undan och log lurigt innan han lämnade badrummet och log roat när han gick ut och klädde på sig innan han gick ner och fann Roxanne sittandes där och log mot henne

"Hej och god morgon Scorp." ler Roxanne glatt mot Scorp och väntar tills Al kom ner.
"Ska vi gå då?" ler Roxanne, ställer sig upp och bleknar märkbart när yrseln åter sköljer över henne. Hon tar tag i ärmstödet och försöker få bort kännslan. Hon ställer sig åter upp, ler och hoppas att ingen märkt något.

"en god morgon är det sannerligen" flinade Scorpius och log sedan mot Albus när han kom ner och log lite förvirrat, de skulle just gå när Scorpius upptäckte att Roxanne tog tag i armstödet och han visste att något var fel. han chansade på yrsel, hur många gånger hade han inte gjort samma sak. han la en arm runt hennes midja och lutade sig närmare och viskade
"Är du okej?" frågade han och Albus verkade inte ha märkt något

Roxanne såg oroligt på Scorp, hon ville inte att någon skulle märka, skulle veta hur det egentligen var ställt med henne.
"Det är okej." mumlar hon fram, men det var det inte. Inte det minnsta. Scorps arm runt hennes midja känns som ett mycket behövligt stöd. Hon sluter ögonen och andas in för att få den obehagliga känslan att försvinna.

Scorpius såg allvarligt på henne
"Ljug inte för mig Roxanne, jag har gjort exakt lika dant som du och ljugit för människor och låtsats att allt är bra" sa han allvarligt och såg på henne och Albus såg undrande på dem när Scorpius satte ner Roxanne i en fåtölj och satte sig på huk framför henne
"Så vad är fel? yrsel?" frågade han undrande och Albus bara stod och stirrade på dem

Roxanne nickade och bet sig i läppen, och vände bort ansiktet från dem. Hon hade lyckats dölja allt så bra förr, förr när egentligen ingen brydde sig om henne. Förr när alla trodde på hennes lögner och hennes skådespel. Men nu, nu blev allt svårare, och det på grund av Scorpius. Hon gillade honom för det, men allt blev så svårt.

Albus satte sig ner på golvet bredvid Scorpius och såg på sin kusin. Scorpius la handen under Roxannes haka och vände ansiktet mot dem
"Rox du behöver inte skämmas, ingen är av sten och oövervinnlig" sa han allvarligt "alla människor ha svagheter och vi accepterar det" sa han leende och Albus bara nickade lite dumt

"Jag skämms inte." säger hon och ler svagt över Scorps ord. Han brydde sig verkligen, det gjorde han och han brydde sig inte bara för att de var släkt eller något. Utan på riktigt.
"Tack Scorp." säger hon svagt och försöker le men det blir bara en grimas, hon måste ju berätta nu. Inget som hon ville att någon skulle veta. " Jag kan inte sova, det hr jag inte kunnat gjort på år. Men en husalf har alltid ordnat med sömnmedel." mumlar hon fram och sänker blicken. " Hon har inte vart här sen första skoldan, är orolig för henne. Och jag har inte kunnat sova sen dess." säger hon och suckar trött. "Sen har jag ju matproblem med, men så har det alltid varit."

Albus bara stirrade på dem
"Hur lyckades du få ur henne sånt Scorp? ingen av oss lyckas" sa Albus
"Jag förstår henne och jag lyssnar" sa Scorpius bara och såg sedan på Roxanne igen "Vi kan gå och titta efter alfen om det glädjer dig" sa Scorpius och sänkte sedan blicken "om du har problem att sova hjälper musik, tankebortstötare formler eller sömnpulver" sa han lågt och skakade på huvudet och försökte få bort tankarna alla gånger han inte kunnat sova på grund av smärtan
"Och du måste äta!" sa han allvarligt