Life - Lupple & Medi PRS

Hon log och såg på hur snab han var och såg sedan på honom.
"Sen kan du få duscha. Ingen faa för mig. Det finns både tvål och deo att låna. Jag har märkt ut dem för olika raser och det borde vara okej." Hon såg på honom med ett litet leende.

Sammy såg på henne och log stort. " Du har verkligen hunnit med massor. Detta, idag- kommer gå galant och minns att de är här för att hjälpa dig." Log han och åt upp sin frukost innan han sträckte på sig. "Duscha." kommenterade han och gick iväg mot badrummet- det kändes som tiden sprang iväg trots att det ännu inte var dags för dem andra att komma. Mi kom snart ned för trappan med en varsamt flätad fläta och en enkel klänning. Hon såg vänlig, ja nästan gullig ut och gick fram till Olivia. "Vill du ha hjälp med något?" Frågade hon och log glatt.

Hon log och såg på honom.
"Jag trodde det här möterna var för att lösa krig eller så." Hon såg efter honom och log mot Mi.
"Åh hej." Hon skakade på huvudet.
"Nej jag är snart klar. Du kommer få blodspiller tyvärr. Det ser lite läskigt ut om du ska bita någon." Hon såg på henne och slog sig ner. Hela diskbänken var fylld med tallrikar och hon såg helt slut ut redan.
"Jag sov uruselt."

Mi fnissade till och såg på henne och satte sig ned, mittemot. "Dessa möten har alla möjlig funktioner, idag är det för att hjälpa dig. Imorgon- vem vet? Då kan det handla om krig. " Sa hon ärligt och nickade sedan. " Det är okej, jag har ändå inte befogenhet att bita någon här. " Sa hon enkelt men såg sedan orolig ut. "Varför? Vad har hänt?" Frågade hon och la huvudet på snedden.

Hon såg på henne och suckade lätt.
Hur skulle hon förklara? Kunde hon ens förklara?
Olivia skakade på huvudet.
"Det är inget. Jag sov bara dåligt. Jag är orolig kanske. Jag vet inte." Hon såg på all mat.
"Så skogsvarelser. Vad är det? Det stod inget specifikt utan skogsvarelser"

Mi nickade sakta, det var väldigt tydligt att hon dolde något men hon var inte den som tänkte pressa någon på information- i alla fall inte Olivia. " Det är förståeligt, men du har inget att oroa dig för- inte med mötet." Log hon och skrattade sedan, mjukt. "Åh de är spännande, men det är inte min sak att berätta deras hemligheter. " Log hon mjukt.

Hon såg på henne och nickade.
"Vi är så got som klara. Jag tror inte det behövs att ta upp frå gamla möten om detta är ett möte som är för min återkomst så att säga." Hon log och sträckte lite på sig.
"Jag har satt upp ett stort parasoll så både du och jag kan sitta under det. Jag kommer vara på kortsidan och du på sidan om mig. Mormor gjorde det väl med?"

Mi log, nickade sakta. "Antagligen inte, och behövs det så kommer vi lösa det." Log hon för att sedan nicka. "Det uppskattar jag." Log hon och nickade sedan allvarligt. "Alla har en bestämd plats. Har alltid varit så, den som representerar vampyrerna sitter på den platsen. Ifall det är olika personer som är där." Förklarade hon.

Gon log och lade huvudet på sned.
"Jag trodde det var för att dela parasoll." Hon såg mot klockan och reste sig.
"Jag ska bara på en kort promenad för att rensa tankarna. Återkommer."

Mi log mjukt och skakade på huvudet. "Solen är inte ett problem för mig. Om man bortser från att det är lite väl ljust." Sa hon leendes men nickade sedan. " Okej, gå försiktigt. "Log hon lätt.