En kittel full av kärlek (3:e generationen)

Agree C: ^

AAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHH
DU SKRIVER SOM EN GUD HUR KLARAR DU ATT GÖRA DET SÅ HIMLA SPÄNNANDE! JAG MÅSTE HA NÄSTA KAPITEL NU! JAG ÄR I CHOCK! BRA ROSE DU GJORDE DET! OCH GUD VAD BRA DU FÅTT TILL LILY! JAG ÄLSKAR DET OCH JAG VET INTE VAD JAG SKA SÄGA FÖR VAD JAG ÄN SÄGER KÄNS DET SOM OM DET INTE RÄCKER PÅ LÅNGA VÄGAR. JAG ÄLSKAR DET! OCH DET HÄR ÄR UTAN TVEKAN DEN BÄSTA FANFICTIONEN SOM FINNS.
FUNDERAR DU PÅ ATT LÄGGA UT DEN PÅ FANFICTION.NET ELLER LIGGER DEN REDAN UTE.

du stal mina ord!

Kapitel 50
James
Så fort jag yttrade orden campa och familj i samma mening var Millie med på noterna. När vi skildes åt så var hon så uppe i varv att hon knappat sa hej då till mig. Jag däremot, jag är inte lika exalterad över campingen som jag brukar vara. Allt tack vare att min kusin fick för sig att bli otroligt kärvänlig och börja inkludera andra i vår familj. Det är inte klokt hur mycket hon har ställt till utan att veta om det. Jag menar, det var inte så här det skulle gå till när Sarah och jag bestämde att vi skulle hålla oss borta från varandra. Dessutom kommer de ju märka att någonting är fel när Sarah och jag behandlar varandra som främlingar, eller osynliga. Jag suckar och lutar mig mot en av statyerna. Det här kan inte gå annat än åt skogen.
- James! hörs Rose stämma.
Jag inser att hon har använt sig av Sonurus för att få sin röst att ljuda över hela slottet. Med en suck börjar jag gå tillbaka till Gryffindor sällskapsrum. En Rose med rufsigt rött hår och uppspelta ögon står och väntar på mig. Hon nästan attackerar mig.
- James! säger Rose.
Jag ryggar tillbaka.
- Har du pratat med Millie? frågar hon.
Jag suckar.
- Ropade du hit mig från andra sidan av slottet för att se ifall jag pratat med henne om campingen? undrar jag.
Rose nickar. Jag suckar igen.
- Får man fråga varför du drar med våra flickvänner på den här campingen men inte din egna pojkvän? frågar jag.
Hon viftar bort min fråga.
- Äsch, jag och Adrian är inte tillsammans längre, säger Rose.
Jag blinkar. Eh, va?
- Sedan när? undrar jag.
- Sedan igår, berättar hon och börjar rota i en väska som hon har ställt på bordet.
- Varför? frågar jag.
- Jag hade sex med Scorpius, säger Rose och fortsätter att rota.
Jag behöver sätta mig ner. Jag letar efter en plats och går fram till närmsta stol. Rose fortsätter att skynda runt och jag bara tittar på henne. Det var längesedan hon var såhär. Rose har alltid, sedan vi varit små, varit den som alltid har planerat våra idéer och utflykter. Men det var längesedan hon var så här. Skönt att se. Rätt som det var stannar Rose och tittar på mig.
- Varför sitter du där? Har inte du en väska att packa? Jag menar, vi måste ut snart, säger hon.
Rose ögon fräser åt mig och de bränner i mig när jag snabbt skyndar upp. Ja, nu är Rose verkligen tillbaka. På översta trappsteget krockar jag nästan med Sarah. Hon har en ryggsäck på ryggen och en stickad, grå tröja som passar till hennes slitna jeans och kängorna. Trappan är liten och ingen av oss kommer förbi varandra. Hon låter sin blick glida ner i golvet och backar sen för att låta mig passera. Jag öppnar munnen för att säga något, jag vet inte riktigt vad det kunde vara, men hon går vidare ner för trappan utan att ge mig så mycket som en blick. Vetande att Rose när som helst kan komma upp för trappan för att stressa mig ännu mer, skyndar jag på mina steg och går in i sovsalen där mina vänner sitter i varsin säng och studerar.
- Klarar ni er utan mig en natt? frågar jag och plockar fram en väska.
- Jaså det är det dags, säger Dennis.
- Ja, tidigare än vanligt men man måste ju följa hennes tider, säger jag och börjar packa väskan.
- Tidigare än vanligt? Fan, hon har väl väntat sedan i vintras, säger han med höjda ögonbryn.
- Nja, väntat och väntat vet jag inte. Hon vet själv när de ska ske. Det är ju hennes barn,
- Barn? Vad fan snackar du om? frågar Dennis.
Jag tittar på honom.
- Vad snackar du om?
Keith och Petes blickar flackar mellan oss.
- Jag snackar om att du och Millie ska ta steget, säger Dennis.
- Jag snackar om att jag ska ut på camping, säger jag.
Våra rumskamrater börjar skratta. Jag skakar på huvudet åt Dennis.
- Men seriöst James, när tänker ni ta steget? Är det i kväll det händer? frågar Keith.
Jag skakar på huvudet.
- Med lillebrorsan på andra sidan av tältet? Skulle inte tro det, säger jag och stänger väskan.
Jag säger hej då till mina rumskamrater och går ner till sällskapsrummet igen. Rose, Hugo, Lily och Sarah står och väntar på mig.
- Campa, här kommer vi! säger Rose och tillsammans med Lily fnissar hon glatt.
Jag kan inte göra annat än att le åt dem. Det krävs inte mycket för att göra dem glada. Ge dem ett tält att sova i och de blir lika glada som om de skulle fått en näve galleoner var.

Scorpius
Albus erbjöd mig att följa med. Jag svarade med en gång nej. Det kunde han glömma med en gång. Jag vill hålla mig så långt borta som möjligt från Rose. Jag mår illa så fort jag tänker på det. Det känns så fel och varje nerv i min kropp vill bara få det ogjort. Jag behöver få höra någon utomståendes perspektiv och jag vet precis vilka jag ska fråga. Olivia och Rickard hittar jag i biblioteket.
- Jag behöver er hjälp, säger jag och sätter mig ner vid en ledig stol.
- Hej, har det hänt något? frågar Olivia.
Jag nickar.
- Vi lyssnar, säger Rickard och låter fokuserad.
Jag tar ett djupt andetag och knyter mina händer.
- Jag bad Rose hjälpa mig med mina läxor, ett sätt att kanske lära oss att umgås som kanske bekanta i alla fall men vi började prata lite minnen och sen följde jag henne till porträttet och sen, säger jag och slutar prata.
Paret framför sig lutar sig spänt framåt.
- Och sen hade vi sex, säger jag och gömmer mitt ansikte bakom mina händer.
Olivia och Rickard drar efter andan. Sen är det tyst. Jag kikar försiktigt fram bakom mina händer. Är de kvar? De kanske har stuckit. Insett vilken idiot jag är och inte vill vistas i samma rum som mig längre. Men nej, de sitter kvar.
- Hur känner du dig? undrar Olivia.
- Hemsk, erkänner jag. Hemsk och faktiskt lite äcklad över mig själv.
- Det är väl bra? Eller? Innebär inte det att du har kommit över henne? frågar Rickard.
- Men om jag var över Rose så skulle jag aldrig... varit.. med henne, säger jag.
De tänker efter.
- Se det såhär, tänk om du behövde ett bevis på att du verkligen var över Rose? Eller ett bevis på att du fortfarande var kär i henne. Det kanske hade räckt med en kyss men nu har du i alla fall ett bevis, säger Olivia efter en stund.
Rickard nickar instämmande. Jag biter mig fundersamt i min underläpp. De kanske har rätt. Det kanske är ett bevis.
- Scorpius, jag tror att du har kommit över Rose, säger Rickard.
Hans ord ger mig lättnad och jag kan nästan höra hur del av mitt hjärta, den del som tillhört Rose, släpps fri.
- Eller, känner du något annat? frågar Olivia.
Jag skakar på huvudet.
- Jag känner ingenting längre, säger jag och ställer mig upp.
Jag kramar om mina vänner och går därifrån med ett leende. Ovädret som låg över skolan för ett par dagar sedan är borta. Nu skiner solen. Jag går upp för trappor, öppnar dörrar och genom korridorer. Jag hittar till en liten balkong där jag har utsikt långt bort mot horisonten bakom de höga bergen och de djupa dalarna. Jag blundar och sträcker ut armarna. Solen är på väg ner. Jag kan se den gå ner bakom ett av bergen. Ett djupt andetag och jag tar av mig den bördan jag har burit på de senaste dagarna. Den osynliga bördan släpper släpper jag ner för balkongen och ger den inte en andra blick. Sen vänder jag ryggen till och går iväg.

Asuperbra MEN SCORPIUS VAFAN DU FÅR INTE HA KOMMIT ÖVER ROSE DET ÄR JU HEMSKT HON ÄR JU DEN RÄTTA FÖR DIG!!

NEJ!! Herregud!! De ska ju bli TILLSAMMANS!! Gah! Han kan ju inte ha kommit över henne! O.o

Jättebraaaaaa!! Och sånt❤

Kapitel 51
Albus
Vi går i samlad trupp in i skogen. När vi passerar Hagrid stuga sticker han ut huvudet ur dörren.
- Trevligt att se er igen. Det var ett tag sedan, skrockar han.
- Förlåt Hagrid, vi har haft fullt upp, säger jag.
Hagrid skrockar igen. När han skrattar så hoppar hans gråa skägg upp och ner. Påminner lite om jultomten.
- Ingen fara med mig. Jag kommer förbi ikväll med ved, säger han och försvinner in i sin stuga igen.
- Kom Hugo, vi springer i förväg, säger Lily och börjar springa med Hugo efter sig.
Jag ler och tittar på Sarah. Hon ser inte särskild glad ut. Läpparna är pressade till ett streck och hon hittar med avsmak på skogen runt oss.
- Kom igen, det här kommer bli roligt. Det är inte så tråkigt som det låter, säger jag och tar tag i hennes hand.
- Jag känner mig inte riktigt övertygad, muttrar Sarah.
Jag skrattar och ger henne en puss på kinden. Vår tältplats är en liten glänta som är omringad av träd där vitkråkan har lagt sina bon. I mitten av gläntan ligger det stenar i en rund cirkel och ska föreställa vår eldstad.
- Okej, vi har två tält med oss. I det ena får det plats fyra och i det andra tre stycken. Hur lägger vi upp sovplatserna? frågar Rose och tar på sig ledarrollen.
- Jag och Hugo ska sova i samma tält! säger Lily.
- Då sover jag med Lily och Hugo, säger Rose och vänder sig till oss två par.
- Då får ni fyra dela tält, säger hon.
Jag nickar. Sarah grimaserar.
- Att sova i tält är inte så farligt, lovar jag och plockar fram tältet ur min väska.
Jag tar ut tältet ur påsen och lägger de på marken. Med min trollstav pekar jag på tältduken och säger Erecto, vilket får tältet att resa på sig. När det är på plats vänder jag mig mot Sarah.
- Damerna först, säger jag.
Hon muttrar men går in i tältet. Det blir tyst en stund och sen kommer hon ut igen.
- Det är gigantiskt, säger hon förvånat.
Jag skrattar och nickar. Sarah försvinner in igen och jag följer efter henne.Tältet är inrett med mjuka mattor, fåtöljer i matchande färger samt trä bord. I taket hänger det lyktor och på varsin sida av tältet finns det ett rum med två sängar.
- Okej, jag har ångrat mig. Jag älskar att campa, säger Sarah och lägger armarna runt min hals.
Jag ler och vi kysser varandra. Det prasslar vid ingången och vi slutar att kyssas. James och Millie kommer in hand i hand. De ser ursäktande ut och går in i ett av rummen.
- Jag antar att det här blir vårt rum, säger jag och leder Sarah in i det andra.
Även i det här rummet hänger det lyktor i taket och mjuka mattor på golvet. Jag ställer ner min väska och börjar knuffa ihop sängarna.
- Men nej, vad gör du? Tänk om de andra hör, säger Sarah och tittar sig omkring.
- Rummen är ljudisolerade med magi. Vi kan inte höra James och Millie och de kan inte höra oss. Om vi vill varandra någonting, då måste vi knacka, säger jag.
Hon nickar och lägger sig ner på sängen. Jag kryper fram till henne. Böjer mig över henne och pressar mina läppar mot hennes. Sarah ler och kysser mig tillbaka. Mina fingrar lägger sig på hennes tröja och börjar dra den uppåt. Hon trycker försiktigt bort mig. Jag tittar på henne med frågande ögon.
- Jag vet att de inte kan höra oss men det är fel tillfälle, säger Sarah.
Jag nickar och lägger mig bredvid henne istället. Min hand letar upp hennes och vi tittar båda två upp i taket. Jag vill inte pressa henne. Inte när jag vet hur det blev mellan Scorpius och Rose. Alla deras problem började ju med att Ivan skämtade om att de var tvungna att göra det innan Rose tröttnade och skaffade någon annan. Vilket hon i och för sig gjorde än då, men i alla fall, jag vill inte inte pressa henne. Det knackar på vår tältdörr och vi kan höra Lilys stämma utanför.
- Om ni inte hjälper till med kvällsmaten får ni ingen, säger hon.
Jag ställer mig upp. Vänder mig mot Sarah, som fortfarande ligger kvar.
- Gå du i förväg. Sängen är för bekväm, säger hon och ler
Jag skrattar och lämnar vårt rum.

Rose
Kall kyckling som är grillad, ost och smör på smuligt bröd, som kallade till sig myror, samt en massa pumpajuice. Vi hade också med en stor påse med olika karameller. Allt detta ifrån köket. Vi satt på stockar runt eldstaden som nu brinner tack vare grenarna som Lily och Hugo plockat men också lite magi som satte fart på det hela.
- Hur mår du? frågar Sarah och sätter sig bredvid mig.
- Jag mår bra. Det var inte rätt helt enkelt, säger jag.
De andra har gått in i respektive tält. Det är bara vi två kvar runt elden.
- Har du pratat med Scorpius? frågar Sarah.
Jag skakar på huvudet.
- Det kanske är en bra ide, säger hon försiktigt.
Jag ger henne en frågande blick. Sarah suckar.
- Albus sa att Scorpius är lite... förvirrad efter att ni hade träffats, säger hon.
- Jag är också förvirrad. Jag menar, vad betyder det? Kommer vi bli tillsammans igen? Eller var det bara en engångsförteelse, ett misstag? Jag vet inte, säger jag.
Sarah lägger armen runt min axel.
- Tänk inte på det nu. Vi är ju ute och campar. Snart kommer ägg att kläckas och det får vi inte missa, säger hon och jag kan höra hur hennes röst dryper av ironi.
Jag ler.
- Du är en bra tjej Sarah. Albus har tur som har dig som flickvän. Du kommer i alla fal inte göra något dumt som jag gjorde, säger jag.
Sarah skruvar lite på sig och hon suckat djupt. Det är inte reaktionen som jag väntade mig. Millie kommer och gör oss sällskap.
- Killarna hittade ett schackbräde. Det är värsta kriget därinne, säger hon och ler osäkert.
Sen blir det stelt. Ingen av oss vet inte riktigt vad vi ska säga.
- Varför kallas du för Mugglar-Millie? frågar Sarah.
Jag daskar till henne på armen. Det kanske inte är det snällaste att fråga.
- Det är okej, säger Millie till mig.
Sen tittar hon på Sarah och tar ett djupt andetag.
- Mina föräldrar och jag bor i London. Bland mugglare. De har ingen aning om att vi är trollkarlar och vi trivs med det. Mina föräldrar är som vilket engelskt par som helst och de umgås bara med mugglare. Mina vänner när jag var liten var mugglare. Hemma använder vi inte ens magi. Det var när James och hans vänner fick reda på detta som öknamnet Mugglar-Millie kom till. I början tog jag illa upp men nu bryr jag mig inte särskilt mycket, säger Millie.
Jag har aldrig hört förklaringen till öknamnet, det var bara något man fick veta. Tjejen ifrån Hufflepuff med tandställning hette Mugglar-Millie. Inget annat.
- Och nu är du och James tillsammans. Det är en ganska intressant historia. Du blir tillsammans med någon som tekniskt sätt mobbade dig när ni var yngre, säger Sarah och ler ett brett leende.
Jag tittar frågande på henne. Vad är hennes problem? Millie nickar sakta.
- James kanske har varit en riktig skitstövel de senaste åren men under de senaste månaderna så har han verkligen förändrats. Han är kärleksfull, omtänksam och en riktig gentleman, säger Millie.
- Han har helt enkelt växt upp, säger jag och ler.
Skitsnack. Min kusin har aldrig varit kärleksfull eller en gentleman mot tjejer. Eller så har han verkligen förändrats. Jag menar, jag har varit ganska upptagen med mitt egna kärleksliv för att hålla koll på James mognad, han kanske är en gentleman.
- Ja, det har han säkert gjort, säger Sarah.
Jag kan se hur hon får något bistert över sig och jag undrar om James kanske inte är den enda som har förändrats den senaste tiden utan att jag märkt det.

Wooohooo Asuperawesome!

Jättejättejättejätte awesome