Sjunde året, det värsta, bästa året

Alltså gud så otroligt ofantligt underbart duktig du är! Jag syftar först och främst på ditt otroliga språk när du skriver, det är så otroligt fint och välskrivet. Hela fanfictionen är välskriven från första kapitlet. Du är så otroligt duktig så jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen när jag läser. Sedan din story är helt underbar. Jag älskar Seamus. Han är bäst :3
Det jag ville säga var att du är otroligt duktig och ditt språk är jättefint när du skriver.
Du är bäst ♥

Glömde skriva att jag bevakar!

Har inte haft tid att läsa förrän nu... Hehe xD Om du ville veta Ida... Men min brosa är hemma nu (Haha! Vill du att jag ska hälsa? xD Och om ni andra som läser detta inte förstår, så är det typ ett intern skämt mellan mig och Ida ) och massvis med grejer i skolan så har inte haft tid att läsa! :O Men nu h<r jag lät! *stolt*
Som vanligt gillar jag inte Draco, men denna versionen av honom är uthärdlig, men du skriver ju så himla hjkrgbskfugnrskjnljpl-bra, så det är omöjligt att inte gilla denna FF fast man (som jag) hatar Draco som också råkar ha en stor karaktär i denna xD Men please!!! Kan det kanske komma nåt mer kapitel då Draco inte är med, utan att typ Ida får höra folk prata om honom, eller nåt.............
Haha! xD Och kan inte en katt helt random dyka upp? O.O
Haha, fattar inte varför jag börjar skriva såhär........ Haha ^^ Men älskar denna FF och detta kapitlet var asgrymt!!!!!!!

Folket, jag börjar nu närma mig en lösning på mitt lilla "problem" som jag skapat själv. Det kommer nog inte påverka kommande kapitel, men jag har inte velat fortsätta skriva om jag inte löst mitt "problem".

Så det kommer snart en fortsättning, för jag har snart en lösning.

Keep holding on och jag älskar er! ♥

Vilket probelm? :O

ehe, jag har en idé om hur jag vill ha det, men eftersom jag ändrat lite på det förflutna för att det ska bli enklare för mig (tänkte jag), men så har jag istället gjort det svårare för mig

Men jag har snart en lösning, det är bara ett antal små-detaljer och lite annat som behöver förbättras

ÖH... Förvirrande xD

Här får ni ett nytt kapitel (finally)!

Det här blir min julklapp till er, efter en så lång väntan! Och jag hoppas att alla hade en fantastisk jul!



Kapitel 32


Hösten flöt på och övergick till slut i december. Måndagen den tredje december när alla vaknade i Gryffinsdortornet hittade de ett ytterst spännande meddelande:

Alla från årskurs 5 och uppåt inbjuds härmed till en julbal den 22 december. Detta är en nyhet som skolan räknar med att bibehålla och göra som en tradition för de kommande åren, Om den blir lyckad.
Minerva McGonagall, biträdande rektor

Ett hejdlöst tjatter sattes igång hos varenda flicka över hela slottet, både de över och under femte årskursen. De under 15 år grät hejdlöst för att de under inga omständigheter skulle kunna gå på balen och alla över 15 skuttade nästan runt av glädje och kunde inte tänka på annat än vilken klänning de skulle ha och vilka skor som skulle vara till och allt annat som hör till en bal.
Detta skulle bli den andra balen för Idas och de andras del som gick på skolan när den magiska trekampen hölls på Hogwarts för tre år sedan.
”Åh, det är som om en dröm går i uppfyllelse för andra gången.” suckade Lavender lyckligt nere vid frukosten.
”Jag antar att du vet vem du vill gå med!” fnissade Parvati.
”Sluta med det där!” utropade Lavender med flammande kinder. ”Du skulle ju sluta med det där!”
”Åh, just det ja!” sade Dean och flinade. ”Vem är din hemliga crush?”
”Det tänker jag inte säga.” svarade Lavender. 
”Och inte Parvati heller!” tillade hon när Dean vände sig mot Parvati istället.
”Någon dag kommer det komma fram.” sade Dean dramatiskt och alla, utom Lavender, skrattade.
”Och jag antar att ni ska gå?” frågade Ida och tittade menande på Ron och Hermione.
”Gissa.” sade Ron och kysste Hermiones panna.
”Och du går med Ginny, Harry?” fortsatte Ida.
Harry bara nickade och sneglade mot Ginny som satt längre ned vid bordet tillsammans med några av sina andra vänner.
”Och du går med drömprinsen då?” frågade Dean med övervisat intresse och tindrande ögon.
”Jag antar det.” skrattade Ida.
”Vadå antar?!” utropade Parvati bestört. ”Har han inte frågat än?”
”Öhm… vi har inte setts idag.” svarade hon och plockade på sig lite mer ägg och bacon.
En spänd tystnad lade sig över bordet, alla, Seamus, var fortfarande inte helt för det här med Ida och Draco. Dock så sades det inget om det… Dean däremot verkade inte ha något särskilt emot honom.
”Malfoy!” ropade Dean plötsligt, helt ogenerat, tvärs genom Stora Salen när Draco kom instrosandes i Stora Salen följt av sina Slytherin-anhängare. Ida kände hur det hettade i hela ansiktet och fick hålla tillbaka impulsen att slå ihjäl Dean.
”Vad?” ropade Draco tillbaka och flinade.
”Har inte du något du måste göra?” frågade Dean och vände sig mot Ida för att vara övertydlig.
Draco sade något till sina vänner som genast gick och satte sig, sen började han gå mot Gryffindor bordet. Det var helt tyst i Stora Salen om man bortsåg från allas andetag och Dracos ekande fotsteg. Men Ida hörde också sitt eget hjärta, som dunkade så hårt att det nästan gjorde ont. Hon borde inte vara nervös, det här var ju det naturligaste i världen. Om man bortsåg från att hela skolan såg på. Men Draco såg så lugn och stabil ut, som om de ungefär 300 personerna runt om honom inte störde honom alls. Det lugnet bet inget vidare på Ida.
”Ida Crawett,” började han när han stod framför henne med ett brett leende och glittrande, grå ögon. ”vill du göra mig den stora äran och gå med mig på balen?”
”Ja.” viskade hon, men var helt säker på att alla hörde. Ida ställde sig upp och kastade sig i famnen på Draco.
Spridda applåder och busvisslingar hördes i Stora salen, men det vanliga sorlet var snabbt tillbaka.
”Jag kanske ska gå till mitt bord.” sade Draco.
”Kanske.” svarade hon och drog sig ur omfamningen.
”Vi ses sen.” viskade han och kysste hennes snabbt innan han försvann.
Ida satte sig igen och fick ett nöjt ögonkast från Dean.
”Ett tack vore på sin plats.” sade han.
”För vad?” frågade Ida helt oberört. 
”Utan mig hade han inte bjudit ut dig och med sådan stil!” sade han och log stolt.
”Utan dig hade jag inte blivit halvt utskämd för hela skolan.” svarade hon. ”Ett tag där ville jag slå ihjäl dig.”
”Ojoj! Nu blir jag nästan lite rädd här!”
”Och du hade inte behövt hjälpa till, jag är säker på att han hade frågat mig i alla fall.”
Deras diskussion avbröts av att posten anlände.
Ida kunde urskilja Dazzle av alla hundra ugglor som singlade ner mot henne. Hon landade graciöst framför henne och Ida lossade brevet från hennes ben och gav henne lite bacon som belöning.
Hedwig landade bredvid Dazzle. Harry tog loss sitt brev som kommit till honom samtidigt som Dazzle halvt högg efter Hedwig. De två hade aldrig kommit bra överens. Harry tog en titt på kuvertet och Ida hann uppfatta ett lyckligt ljus i dem innan han kvickt stoppade undan brevet. Ida såg på sitt egna brev och såg att det var hennes mammas prydliga handstil.
Hon öppnade brevet och läste att hennes pappa fått en befordran på ministeriet och att hon undrade över julbalen. Och till slut att pappa hälsade till henne och att de snart skulle ses.

Lite senare under Idas, Harrys, Rons och Hermiones håltimma så plockade Harry fram brevet.
”Det är från Snuffles!” sade han glatt och slet upp brevet.
”Snuffles” var Harrys gudfar Sirius Black, en oskyldigt dömd och förrymd fånge från Azkaban som hade börjat höra av sig mer och mer sällan.
Ida ställde sig bakom Harry och läste över axeln på honom.

Harry!

Jag är ledsen över att inte ha hört av mig på ett tag, men jag ska försöka bättra mig.
Det är ensamt här på Grimaldiplan och Krake är inte något vidare sällskap. Men hur är det med dig? Hur går det i skolan? Är sjunde året som du tänkt dig?
Jag har även tänkt på en annan sak, om du skulle kunna tänka dig att komma till jul. det skulle verkligen liva upp stället och tro det eller ej, men jag har faktiskt röjt upp här. Det skulle nog bli trevligt och jag skulle kunna kolla med lite annat folk också så att jag skulle kunna ordna en julfest.
Fundera på saken och svara så fort du kan!

Sirius

”Och julen är räddad!” viskade Harry och log.

Bra!!!

Älskar Dean nu ^^


Men.. .Öh... Alltså.. Var inte Sirius... Död?