Robin Hood och hans glada gäng

Nicci bara nickade "ja jag saknar dem, men jag saknar dem mest för att de är hemma. balerna och människorna i det här landet saknar jag inte alls" sa hon och tänkte på adeln i England och ryste, de var hemska och inte alls lika softikerade som i Frankrike

"Kan du inte åka hem, men till någon annan då? Har du inga vänner eller så" sa Adina undrande, det sista hon ville var att Nicci skulle lämna henne men om hon var olycklig så.
"Det skulle vart trevligt att se frankrike, det verkar så fint liksom" sa Adina frånvarande.

"jag vet inte, jag har varit borta i över två år och i mina kretsar har man inga riktigt bästa vänner" erkände hon "och de få som jag verkligen gilalde är säkert gifta och då bestämmer deras män och de vill inte ha in mig i deras hus" sa hon lågt och nickade sedan "det är jätte fint" sa hon leende

"Asså, är det så"sa Adina och ryckte på axlarna, då vet jag inte.
"Du kan ju alltid åka till frankrike och ta in på värdshus eller nått liknande och sen komma tillbaka." sa hon leende och rynkande på pannan.
"Jag gillar inte det där att männen bestämmer, det skulle jag aldrig gå med så, även om det är så överallt" sa hon fundersamt.

"ja det är så, jag är kanske vacker men innan jag åker ansåg det att jaag vad dödligt vacker vilket var väldigt farligt för männen och att jag gav den som kom nära mig en fröbannelse" sa Nicci och suckade och såg på henne "det tar evigheter att komma till Frankrike, jag skulle vara tillbaka om först två år" sa hon och suckade och nickade sedan "ja det är ju så" sa hon bara

Adina såg storögt på henne "Förbannelse?" sa hon och brast sedan i skratt.
"Det är väll det männen skyller på gör att få det de vill, så att kvinnan får skulden., fast så är det väll här med om jag tänker efter. Det är kvinnans fel om hon föder en oäkting inte mannens" sa Adina och nickade.
"Det var synd att du inte kan ta dig dit" sa hon beklagande.

"ja men vem vet det kanske ligger något i det, jag har haft en massa friare men en del av dem har dödat varandra och de andra har jag så smidigt jag kunnat sägt nej till, så tillslut sa folk att jag var förbannad" sa Nicci och ryckte på axlarna "klart det är vårat fel, hur skulle de tkunna vara mannens?" sa hon sarkastiskt "jag kan ta mig dit, men då måste jag lämna er" sa hon sorgset

"Du menar inte allvara va?" sa Adina förvånat men såg på Nicci.
"Det är mannen som gör det, du bara ligger där, han bestämmer och han gör det. Exakt i vart ligger ditt fel" sa Adina undrande och såg på henne. " Och vill du lämna oss då?" sa hon undrande.

"jo jag menar allvar. det var en av anledningarna till att mina föräldrar skickade iväg mig" sa Nicci och ryckte på axlarna "ja men vi har ju varit korkade nog at tgå i säng emd honom" sa Nicci bara och såg på henne "nej jag vill ju inte det" sa hon

"Men det du säger är helt befängt" sa Adina irreterat och lugnade sig sedan.
"Jag är inte vacker, och jag är inte korkad så att jag går i säng med nån. Annser du då att det ändå är mitt fel att vakterna förgrep sig på mig i vår by?" sa hon argt och tystnade sedan och såg ner i markaen, hon hade aldrig berättat det för någon.
"Jag skulle sakna dig med" sa hon svagt och log.