Caroline Hamilton

Jag tycker du skriver jätte bra och det var roligt att läsa om uttagningen
och det är bra att det blir spännande i slutet, det gör att man vill läsa mer ♥

Super duper mega ultra bra kapitel! Mer när du har tid/ orkar. ♥

Kapitel 9
Hon behövde inte gå långt, knappt hundra meter in i skogen, i en glänta såg hon vad som åstadkom det hemska ljudet. Elly flämtade till. En hippogriff! Hon hade aldrig sett en livs levande förut. Djuret låg ner, flämtade och verkade ha väldigt ont. Då gick det upp för Elly ? den skulle föda. Men det verkade inte stå rätt till. Djuret gav ifrån sig ett ömkligt skrik och Elly vände på klacken och började springa. Halvvägs tillbaka mötte hon den hon sökte, skogsvaktaren Hagrid kom springande emot henne.
- Hagrid, en hippogriff?!
- Ja, jag hörde henne. Följ med här! Ropade han och Elly följde efter.
- Jag har känt på mig att det skulle bli komplicerat. Flåsade den väldiga mannen.

När det började närma sig gläntan saktade de av för att inte skrämma hippogriffen.
- Jag kan nog behöva din hjälp. Sade Hagrid. Gör som jag.
Skogsvaktaren gick lugnt mot det plågade djuret. När han var några meter ifrån gjorde han en djup bugning. Elly gjorde samma sak men djuret verkade knappt se henne.
- Sätt dig bakom henne och stryk mellan vingarna så hon lugnar sig. Sade Hagrid och Elly gjorde som hon blev tillsagd.
Hon strök med långa tag på ryggen. Hon visste inte riktigt var hon skulle fästa blicken. Hon klarade inte av att se djurets plågade blick och hon ville definitivt inte se på vad Hagrid gjorde. Hon studerade djurets hårrem och fjäderskrud. Hippogriffer på bilder hon sett var nästan alltid gråa men denna var guldbrun och den skimrade i ljusstrimmorna som släpptes förbi trädens grenar. Djuret gav ifrån sig ett smärtsamt stön och slappnade sedan av. Elly tänkte förskräckt för en sekund att den var död men sedan såg hon Hagrid och förstod att han hade lyckats få ut fölet. En svart liten, ynklig krake, hälften häst, hälften örn, slemmig och blodig, låg i hans väldiga armar. Han lade ner fölet vid moderns huvud och backade bakåt. Elly reste på sig och följde hans exempel. Det var underbart att se hur stoet slickade sin unge ren och sedan försökte få den att resa sig upp. Efter några misslyckade försök, stod den lilla krabaten upp på vingliga ben. Hagrid kastade till dem en död iller som han hade haft hängande i bältet. När stoet skulle mata sin unge var inte fullt lika underbart tyckte Elly, då hon tuggade maten och förde sedan över det till den nyfödde.
- Nu klarar de sig fint. Sade Hagrid och började gå bortåt. Elly följde efter.

- Du har god hand med djur. Sade Hagrid när de gått en bit.
- Jag har inte så stora magiska egenskaper, innan jag började på Hogwarts trodde vi inte att jag hade några. Så jag har hjälpt min farfar i Skottland en hel del. Han har ett naturreservat för magiska djur. Förklarade Elly.
- Menar du att din farfar är Edmund Hamilton?! Utbrast Hagrid.
- Jaa... ? Sade Elly svävande. Hon visste inte om det var positivt eller negativt.
- Han är ju helt fantastisk! Jag har alltid velat se hans stam av xylofonpaddor! Sade Hagrid.
Elly log. När de kom fram till skogsbrynet sade Hagrid.
- Det är bäst att du inte berättar det här för någon. Tror inte det är så populärt att skogsvaktaren drar med elever på Hippogriffödslar. Detta blir våran lilla hemlighet, okej? Sade han och blinkade med ena ögat.
Elly nickade, sade adjö till den väldiga mannen och började sedan promenera upp mot slottet.

---------------------------------------------------------------------

Jag är hästmänniska därav beteckningarna sto och föl osv. tyckte det passade rätt bra ändå.. ?

Mega bra skrivit! och jätte gulligt kapitel!♥

Blev ett riktigt långt kapitel denna gången
_____________________________________________________

Kapitel 10
- VAR har du varit?! Skrek Hannah när Elly klev in i sällskapsrummet. Hon hoppade ur fåtöljen och stod på ett ögonblick öga mot öga med Elly.
- Jag... Öh? Eh? Lögner var inte Ellys starka sida.
- Va!?
- Jag hälsade på Hagrid. (Det var ju delvis sant, tänkte Elly)
Elly såg Hannahs skeptiska blick, de hade knappt pratat med skogsvaktaren förut.
- Gick du iväg mitt under uttagningen för att hälsa på Hagrid? Frågade Megan. Nu hade de andra flickorna också kommit fram.
- Eh, alltså, jag gick ner till sjön och då råkade jag trampa i med ena foten. Då kom Hagrid och jag fick gå till hans stuga och torka.
Elly kände hur det hettade i kinderna, hon var verkligen inte bra på det här. Hon kände hur de andra flickorna, samt några andra nyfikna elever i sofforna, betraktade henne.
- Men så länge har jag väl ändå inte varit borta? Frågade Elly sedan.
- Bara länge nog för att missa uttagningen OCH lunchen. Snäste Hannah.
Oj, hade hon varit borta så länge? Vid ordet lunch kände hon hur det kurrade i magen. Pauline fångade hennes blick.
- Vi kan säkert gå till köket och se om de kan fixa något åt dig. Sade hon snällt.
Elly nickade. Både tanken på mat men också chansen att slippa undan allas blickar och frågor var väldigt lockande. Så Pauline, Elly och den alltid så snälla Susan, följdes åt ut ur sällskapsrummet.

Köket låg inte långt ifrån Hufflepuff sällskapsrum, bara någon korridor längre bort fanns en stor tavla med en fruktskål avbildad. Det var inte så många av eleverna som visste om var köket fanns men Hufflepuffarna hade alltid hållit sig väl med slottets husalfer. De öppnade tavlan som en dörr och klättrade in i köket. Trots att lunchen nyss var avslutad var de små husalferna redan i full gång med att förbereda kvällens middag. Några stannade upp när flickorna kom in.
- Hur kan vi hjälpa till? Sade flera stycken i mun på varandra, snarare en vädjan än en fråga.
- Jag råkade missa lunchen och jag så himla hungrig, skulle jag kunna få något att äta? Frågade Elly.
- Självklart! Ett tiotal husalfer sken upp och satte sedan fart och sprang runt i hela köket. Två minuter senare satt de tre flickorna vid ett litet bord och inte lång stund efter det kom en stor tallrik med köttfärslimpa, potatis och grönsaker och pumpajuice till dem alla tre. När Elly tog första tuggan insåg hon hur hungrig hon faktiskt var och började glufsa i sig den underbara maten. Hon hade precis lagt ner besticken när husalferna kom springandes med ett fat av kakor, tre sorters te och två sorters saft. Flickorna visste att det bästa var att tacka och ta emot.

- Så, hur gick uttagningen sen då? Frågade Elly medans hon hällde upp te till dem.
- Heidi Macavoy, du vet hon femteårsflickan med flätorna, hon blev ny jagare. Sade Susan.
- Hon var jätteduktig! Fortsatte Pauline. Trots att hon lånade en av skolans kvastar var hon bättre än många andra. Hon gjorde helt fantastiska fintar!
- Vad kul! Vem blev ny sökare då? Frågade Elly.
- Cedric Diggory. Sade hennes både vänner, drömmande, i kör.
Elly höll på att sätta kakan i halsen i hennes ansrängning att kväva ett gapskratt. Att Cedric Diggory var en av de snyggaste killarna på skolan, men han var tre år äldre än dem, så hon fattade inte varför alla skulle sukta efter honom.
- Du skulle ha sett honom Elly, helt fantastisk var han! Sade Susan med blicken fäst långt, långt borta.
- De höll på i säkert en timme innan de fångade kvicken. Sade Pauline med beundran i rösten.
Elly visste inte riktigt vad hon skulle säga.
- Vad kul! Det känns som vi kommer att ha ett starkt lag i år. Sade hon tillslut.

De satt och pratade och skrattade en lång stund men när husalferna ville ge dem påfyllning var de tvungna att tacka nej och säga att om de åt mer nu skulle de inte orka med den goda middagen de slitit med så. De blev helt klart besvikna men inte helt förstörda. Flickorna hade lärt sig sina knep av andra äldre elever hur man skulle göra för att inte förolämpa dem. De tackade om och om igen medans de långsamt drog sig mot öppningen och slutligen stod ute i korridoren igen.
- Jaha, vad gör vi nu då? Frågade Pauline.
- Har ni gjort läxan i Trolldomshistoria? Frågade Susan.
De båda andra skakade på huvudet.
- Vi får väl ta och sätta igång helt enkelt. Sade Elly och de tre vännerna gick mot
sällskapsrummet.

När de kom dit satt Hannah uppkrupen i en fåtölj och pratade med några flickor som var året över dem. Megan satt en bit ifrån och såg otroligt uttråkad ut.
- Vi tänkte göra Binns läxa. Sade Pauline. Vill ni vara med, det är lättare när man är några stycken.
- Javisst! Sade Megan och hoppade upp, ofattbart glad över tanken att göra läxor.
- Gå ni, jag stannar här. Sade Hannah.
- Okej, vi ses sen då. Sade Susan.
Flickorna gick och hämtade böcker, pergament, fjäderpennor och bläck. Det var fullt i sällskapsrummet så de gick till biblioteket.
- Är det bara jag, eller har Hannah varit morgonsur hela veckan? Frågade Elly de andra.
Hon kände sig lättad när de bekräftade att det inte bara var hon som hade känt av det.

som vanligt, super bra skrivit!

Jätte bra! Gillar hur du beskriver karaktärsdragen.
Mer,mer,mer & meeeeeeeeeeer!