Mysterious Disappearances [SV]

I´m only telling the truth

Mer.

Ny del på gång! Kommer kanske att dröja till på torsdag innan den kommer. Tyvärr...

Nu är det torsdag! Snälla skriv!

Den nya delen är inte riktigt färdigskriven ännu, men den är nog klar i morgon, säger Annie till mig. Hon skriver också på flera olika datorer, så det kan bli lite krångligt ibland. Men det hon skrivit, lägger hon upp i morgon.
Kramisar ♥

Nu har jag lärt mig att aldrig lova saker. Förlåt mig så hemskt mycket. Jag så sjukt hemskt ledsen. Förlåt att ni har behövt vänta.

Fotstegen avtog och korridoren blev fullkomligt tyst, kusligt tyst. Alice mötte Annies blick och sedan reste hon sig upp. ”Det är sent, vi måste skynda oss till sovsalen”, sa hon och började sedan röra sig i riktning emot sovsalen. Annie följde efter henne under en spänd tystnad. De var länge sedan Annie hade varit tyst så länge. Vanligtvis brukade hon prata om vad som helst, inte inatt.


”Alice, vakna!” ropade Annie och Alice vaknade med ett förskräckt uttryck i ansiktet. Hon förstod ändå att de var tvungna att skynda till Stora Salen. Hon kastade sig upp och skyndade sig med att klä på sig sin Hogwarts uniform. Annie stod redan fullt påklädd och kammade som hastigast igenom det mörka håret. Hon kastade kammen till sin syster som fångade den i luften. Snart var de två systrarna på väg till den Stora Salen för att äta frukost, då hördes plötsligt ett skrik av förfäran. Alice och Annie utbytte osäkra blickar. Var det någon som blivit skrämd? Kanske blivit rädd för en spindel? Alice ville inte riktigt tro på något av de två fånga alternativen. De två skyndade runt hörnet och fick se Pansy Parkinson stå med en hand för munnen. Hon var ovanligt blek i ansiktet och såg vettskrämd ut. ”Vad nu då?”, frågade Annie sömnigt. Hon hejdade en gäspning när hon såg anledningen till Pansys skräck. På golvet intill väggen låg Draco Malfoy. Han var likblek i ansiktet och såg nästan död ut. Alice såg inte förvånad ut alls, bara tvekande. Pansy hade brustit ut i gråt och satt nu intill Draco och bad honom om och om igen att vakna. Alice hade fått nog. ”Äsch, flytta på dig!” fräste hon och knuffade undan Pansy. Pansy såg faktiskt förvånad ut. ”Vad har…”, Annie avbröt henne genom att klappa till henne hårt på axeln. Med framgång, hon tystnade tvärt och började torka sina tårar. ”Pansy, han lever. Ser du inte att han andas?”, sa Alice och vände sig till Pansy som skakade sorgset på huvudet. Hon såg nu förtvivlad ut. Alice klappade till Draco på kinden för att få honom att vakna. Han visade inget tecken på att han känt det. Hon provade igen. Fortfarande ingenting hände. Annie himlade med ögonen, tog några steg närmare Draco och sparkade honom i sidan. Draco slog genast upp ögonen, de var fyllda med skräck. Pansy brast ut i gråt igen och försökte kasta sig om halsen på honom. ”Åh Draco…”, tjöt hon. Men Draco såg bara förvirrad ut. Han knuffade undan Pansy. ”Rör mig inte!”, fräste han. Pansy damp ner på stengolvet, såg Draco resa sig upp och borsta av sin klädnad. Hans ansiktsuttryck såg ut som de brukade med det var någonting som fortfarande inte var avslöjat. Draco såg på dem, alla tre. ”Vad stirrar ni på?”, frågade han irriterat. Annie ryckte oberört på axlarna, vände ryggen till och började gå igen. Alice såg osäkert på Draco innan hon följde efter systern. Pansy var på väg åt något annat håll men hennes sårade snyftningar kunde säkert höras ända till Förbjudna skogen. Alice och Annie slog sig ner vid Slytherins bord och Annie började genast äta, som om allting stod rätt till. Alice var inte lika säker.

Den här delen var riktigt bra, som alla delar, så klart Annie. 8D
Skriv mer och lägg upp, ska bli kul att läsa om vad som hade hänt x'D.

Bra

Jättebra!!! Haha, bara lite förvirrande ibland med Alice och Annie namnen... Men jättebra! Verkligen!

^
Alice är den äldre, och Annie den yngre. Hoppas det hjälpte lite grand, haha. 8D