Erfas armé- mugglarna som räddade värden

jätte bra

BästBästBäst

Ganska ointressant, tyvärr.

vad bra meeer

Jag älskar sånähär fics! Håller på med en själv, men har inte postat ett enda kapitel XD Läser de mest på engelska på fanfiction.net

Men om du inte tycker om det kan du väll låta bli att komentera!!!!!!!!

JJA DU HAR JU PAJAT MIN FF!

[[Harry satte tallrikarna med ägg och bacon på bordet, vilket var svårt eftersom det inte fanns mycket plats. Under tiden var Dudley fullt upptagen med att räkna sina presenter. Han blev lång i ansiktet.

'Trettiosex', sade han och tittade upp på sin mamma och pappa. 'Det är två mindre än förra året.'"]]

- Trettiosex?
- Wow, bortskämd, sa Hermione
- Hermione jag kunde inte ana att, sa Bill sarkrastiskt.
- Ni skulle se honom med faster Marge, sa Harry
- Hur är han, frågade mrs Weasley
- Han får betalt tjugo pund för att låta henne krama och kyssa honom.
- Tjugo pund!? Hermione var en av de få som visste ur mkt det var i galeoner.
- Hur mkt...? började mr Weasley men Hermione bara skakade på huvudet.
- Mycket,

[["'Älskling, du har inte räknat faster Marges present, titta, den ligger under den här stora från mamma och pappa.'''
"'Okej, trettiosju då', sade Dudley och blev röd i ansiktet.

Harry, som kunde se att ett stort Dudleyraserianfall var på väg, började glufsa i sig stekfläsket så fort som möjligt för den händelse att Dudley skulle välta bordet."]]

- Har han någonsin? frågade Lily
- Japp, tre gånger
De andra bara fnös.

[[Moster Petunia vädrade tydligen fara hon också, för hon sade hastigt:

'Och vi ska köpa två presenter till åt dig när vi är ute idag. Vad säger du om det, gullungen min? Två presenter till. Blir det bra?'"]]

- Så ska man inte hantera sitvationen, sa mrs Weasley och skakade på huvudet.
- Försök säga det till Tuney, sa Lily argt.

[[Dudley tänkte efter ett ögonblick. Det såg ut att vålla honom stor ansträngning. Till slut sade han långsamt:

'Så då får jag trettio … trettio…'"]]

- Han kan inte ens räkna? utbrast Hermione.
- Nepp, sa Harry.
- Hur kunde ni två gå i samma klass.
- eh... jag vet faktist inte han var trögast och jag var smartast,
- Men vad hände här? frågade Hermione och professorena lyssnade uppmärksamt.
- 1. jag träffade Ron, 2. det är mycket lättare att bara låta dig svara på allt.
- Hey, sa Ron och alla andra skrattade.

[[ "'Trettionio, hjärtat mitt', sade moster Petunia.

'Jaså.' Dudley satte sig tungt ner och grep tag i det närmaste paketet. 'Okej då.'

Morbror Vernon skrockade.

'Den lille rackaren vill ha valuta för pengarna, precis som far sin. Så ska det låta, Dudley!' Han rufsade Dudley i håret.]]

- Han uppmuntrar det? frågade McGonagall
- Vilka hemska föräldrar, sa Sirius d y.
James, båda Remus, Lily, Harry, Hermione och Ron skrattade.
- Vad? frågaede båda Sirius
- Du sa något förnuftigt.
- Oi

[[ I samma ögonblick ringde telefonen och moster Petunia gick för att svara medan Harry och morbror Vernon såg på hur Dudley packade upp tävlingscykeln, en filmkamera, ett fjärrmanövrerat flygplan, sexton nya dataspel och en videobandspelare. Han höll just på att slita av pappret från ett guldarmbandsur när moster Petunia kom tillbaka från telefonen med ett både ilsket och oroligt ansiktsuttryck.

'Dåliga nyheter, Vernon', sade hon. 'Mrs Figg har brutit benet. Hon kan inte ta emot honom.'"]]

- Han har ett namn, väste Hermione

[["Hon knyckte på huvudet i riktning mot Harry.

Dudley gapade i förfäran men Harrys hjärta tog ett skutt. Varje år på Dudleys födelsedag tog hans föräldrar med honom och en kamrat ut hela dagen, gick på nöjesfält, hamburgerbarer eller på bio. Varje år fick Harry lov att tillbringa dagen hos mrs Figg, en tokig gammal dam som bodde två gator längre bort. Harry avskydde att vara hemma hos henne. Hela huset luktade kål och mrs Figg tvingade honom att se på fotografier av alla katter hon någonsin hade ägt."]]

- Harry! skällde Hermione.
- tro mig Hermione, jag gillade katter, tills i år, sa Harry och ryste.
- vad i år? frågade Malfoy med släpande röst
- Toadface.

[["'Vad ska vi nu ta oss till?' sade moster Petunia och tittade ursinnigt på Harry som om han hade planerat det hela.]]

- Visst, han har suttigt i sitt hemliga laberatorium och planerat allt, sa Hermione sarkastiskt och Harry och Lily skrattade.
- Vad? frågade Ron.
- Bara en mugglar grej, sa Harry
- Oh

[[Harry visste att han borde känna sig ledsen för att mrs Figg hade brutit benet, men det var inte lätt när han tänkte på att det skulle dröja ett helt år innan han måste titta på Tibbles, Snowy, mr Paws och Tufty igen.
"'Vi kunde ringa till Marge', föreslog morbror Vernon.]]

- Nej snälla inte, sa Harry.
- Var det hon du...
- Ja, sa Harry och den gyllene trion skrattade.

[[Var inte dum, Vernon, hon avskyr pojken.']]

- kännslan är ömsesidigm, sa Harry och skrattade

[[Dursleys pratade ofta om Harry på det här viset, som om han inte var där – eller snarare som om han var något väldigt otrevligt som inte kunde förstå dem, som en snigel till exempel.]]

Ginny morrade och Harry tog hennes hand. Än en gång strålade mrs Weasley.

[["'Vad sägs om vad-är-det-nu-hon-heter, din väninna … Yvonne?'

'På semester på Mallorca', fräste moster Petunia.

'Ni kan väl bara lämna mig här', insköt Harry förhoppningsfult (han skulle kunna titta på sådant han ville se på teve som omväxling och kanske till och med försöka sig på Dudleys dator).]]

- Dator?
- Mugglar grej, fantastisk, sa Ginny02. Alla hoppade till de hade glömt att mugglarna och Luna var där.

[[Moster Petunia såg ut som om hon just hade svalt en citron.

'Så att vi ska hitta huset i ruiner när vi kommer tillbaka?' brummade hon ilsket.]]

- Han kommer inte spränga huset, sa Ginny argt.
Harry skrattade.
- Vad?

[['Jag ska inte spränga huset , sade Harry, men de lyssnade inte.]]

- Gin-Gin och Harrykinns tycker lika, igen, sa Bill
- Käft, sa Ginny.
- Ginny, vakta munnen.

[["'Vi kunde kanske ta med honom till djurparken', sade moster Petunia långsamt, '… och lämna honom i bilen …']]

- Han är inte hund.
- Inget fel på hundar

[['Bilen är ny, han får inte sitta i den ensam …']]

- Det är allt han brys sig om.

[[Dudley började gråta högljutt. I själva verket grät han inte på riktigt, det hade gått många år sedan han verkligen grät, men han visste att hon han rynkade ihop ansiktet och tjöt, så skulle hans mamma ge honom vad han än önskade.

'Sötaste lilla Diddydums –"]]

Alla tonåringar (Och Sirius d ä) brast ut i skratt.

[["gråt inte, mamsen ska inte låta honom förstöra din alldeles speciella dag!' skrek hon och slog armarna om honom.

'Jag … vill … inte … att … han … s-s-ska komma med!' tjöt Dudley mellan våldsamma låtsassnyftningar. 'Han f-f-förstör alltid allting!' Han flinade elakt mot Harry genom en springa i sin mammas famn.]]
- Barnunge, sa Hermione.

YAAY JÄTEBRAA!!

Superduperjättemegabra!!!!!!