Kärleken brinner[SV]

Efter skolan satt jag och George nere vid sjön. Tillsammans igen.
- Haft en bra dag? Frågade jag George som pillade mig i håret där jag låg i hans knä. ( Jag vet, jag är också förvånad).
Han log.
- Jadå. Fast jag..
Jag tittade upp på han.
- Du vaddå?
Han rodnade.
- Jag saknade dig!
Jag log stort.
- Jag saknade dig med!
Vi tystnade.
- Alex?
- Mm? Mumlade jag och gäspade.
George tystnade.
- Jag gillar dig verkligen.
Jag öppnade ögonen.
- Jag gillar dig med!
Han böjde sig ned för att kyssa mig. Då tog det stopp.
Jag flög upp och rusade iväg och utan att märka något rusade jag ut på bryggan, halkade, slog i huvudet och föll i.
GEORGE:
När hon sa att hon gillade mig också tänkte jag mig inte för utan försökte kyssa henne.
Sen gick allt i Slow Motion medans hon slog i huvudet och föll i vattnet.
Jag dök i och lyfte upp henne på bryggan och började göra Mum-mot.munmetoden.
- Kom igen nu Alex!"

Mera?

oj :o oj :o *mållös* oj :o mer? :o

mermermer!!! ;o

meer!!

GEROGE:
- Kom igen Alex! Mumlade jag om och om igen tills hon började hosta upp vattet.
Då la jag henne på sidan och pustade ut.
- Vad hände?
Jag reste mig upp och satte m ig framför henne istället.
- Du slog i huvudet och ramlade i.
Hon nickade.
- Jag kommer att bära upp dig till sjukhusflyglen! Varnade jag innan jag lyfte upp henne.
Först skrek hon men hon tystnade fort.
- Gjorde det ont?
Hon skakade på huvudet.
Jag log snett.
- Jag förstår gumman!
Jag brydde mig inte om alla som glodde utan gick bara upp till 4 våningen och knackade på Madame Pomfreys dörr.
- Vad har hänt? Frågade hon och gick fram till en säng som jag skulle lägga Alex i.
- Hon halkade och slog i huvudet och föll i sjön!
- Hur mår du miss Wallin?
- Jag mår bra. Tack vare George! Hon log mot mig och jag blev alldeles knäsvag.
Hon märkte nog det för hon flinade.
- Mr Weasely, du måste gå nu!
Jag vände mig för att gå men Alexandra tog ett järntag om min handled.
- Han stannar!
- Men...Började Madame Pomfrey men Alex var bestämd.
- Går han, går jag!
Madame Pomfrey suckade och lät mig stanna.
Jag satte mig vid sängen.
- Varför ville du att jag skulle stanna?
Alex log.
- Därför att jag älskar dig George!

Mera?

meer!

mermermer :o

ALEXANDRA:
När jag sa att jag älskade George rodnade vi båda.
- Jag typ älskar dig med Alex.
Jag log och tittade ned i täcket.
- Får jag kyssa dig Alex?
Jag stängde ögonen, drog ett djupt andetag och nickade sedan sakta.
- Trodde aldrig att du skulle fråga! Viskade jag precis innan våra läppar möttes i en lätt och mjuk kyss.
Efter kyssen tittade vi varandra i ögonen och log.
- Jag måste gå. Jag kommer imorgon!
Jag nickade och George gick.
Jag log för mig själv och stängde sedan ögonen för att sova.
Dagen efter släppte Madame Pomfrey redan ut mig.
Nere i Stora Salen satt George brevid en tjej och dom kysstes?
Jag stog bara och gapade tills Ginny såg mig.
- Åh förlåt Alexandra!
George kollade skräckslaget mot mig och såg mig där jagh stog och kollade sårat på honom.
- Alex, jag kan förklara! Han släppte flickan och reste sig upp.
Ginny tittade mellan mig och George.
- Vad har han gjort?
Jag viskade:
- Han kysste mig igår!
Jag skakade på huvudet och rusade ut ur salen.
Alla tystnade och tittade på George som tittade efter mig innan han rusade efter.
GEORGE:
Vafan håller jag på med egentligen?
Jag är otrogen mot tjejen jag älskar.. Jag skulle göra slut med Amanda precis då Alex klev in i rummet och såg oss.......
- ALEX, VÄNTA! Skrek jag och rusade efter henne där hon sprang upp mot 7 våningen.
Hon rusade in i sällskapsrummet och upp till sin sovsal.
Jag skrek rakt ut i det tomma sällskapsrummet och sjönk ner på golvet.
- Vafan håller jag p¨å med? Jag hatar mitt liv...
Tårarna började rinna.
Vad ska jag göra??

Mera?

mer

åhhh!! meer!