God, ond eller både och? [SV]

mer please den är jättte bra !

Så Awsome! :-D

Kapitel 7 – Uppdraget
Draco
Han stannade kvar vid sjön. Han hade verkligen sårat henne. Han suckade och torkade bort tårarna med baksidan av handen. Om hon bara kunde förstå. Hon hade aldrig stått framför Mörkrets Herre.
Han hade inte haft något val. Eller jo, kanske det. Men han ville ha en framtid. En framtid med henne. Han ville inte sluta sitt liv för en tjej som han knappt kände. I alla fall inte nu. Han ville leva länge. Med henne. Utan Dödsätare och krig. Det var därför han var tvungen att genomföra uppdraget. Det skulle starta kriget, och avsluta det också.
Om det inte hände, skulle kriget pågå för alltid.
Men tanken var ändå svår. Draco var tvungen att mörda någon.
Han slöt ögonen och andades djupt. Det var tvunget att hända snart.

Alicia
"”when you said forever and always, you didn't mean it baby, I don't think so"” sjöng hon. Hon hade tagit med sig sin gitarr till Hogwarts, bara om hon fick lust att spela. Och nu kändes det bra. Hon satt uppe i Astronomitornet och spelade och sjöng, med tårarna rinnandes nerför kinderna. Det var fint häruppe. Himlen var mörkt blå och små stjärnor tindrade.
Hon slutade spela när hon hörde ljud. Satan. Någon kom!
Hon tog snabbt sin trollstav och gömde sig bakom en pelare. Det var i sista stund. Där hon nyss hade suttit stod nu Dumbledore, och framför honom stod Draco Malfoy, och någon annan... Bellatrix. Harry hade beskrivit henne någon gång, och Alicia var säker på att kvinnan som stod där var Bellatrix.
Hon rös. Vad höll på att hända?
”"Gör det, Draco"” sa Bellatrix med en otäck, väsande stämma. Alicia såg hur Dracos ansikte var förvridet av rädsla. Hon bet sig i läppen för att inte börja gråta igen. "”Han valde dig Draco, gör det!”" Bellatrix ansikte hade inte en endaste anspelning till rädsla, hon såg bara munter och grym ut.
"”Draco”" började Dumbledore, med sin lugna, djupa stämma ”"Draco, du behöver inte göra det här. Jag kan hjälpa dig.” "
"”Jag måste"” sa Draco med falsettröst. Han var blek av rädsla och såg ut att ha svalt något riktigt surt. Alicia drog tyst efter andan. "”Jag måste döda dig.”"
”Nej.” Alicia vände på huvudet, och såg Snape, som stirrade på henne i några sekunder. Hon tittade bedjande på honom, men han verkade inte vilja avslöja henne. Sedan gick allting så snabbt. På några sekunder hade Snape uttalat den dödande förbannelsen och Dumbledore störtat ner mot marken.

”"Nej!"” Hon kunde inte hindra skriket att rinna av hennes läppar. Sedan insåg hon hur dum hon var. Hon hade avslöjat sig själv. Nu skulle hon också dö. Hon hade ett val, insåg hon. Hon bestämde sig snabbt och sprang ut från sitt gömställe, och hoppade ut i luften. Hon visste inte vad hon skulle ha gjort om inte McGonagall varit därnere och stoppat hennes fall.
”"Momentum.”" Alicia föll med en duns ner på marken, men oskadad. Detsamma skulle man inte kunna säga om Dumbledore. Han var död. Alicia kände den salta smaken av tårar i munnen och vände sig bort från den döda kroppen.
"”Nej"” viskade McGonagall.

usch så spännande :o SKIT BRA skrivet!! :o

mer den är så bra

Jätte bra!

Meeeeeeeer!!!!!!!!!!!!! Men ska inte Harry också vara där? Borde inte han agera?

Faja: Som du märker har jag ändrat berättelsen lite grann
Men iallafall, nästa kapitel är antagligen det sista, eller det näst sista. Vi får se!

Okej, men det är så spännande, hur kan det närma sig ett slut? o.o

Mer den äger