PRS Lupple & Medi

Hon hade kommit en bra bit när hon kände någon knuffa henne. Hon snavade nästan men kom upp snabbt.
"Åh Dorian." Willow drog handen genom håret och nickade.
"Ja Willow var rätt." Hon gav honom ett leende och lade huvudet på sned.
"Så jag antar att du ville ses igen?" Hon såg på honom.
"För annars skulle du inte vara så klumpig. Du ville ha en bra anledning att ta kontakten igen."
Hon gav honom ett leende och skakade på huvudet.
"nästa gång möt mig vid hotellet okej?"
Hon vände sig mot hotellet.
"Jag vill gå dit. Vill du göra mig sällskap?"

Dorian såg på henne och skrattade lågt.
" En bra anledning att ta kontakt? Det finns bättre sätt. Detta var bara ren slump." Sa han lugnt men inte ovänligt på något sätt.
Kunde det vara så att hon var mer intuitiv än andra människor? Han log svagt och följde hennes blick.
"Jag kan göra dig sällskap." Sa han lugnt och började gå åt det hållet hon ville gå åt.

"Så vart skulle du innan du mötte mig då?" Hon såg på honom med en nyfiken blick och log retsamt.
"träffa din flickvän kanske? Eller gå till skolan?" Hon vände blicken mot en av Venedigs många broar och såg en gondol glida under.
"Åh." Hon knäppte av några foton och såg på honom.
"Jag är fotograf. Skulle ha semester men.." Hon visade upp kameran.
"Blir aldrig kvitt mitt jobb."
Willows ögon gnistrade från solen när hon plötsligt såg mot honom.
"Dorian har du något emot att stå modell för mig? Jag betalar självklart." Hon blev röd och såg ner på sin kamera.
"Du ät riktigt vacker och..." Hon svalde och såg upp medan hon kände att tiden stannade upp och hon lät handen glida ner till sin ena sida.

Dorian såg på henne och skrattade lågt till.
"Jag har ingen flickvän. Och jag var bara ute och vandrade. Några ärenden och göra du vet." Sa han med ett lätt flin och såg sedan hur hon började knäppa några bilder. Fotograf.
" Om du vill ha riktigt fina bilder är detta ett av ställena och ta dem. Finns mycket kultur, historia och andra vackra ting här." Viskade han och kände hur tankarna vandrade bakåt i tiden. Till alla andra gången han varit i denna stad.

Men hans tankar flyttades tillbaka blixtsnabbt till nutiden när hon talade igen. Hennes fråga chockade honom väldigt mycket. Modell? Ville hon ha bilder av honom eller med honom som modell? Han såg hennes rodnad och kramade hårt handen för att bibehålla någon sorts kontroll.
"Willow, jag är självklart smickrad." Började han men tystnade snart. Betala? Vore det ohövligt att tacka nej till pengarna? Han hade ju väldigt mycket pengar vilket inte var konstigt med tanke på hans ålder.
"Jag ställer upp men du borde inte slösa dina pengar på mig. Använd dem på något mer meningsfullt för din skull. " Sa han lugnt och gav henne ett litet leende.

"Varför tror du jag kom just till Venedig?" Hon såg drömmande ut och såg sedan på honom.
"Underbart att du vill vara modell." Hon såg sig om och pekade sedan på en bro.
"Vill du sitta på den är du snäll? Det ser så vackert ut och.." Hon började ställa in kameran och log mot honom.
"Men vad sägs som middag då? Jag bjuder." Willow såg på honom och sedan skakade på huvudet.
"Jusste jag ska inte slösa pengar på dig. Dina ord inte mina."
Hon tog några Bilder innan hon pustade ut.
"Brukar det vara så varmt här i Venedig?"

Dorian log svagt och såg på bron och gick dit och satte sig och väntade in att hon skulle ta klart bilderna.
"Precis, spendera pengarna på nått till din kamera kanske?" Log han i ett menande leende innan han hoppade ned från sin sittplats och såg på henne.
" Det kommer och går, men just nu är det väldigt varmt i jämförelse med vad det brukar vara." Sa han lugnt, det var vad vädret sa i alla fall. Han själv påverkades ju inte av varken värme eller kyla.

Han såg några marknadsstånd på vägen och gick dit. Såg ett halsband med ett kors på, ett ganska stort men fint kors. Han backade bak och såg på henne. "Willow, kom hit." Log han. Detta skulle kunna skydda henne till viss del. Han tog upp sin plånbok och pekade på halsbandet. " Ett sånt till damen här." Sa han till försäljaren och höll fram pengarna och nickade mot Willow så försäljaren kunde ge henne det halsbandet. Det var riktigt vackert och äkta silver vad han kunde avgöra.

Hon knäppte av fotona fort och hon log bara mot honom och ryckte på axlarna.
"Men jag har rätt mycket till den redan. Så jag vet inte vad jag ska köpa." Hon fortsatte att fotografera och ryckte till när Dorian ropade på henne. Snabbt gick Willow mot honom och synade korsen och såg sedan på honom.
"Dorian.." Hon hann inte säga mer innan han hade köpt ett halsband till henne.
"Dorian jag är inte religiös men tack för omtanken." Hon log lite oroat och tog emot halsbandet och såg sedan mot mannen.
"Äkta silver?" Frågade hon innan hon skakade på huvudet.
"Jag kan inte ta emot det. Det är för vackert och jag passar inte i kors."

Dorian såg på henne och skrattade lågt.
"Inte jag heller. Det handlar inte om religion utan om ett riktigt fint kors. Det är mode nu för tiden- speciellt här." Sa han och nickade omkring sig. Nästan alla bar kors. Vilket antagligen berodde på att dem var religiösa. Men men.
" Det är ett vackert kors, som ska bäras upp av en vacker kvinna. " Log han och lutade sig lite närmare henne. Trots korset.
"Det kommer blekna i jämförelse med dig." Viskade han innan han backade.
Han tittade nästan bedjande på henne, om hon bara satte på sig det- hon skulle vara säkrare. Även dem äldsta vampyrerna skyggade från kors, att faktiskt vidröra ett gav fysisk smärta.

Wilow rodnade och satte genast på sig korset och hon drog handen genom håret så kedjan skymdes.
"Dorian jag..:" Hon fingrade på korset och såg sedan bort, röd i ansiktet.
"Kan vi äta glass istället? Jag är varm." mumlade hon fram och hon vände sig bort. Men korset skimrade från solen och hon var vacker med korset på.
"Glass och sen kyrkan. hur låter det?" Hon vände blicken mot honom och log svagt.
"Jag ska bara vara här i tre dagar till så jag måste hinna med så mycket."

Dorian kände nån slags lättnad fara genom kroppen. Det var bra. Även han skulle bli stoppad om han tappade kontrollen.
" Absolut, det finns en bra glassbar här borta." Log han och pekade mot en glassbar som var full med folk.
Men han stannade henne vid en spegel och vände henne mot den.
"Som jag sa. Mycket vacker." Log han och började sedan gå igen.
Kyrkan.
"Låter som en plan." Sa han med ett svagt leende och nickade lite åt hennes kommentar.
Tre dagar till. Perfekt till balen.

Han avskydde att det antagligen skulle bli så att hon inte ens skulle kunna klara sig levande ifrån balen. Kanske borde han fly med henne? Ta ett plan långt härifrån och bara fortsätta röra sig hela tiden. Hon ville fotografera. Han skulle kunna visa henne dem mest magiska platserna. Och tankarna förvånade honom- varför oroade han sig så mycket om hennes liv? Om en människas liv. De var byte- han var rovdjuret.