Remus: hur är livet som varulv?

Superbra som alltid!

Jättebra som vanligt. ♥ Skulle vara roligare med längre kapitel! Bara ett önskemål så känn dig inte tvingad, men skulle som sagt vara roligt. Annars hoppas jag att det löser sig mellan James och Sirius, men det är väl som Remus säger.

- Vi har i alla fall varandra så länge ellerhur? Sa jag tyst och han gav mig ett litet leende.
- Och det är allt jag behöver sa han och kysste min panna medan James tyst stängde dörren igen och försvann ut till uppehållsrummet. Efter några timmar gick jag och Sirius ner till uppehållsrummet och James gick sakta fram till oss.
- Jag ber verkligen om ursäkt för det jag sa okej? Jag är inte så van vid det här med två killar, för mig är det lite onaturligt att man kan känna något för samma kön men jag såg er två och ni tycker verkligen om varandra sa han och jag nickade sakta, var glad att han i alla fall försökte förstå vad vi kände för varandra även om det säkert skulle dröja innan han helt förstod.

Sirius såg på honom och nickade sakta.
- Tack James, det betyder mycket att du försöker i alla fall sa han med ett litet leende medan jag kollade runt, jag såg inte Peter någonstans.
- Vart är Peter? Han brukar aldrig gå runt på slottet själv sa jag och bet mig i läppen, han var inte speciellt bra på att försvara sig själv och var ett perfekt offer för de som ville vara elaka. James nickade sakta.
- Det har jag inte ens märkt, vi går ut och kollar efter honom sa han och reste sig och vi alla tre började gå mot porträtthålet, Peter hade betett sig ganska underligt de senaste dagarna.

Vi började gå längst korridorerna medan vi letade efter honom och vi stannade till när vi såg honom av förvåning. Han stod nästan upptryckt mot en vägg med några slytherinelever runt sig som pratade med honom.
- Dina vänner kommer inte alltid finnas där och skydda dig Peter, det är kanske dags att du börjar fundera på vilken sida du står på sa han och jag hörde vem det var, Barty Crouch Jr. Sirius och James tog täten medan vi gick dit och Sirius riktade sin stav mot dem.
- Vad håller ni på med? Låt Peter vara sa han irriterat och James tog upp sin stav han också. Barty gav till ett skratt innan han puttade Peter mot oss medan han sa
- Kom ihåg nu, du kanske ska välja vilken sida du ska stå på när det väl kommer till kritan.
Jag la armen om Peter och kollade på honom
- Vad handlade det där egentligen om? Sa jag och han skakade bara på huvudet som om han ville undvika ämnet.
- Det var ingenting speciellt sa han snabbt och gick före oss in genom porträtthålet och upp i sovsalen.

- Det där inget verkar ha påverkat honom sa James och jag ryckte på axlarna, det kunde ju inte vara något allvarligt och ville han inte prata om det så kunde vi faktiskt inte tvinga honom och dessutom om det skulle vara något vi behövde veta så hade han berättat, jag kände Peter och han kunde inte hålla tyst om något.
- Vi låter honom vara ett tag, okej killar? Vill han berätta så gör han det och vill han inte så tror jag inte vi behöver oroa oss sa jag och de andra två ryckte på axlarna, verkade acceptera det jag sa och bestämde sig för att inte fråga ut honom. Vi gick alla upp till sovsalen eftersom det börjat mörkna och när vi tittade mot Peters säng så låg han och sov, eller han låtsades sova fast det syntes tydligt att han inte sov på riktigt.

Jag drog på mig min pyjamas och kröp ner under de varma täcket och slöt ögonen, känslan att få vara på Hogwarts och faktiskt få lära mig allt om magi var helt fantastiskt, det var förmodligen därför jag försökte lära mig och läsa så mycket som möjligt, för att inte kasta bort den chansen jag fått att lära mig magi på riktigt, något inte alla varulvar fick om de inte hade en sån fantastisk rektor som Dumbledore.
- Allt det där man sa om Dumbledore var verkligen sant.
-
- Dagarna rullade fram och det blev varmare och varmare och snart var det dags att sluta Hogwarts för denna terminen, det var Sommarlov och jag och mina vänner skulle åka och resa. Vi hade bestämt att åka till Amerika, där kände ingen mig eller Sirius och vi kunde vara ett par öppet eftersom vi inte kände någon.

Dock hade Peter betett sig ganska konstigt under senaste tiden, som om det slytherineleverna sagt till honom på något sätt hade påverkat honom, han skrattade inte lika mycket som vanligt och det verkade som han satt och funderade på saker, jag kände dock fortfarande att om han inte ville prata om det så kunde vi inte tvinga honom.

Roligt med längre kapitel! Undrar vad det är Peter tänker på, men det kanske vi får reda på snart? Ser fram emot att läsa om resan (om vi kommer får göra det då ). Hur som helst, längtar efter mer. ♥

Superbra kapitel!

- Jag log svagt och packade klart det sista i väskan innan hemfärd med Hogwarts-Expressen, jag skulle åka hem en vecka eftersom det under den veckan var fullmåne för att vi sen skulle resa iväg så jag slapp bli förvandlad under resan eftersom vi ville undvika det av många olika anledningar, både för min skull men även för andras skull. När jag efter en lång resa på tåget tillsammans med mina vänner kom hem så stod mamma i dörröppningen och gav mig en lång kram.

- Hej älskling. Jag är så glad att du är hemma och kommer vara hemma en vecka innan du reser iväg sa hon och log, Jag hade skrivit brev till henne och berättat och hon hade blivit så glad att jag hittat så bra vänner eftersom hon visste att jag varit rädd att jag inte skulle hitta några vänner. Min mamma hade alltid varit väldigt kärleksfull och velat göra allt bra för min del. Även om vi inte hade så mycket pengar så gjorde hon allt hon kunde för att ge mig nya kläder och liknande, Min moster hjälpte också till med pengar ifall vi behövde det eftersom hon hade ett bättre jobb inom ministeriet. Mamma hade dukat fram min favoritmat, vi hade inte några husalfer så mamma gjorde all mat själv och eftersom hon var så duktig på att laga mat så var allt helt underbart och att få sitta tillsammans med min mamma och berätta om hur skolåret varit och bara prata i allmänhet.

Jag älskade verkligen min mamma och älskade att bara sitta och prata med henne vid matbordet, vi hade alltid så sjukt kul och varje år när jag kom hem från Hogwarts och vi hade ätit så hade hon köpt hem godis och snacks, både trollkarlsgodis men även mina favoriter från mugglarvärlden såsom chips och så satt vi och spelade spel hela kvällen. Min mamma var en häxa som verkligen tyckte mugglare var intressanta och lika mycket värda som alla trollkarlar och häxor och hon tyckte det var väldigt spännande att gå i tillexempel mugglaraffärer och prova på nya saker inom man och även att göra saker utan magi utan försöka förstå hur mugglarna gjorde det.

Veckan gick oerhört fort, nästan lite för fort men samtidigt såg jag verkligen fram emot att åka till Amerika med killarna, jag skulle ju hinna komma hem och umgås med mamma igen innan jag skulle tillbaka till Hogwarts. Vi hade bestämt att mötas vid hamnen för att ta en båt dit eftersom det var billigast och mamma hade erbjudit att skjutsa mig vilket jag var tacksam för eftersom min väska var ganska tung och det var en ganska lång bit till hamnen.

Jag packade min väska innan jag gick ner till mamma som stod i hallen med nyckeln redo och gick ut till vår bil och la väskan i baksätet. Mamma hade valt att ha en vanlig bil och ta körkort som en vanlig mugglare eftersom hon tyckte det var smidigast. Jag satte mig i bilen och hon satte sig i förarsätet.
- Jag kommer sakna dig men jag vill att du har så kul med dina vänner så du har massor med minnen du kan berätta för mig sa hon och jag nickade. Det pirrade i min mage, jag hade aldrig varit utomlands och få resa med en kille jag älskade och med mina två bästa vänner skulle vara underbart. Vi stannade Vid hamnen och jag gav mamma en kram innan jag tog min väska och gick ut från bilen, Jag kollade på henne och vinkade lite innan hon körde iväg.

Då kollade jag runt och fick syn på Peter som jag gick fram till och vi började prata om sommarlovet medan vi väntade på James och Sirius, de var i princip alltid sena vilket vi visste men nu började det bli bråttom för att båten skulle gå om bara 10 minuter och jag började känna mig riktigt stressad. Dessutom så var Peter mer reserverad än vanligt och det verkade som att det var något som inte stämde även om han försökte att låta oberörd.

Superbra kapitel som vanligt. Undrar vad som har hänt med Peter, men det kanske vi får reda på väldigt snart nu? Det kanske är om han vill bli en Dödsätare eller inte... Det är min lilla teori, hehe.

Dock en sak: du säger att Remus mamma, Hope, var en häxa, men hon var faktiskt en mugglare (du kan läsa om henne här). Remus pappa, Lyall, var en trollkarl dock (du kan läsa om honom här). Ville bara påminna om detta och menar såklart inget elakt.

Att Remus har en så snäll och förstående mamma är nog en bidragande orsak till att han själv är så vänlig. Nu ska det bli spännande att se vad som händer på resan och med Peter.

Superbra!

Åh nej, blandar alltid ihop hans föräldrar, nu får hans mamma vara häxa XD

- När jag ännu en gång kollade runt så såg jag Sirius och James komma gående och jag och Peter började gå mot båten med snabba steg för att få dem att förstå att vi hade bråttom och de började jogga ikapp oss. Vi kom på båten och först då hade jag tid att krama om Sirius och hälsa på James.
- Varför är ni alltid sena? Sa Peter och log svagt och Sirius skrattade till.
- Ett sånt här utseende kommer inte gratis vet du sa han. Jag kollade ner på biljetterna vi fått där det stod vilken hytt vi skulle bo i.

- Ska vi gå och sätta våra väskor kanske? Sa jag med ett leende och började gå mot hytten medan de andra följde efter mig och när jag låste upp och kollade runt började jag le, det var så stort och med två enkelsängar och en dubbelsäng där jag och Sirius skulle ligga. Jag satte mig sakta på sängen och satte ner min väska. De andra satte också ner sina väskor på golvet och sträckte på sig.

- Jag och Peter tänkte gå ut och ta lite luft. Hänger ni med? Sa James och log svagt. Jag skakade på huvudet, jag var ganska trött och det såg ut som Sirius också var trött eftersom han hade mörka ringar under ögonen.
- Vi går nog och lägger oss sa jag och James nickade och tog nyckeln från mig så att de skulle komma in igen när de varit ute innan de gick ut från hytten. Jag log svagt och kollade på Sirius.
- Jag har saknat dig, jag har blivit så van av att sova med dig så jag har haft svårt att sova sa han och kysste snabbt min panna och jag gav honom ett litet leende.

- Jag har saknat dig också sa jag och satte mig på sängen och gäspade innan jag öppnade min väska och drog upp en pyjamas ur väskan som jag drog på mig innan jag kröp ner under täcket. Jag hörde hur Sirius drog av sina kläder men jag blundade eftersom jag inte visste hur blyg han var med sånt även om jag inte trodde att han skulle bry sig. Jag kände hur någon kröp ner under täcket och jag vände ansiktet mot honom och bet mig förvånat i läppen. Han hade ingen pyjamas utan låg bara i ett par boxers utan tröja, jag hade aldrig sett honom utan tröja och det fick mitt hjärta att bulta så hår, Att känna hans varma hud mot mig.
- Du vet att det är orättvist om du har pyjamas på dig och inte jag va? Sa han med ett busigt leende på läpparna och jag rodnade svagt och nickade sakta.

Jag var inte alls lika vältränad som Sirius. Han var slagman i gryffindors quidditchlag och hade rätt mycket muskler medan jag inte hade jättemycket muskler utan var ganska liten. Men jag drog av mina pyjamasbyxor och min pyjamaströja innan jag la mig ner i sängen igen och han la armen om mig och mjukt kysste hans läppar och han la händerna om mig medan jag höll händerna på hans bröstkorg, detta var den mest underbara känsla jag någonsin känt. Jag älskade verkligen denna killen.