Bellatrix: från barndom till död!

Jättebra beskrivet om Dementorerna, hur de kommunicerar med varandra och hur det låter. Jag har också alltid tänkt mig att de nog måste ha någon form av telepatisk kontakt med varandra.

Bra att de slutar med en fråga, som skapar nyfikenhet inför fortsättningen!

- Jag reste mig upp och kollade ut genom det lilla fönstret och mycket riktigt stod där några dödsätare jag kände igen. Tre av dem hade patronusar för att skydda mot dementorerna medan de andra höjde sina Trollstavar, Jag vet inte vilken formel de använde men den fungerade, halva azkaban sprängdes upp och när jag fick känna regnet mot mitt ansikte började jag att skratta, äntligen fri, jag visste väl att min herre skulle hämta oss, tänk att regn som piskade mot ansiktet kunde vara så härligt.

Jag visste att jag under dessa år i azkaban hade förändrats både utseendemässigt och till personligheten. Mina känslor för medlidande var i princip borta och allt jag ville var att straffa de människor som tvingat in mig i fångenskap, varför skulle andra vara fria när de satte oss i ett fängelse som förstörde dig mentalt?. Att sitta i azkaban hade gjort mitt ansikte mycket blekare och jag hade nu mörka ringar under ögonen. Mitt dåvarande mörka och släta hår var nu slitet och hade stora lockar och jag började dessutom få gråa delar i håret, jag som en gång varit en vacker och stolt medlem av familjen Black såg nu oerhört mer sliten och gammal ut.

Så fort jag kom ut från fängelset så transfererade jag och Rudolpho oss tillsammans till mitt barndomshem, det enda stället jag kom på i ögonblicket. Huset såg ut som vanligt men väldigt dammigt, som om där inte varit någon på väldigt länge och att husalferna bara slutat städa. Jag kollade ner på min dräkt jag hade i azkaban och riktade staven som jag tagit innan jag flydde mot mig själv och ändrade mina kläder med magi. Det ändrades till en svart klänning med ett tjockt bälte i midjan och ett par enkla kängor och jag begav mig ut till matsalen för att leta efter någon form av liv. På bordet såg jag en liten lapp som var full med damm. Jag tog upp den och blåste bort dammet innan jag läste det handskrivna brevet. Det var från Andromeda och hon beskrev att hon hittat en man som hette Ted och att hon flyttat iväg från huset och inte var intresserad av att komma tillbaka eftersom hon visste att familjen inte skulle acceptera honom. Förmodligen var detta brevet ägnat till Narcissa eftersom hon absolut inte trodde att jag skulle komma ut från Azkaban.

Narcissa var inte heller hemma och jag hade ingen aning om var hon var. Mitt i alla mina tankar så började mitt ärr bränna ordentligt och jag vände blicken till Rudolpho som kollade ner på sitt ärr, han kände förmodligen likadant.
- Vi borde ta oss dit sa jag och han nickade och tog min hand och vi transfererade oss till en plats. Jag kollade runt, kände inte igen mig men antog att mörkrets herre tvingats att byta ställe efter katastrofen med Potters. Jag höjde förvånat ögonbrynet, där satt Narcissa tillsammans med Lucius och hon hade en glittrande ring på fingret, de hade alltså gift sig som jag visste hela tiden.

WOW! Så bra!

- Hon såg dock oerhört spänd och obekväm ut medan hon höll sin makes hand. Jag vände blicken till en stor fåtölj och fick hålla mig från att flämta till när jag såg min herre, Hans utseende var totalt förändrad.

Han hade haft blek hud innan men nu var den i princip vit, han hade ingen mänsklig näsa utan bara två små springor som påminde om en orm och hans ögon som innan varit mörkbruna hade nu fått en röd glöd i sig. Han såg ännu mer respektingivande nu än han hade gjort innan.

Jag sjönk ner på en stol som var ledig, det var inte förrän nu jag märkt hur trött jag var, jag hade inte sovit på två dygn och det tog verkligen på krafterna. Jag lutade mig bak på stolen och vägde lite på den, Det var den stora skillnaden på mig och min syster. Hon hade stolt och rak hållning och inte jag. Mörkrets herre började tala.

- Vi har många nyheter. Vi välkomnar Bellatrix, barty och Rudolpho tillbaka som faktiskt stod upp för att de var mina följare och satt över 14 år i azkaban, för detta kommer ni såklart bli belönade sa han. Jag stirrade på honom, hade jag verkligen suttit i fängelset i 14 år?
- Lucius som efter mitt misstag skyllde på att han utsatts för en imperius-förbannelse för att rädda sitt eget skinn har gift sig och fått ett barn i ålder med Harry Potter. Vi välkomnar Narcissa till vår följarskara sa han och hon såg ännu mer obekväm ut.

Bra att Ni-vet-vems förändring beskrivs utifrån Bellatrix perspektiv. Jag skulle vilja veta lite mer om Lucius på slutet, hur det hängde ihop med misstaget. Bra beskrivet att Narcissa ser obekväm ut; jag har aldrig trott att hon ville in i Dödsätargänget egentligen.

- Jag har också fått veta att två av mina trogna följare har förlovat sig med varandra sa han och vände blicken mot mig och Rudolpho. Han nickade med ett leende, han var ju kär i mig så han var väl lycklig att vi kom ut ur fängelset och kunde gifta oss. Jag gav bara till en kort nick vilket mörkrets herre verkade uppfatta och jag tyckte mig se ett litet nästan obefintligt leende.

Han tyckte exakt som mig, att kärlek inte var speciellt viktigt, i alla fall inte romantisk kärlek. Den kärlek jag kände till min herre var absolut inte romantisk utan jag var bara lycklig att han tagit emot mig och gett mig en plats där jag faktiskt hörde hemma och att jag skulle dö för hans skull.
- I alla fall antar jag att ni inte tänker ha ett enormt bröllop och hamna i azkaban igen utan kanske bara ett litet löfte sa han och jag nickade sakta medan Rudolpho såg lätt besviken ut, han hade klart velat ha ett bröllop men jag tänkte aldrig i hela mitt liv ta på mig en vit klänning och en slöja i håret och hålla på att dansa och grejer. Mörkrets herre nickade sakta.

- Så varför inte göra det inför alla här inne. Jag tycker Narcissa kan hjälpa er, hon vill säkert gärna hjälpa till när hennes syster ska gifta sig sa han hånfullt, visste att Narcissa inte ville ha uppmärksamhet på sig men han var arg, arg för att Lucius inte var trogen mot honom och skulle hämnas flera gånger om. Narcissa nickade stelt och reste sig upp medan jag vägrade resa mig upp. Istället flätade jag och Rudolpho samman våra händer medan Narcissa höll staven mot våra händer och sa

- Lovar ni varandra att vara vara trogna tills döden skiljer er åt?
- Vi båda sa ja nästan samtidigt.
- Och lovar ni att ni kommer försöka skydda varandra tills döden skiljer er åt?
- Jag svalde hårt och vi båda sa jag, detta betydde att var tvungen att försöka skydda honom i både dueller och i andra tillfällen.
- Och lovar ni att ni tar detta giftemål på allvar och låter er renblodighet leva vidare i generationer? Sa hon och vi båda sa ännu en gång ja. När vi gjort det så kom där en blå stråle och bildade ett evighetstecken runt våra ihopflätade händer. Detta betydde att jag nu var gift med Rudolpho och jag inte kunde ångra mig nu. Vi släppte varandras händer och Narcissa satte sig ner bredvid sin man igen som la händerna på hennes lår.

Lika bra som vanligt! Bra beskrivit om hur Bellatrix kände om kärlek. Super!

Jag gav bara till en kort nick vilket mörkrets herre verkade uppfatta och jag tyckte mig se ett litet nästan obefintligt leende.

Han tyckte exakt som mig, att kärlek inte var speciellt viktigt, i alla fall inte romantisk kärlek. Den kärlek jag kände till min herre var absolut inte romantisk utan jag var bara lycklig att han tagit emot mig och gett mig en plats där jag faktiskt hörde hemma och att jag skulle dö för hans skull.

Verkligen jättebra förklarat. Klargör ännu mer vad det är Bellatrix känner för sin herre och gav mig mer insikt om det. Gillar också att det återanknyts till känslan av att vilja höra hemma någonstans på riktigt.

Mörkrets herre kollade runt på alla.
- Det jag behöver är en profetia om Harry Potter, varför kommer jag inte förklara men det är väldigt viktigt att den kommer till mig. Denna profetia befinner sig inne på ministeriet så alla som jag bestämmer ska åka dig kommer behöva dricka polyjuice-elexir för att ta sig in där och slingersvans här har hjälpt mig att brygga det sa han och pekade på en man som satt tryckt längst väggen, han såg livrädd ut.

- Jag har bestämt att det är 7 stycken som ska åka dit för att inte få alldeles för mycket uppmärksamhet och jag har redan låtit nagini döda 7 stycken offer som vi tagit hår från, så allt är förberett. De jag vill ska åka dit är Lucius, Bellatrix, yaxley, Avery, Dolochov, Rudolpho och Nott. Jag kommer personligen kommer få dit potter. Jag kommer meddela när ni ska ta er dit, ni kommer märka det när det bränner i era ärr, Då vill jag att ni först tar er hit och dricker polyjuice och sen tar er dit och tar hit profetian hel, ni kan döda Potters vänner men Pojken vill jag ha levande, jag vill döda honom personligen sa han. Alla nickade och därmed var mötet avslutat, Rudolpho gick direkt fram och tog min hand.

- Kom så åker vi hem till mig sa han med ett leende och jag nickade sakta och lät honom transferera oss båda eftersom jag inte visste vart hans hus var. Efter ett par sekunder befann vi oss på en stor herrgård och jag kollade runt, här jobbade alferna fortfarande för här var fläckfritt och maten stod dukad på bordet.
- Vi borde få i oss lite mat innan vi går och lägger oss sa han och ledde mig mot bordet och vi båda satte oss ner. Man hörde att han var hur lycklig som helst medan jag kämpade för att inte låta ansträngd och visa att jag inte tyckte om honom över huvudtaget.

Jag åt lite av maten, egentligen var jag inte hungrig överhuvudtaget men jag var tvungen att äta så att han inte skulle tro att något var fel. När vi ätit klart kom det genast husalfer som dukade av maten. Jag gäspade lite och han log svagt.
- Kom så visar jag dig till sovrummet sa han och jag nickade sakta och reste mig upp och följde honom upp till ett enormt sovrum. Jag stannade dock till i dörröppningen, där stod en dubbelsäng och det var då jag förstod, jag skulle dela säng med honom. När jag tänkte efter var det ju självklart men jag hade aldrig tänkt på hur nära jag hade behövt vara honom bara för att vi var gifta. Jag nickade sakta och han kollade på mig.
-
- Jag kommer snart också sa han och kysSte min panna innan han lät mig vara själv i det enorma sovrummet. Jag kollade ner på min kropp, jag kunde ju inte sova i mina vanliga kläder men jag ville egentligen inte visa mig i pyjamas för honom. Jag funderade en stund innan jag trollade på mig ett svart nattlinne i silkesmaterial som inte var för utmanande men ändå skön att sova i innan jag kröp ner i sängen och drog täcket över mig, herregud vad skönt det var att ligga i en riktig säng med ett varmt täcke över sig, tydligen var det 14 år sedan jag gjort det tidigare.

Efter bara några minuter kände jag någon som kröp ner i sängen nära mig och la armen om mig. Det var då jag upptäckte att han inte hade någon tröja på sig. Jag mådde nästan illa och fick verkligen bita mig i tungan för att inte säga åt honom att dra på sig en tröja och flytta sig, men det kunde jag ju inte eftersom han trodde att jag gillade honom.

Aha, det var med polyjuice som de skulle ta sig in på ministeriet!

Bra att det berättas om Bellatrix äktenskap, som man ju inte får veta någonting alls om i böckerna.