~Forever~

Kapitel 6, spelen börjar

Vi satt i svävaren, på väg till arenan. Jag tittade mig omkring, alla spelare såg jättenervösa ut utom Glimmer, Marvel och Cato.
Efter en stund kom en helt vitklädd kvinna in, med en slags spruta i armen. Hon började med Flickan från distrikt 10, och hon skrek högt när kvinnan tryckte in sprutan i hennes arm.
Jag var sist, och kände mig lite nervös eftersom jag inte visste vad det var.
Kvinnan tog min vänstra arm i ett hårt grepp och körde in sprutspetsen i mitt armveck. Jag försökte att se helt oberörd ut, men det gick inte så bra.

Efter att ha åkt i svävaren i 30 min var vi framme, och jag visades till ett tråkigt rum med vita kakel-väggar. Mitt i rummet stod röret som tog oss till arenan.
På en vitmålad bänk satt min stylist Phil och väntade på mig.
När han såg mig komma visade han mig till et klädställ där mina kläder hängde.
Det var en brun tröja med en tunn svart jacka, svarta kängor och byxor.
-Om jag får gissa så är arenan skog eller något liknade, sa Phil till med när jag tog på mig jackan. Han satte upp mitt hår i en hästsvans, med "bollar."
Han kramade om mig en sista gång innan ha gav mig min distriktssymbol, ett halsband med en jättefin, svart sten i.
"30 sekunder"
Jag tog ett djupt andetag och steg in i glashissen.
Phil pekade att jag skulle hålla huvudet högt, och jag tittade uppåt mot ljuset.
Sakta började hissen röra sig uppåt, och jag kisade.
Tillslut stod jag på arenan, och såg mig omkring.
Phil hade haft rätt, arenan var en skog.
Det var en stor lövskog med höga träd, men bakom ymnighetshornet vad det en stor äng.
Jag vände blicken mot ymnighetshornet.
35 sekunder kvar.
Jag tittade vad som fanns, på ett stort tält låg en silverfärgad pilbåge med koger, och bredvid det.. Ja, tänkte jag. Där låg en genomskinlig låda med massa knivar i.
Jag gjorde mig redo för att springa, det var trots allt bara 15 sekunder kvar.
Jag fångade Catos blick innan rösten räknade ner in i det sista.
"5,4,3,2,1"
Jag hoppade smidigt ner från plattan och spurtade det snabbaste jag kunde fram till ymnighetshornet.
Jag var en av dom snabbaste tjejerna i distrikt 2, men korta sträckor var inte riktigt min grej. Jag var mycket bättre på lite längre distanser, men det spelade ingen roll nu, för jag var framme och tog upp den första kniven.
Jag såg mig omkring, och kastade den mot flickan från distrikt 3. Jag träffade henne i magen, och hon ramlade ihop på marken.
Fler och fler nådde fram till ymnighetshornet, bland annat Cato och Glimmer. Jag duckade undan för ett spjut som killen från distrikt 5 kastade mot mig. Jag kastade en kniv mot han men missade, så istället hoppade jag på honom.
Jag tog en lång, vass kniv som påminde om en kökskniv, och tryckte in den rakt i hjärtat på han. Han hostade lite blod, och äcklad torkade jag rent ansiktet med jackans ärm.
Sedan rusade jag vidare, och till min förvåning hittade jag det jag ville.
Katniss eller vad hon hette, stod och bråkade om en ryggsäck med en liten kille från 9:an, som står med ryggen vänd mot henne. Jag kastar kniven och den fastnade mellan hans skulderblad.
Han sjunker ner på marken och Katniss stirrar på mig med skräck i blicken, innan hon vände sig om och satte fart mot skogen.
Jag valde ut en sågtandad kniv och siktade på hennes huvud.
Tyvärr var hon inte så dum som jag trodde- hon drog upp ryggsäcken mot huvudet och kniven fastnade i den.
-Nej! tänkte jag innan jag vände om och sprang tillbaka till ymnighetshornet.
Jag kan döda dubbelt så många till, men jag kommer inte bli nöjd förrän hon är död, tänkte jag och kastade med ilska iväg den störta kniven som jag hade, och den träffade flickan från distrikt 10 i magen. Död.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Super ♥♥♥!

Jättebra! Jag älskar hur du skriver ♥

Toppen!

Jättebra!

Fantastiskt

Kapitel 7, första dagen

Blodbadet hade äntligen tagit slut, och blodtäckta kroppar låg utspridda runt ymnighetshornet.
Jag suckade och torkade av en kniv med jackärmen, innan jag stoppade in den i ett fack som fanns på insidan av jackan.
Utan att se mig för tog jag ett steg framåt och var nära att trampa på en genomblodig kropp med ett stort hål i hjärtat.
Jag tittade äcklat på den innan jag försiktigt sparkade kroppen så att jag slapp se ögonen som stirrade rakt fram.

Jag kände att någon kramade mig bakifrån, antagligen Cato. När jag vände mig om ryckte jag till, det var Marvel.
Jag slog bort han från mig, innan jag tittade frågande på honom.
Han bara skrattade åt mig, innan han lämnade mig och gick fram till Glimmer och Sandra som stod och skrattade åt en död kropp som jag identifierade som flickan från 9, hon som fått lägst träningspoäng av alla. Hon fick en trea.
Jag klarade inte av att titta på när Glimmer lyfte upp henne och skar av huvudet av henne, istället gick fram till Cato som stod och valde mellan olika svärd längst inne i ymnighetshornet.
Jag sket i att kamerorna troligen filmade oss, det var ändå så mörkt att jag själv knappt såg något.
Jag ställde mig precis bakom honom, grep ett hårt tag om hans axlar och viskade med en förvrängd röst i hans öra.
"Välj det långa, silvriga svärdet där till vänster"
Han hoppade högt upp i luften och var nära att hugga mig innan han såg att det var jag.
Jag skrattade ihjäl mig, och skrattade ännu mer när Cato försökte se hotfull ut, och misslyckades totalt.

Vi hade tillslut valt allt vi ville ha, och lämnade ymnighetshornet som att kropparna kunde hämtas.
Jag bar på en massiv svart ryggsäck som var fylld med olika saker som jag inte tittat närmare på.
Vi gick ner mot en ganska stor sjö som inte låg så långt från ymnighetshornet och slog oss ner vid en stor e som växte nära stranden.
Jag och Sandra kastade av oss ryggsäckarna och sprang ner i vattnet. Det var väldigt långgrunt.
Jag vadade ut en bit, tills vattnet nådde en bit över knävecken, medans Sandra kastade sig ut och doppade huvudet direkt trots att det var jättekallt.
Jag ägnade en stund åt att torka bort blodfläckar som täckte mina kläder.
Efter att ha "badat" i 10 min jag gick jag upp på stranden samtidigt som jag såg en svävare dyka upp på den i princip molnfria himlen.
Jag följde den med blicken, och såg hur den plockade upp kropp efter kropp, och delar av det som tillhört en kropp.
När svävaren försvunnit hördes den första kanonen, och alla blev knäpptysta.
Kanon efter kanon hördes, innan det tillslut tystnade. Elva döda, tretton kvar.

Peetas POV
Jag hade inte fått med mig något från blodbadet, men klarat mig bra från skador hittills.
Jag satt på en stor sten täckt av mossa, ganska långt in i skogen och torkade bort blod från ett sår på högra armen, där jag blivit träffad av en yxa.
Ett ljud hördes en bit bort, och snabbt reste jag mig upp och tog upp en stor pinne som låg på marken framför mig.
Jag höjde den över huvudet, men mitt mod sjönk när jag såg vilka det var. Det var karriäristerna från distrikt ett, två och fyra.
Jag är körd, tänkte jag när jag slängde pinnen på marken och höjde armarna upp i luften som om jag var en brottsling.
"Jag kan hjälpa er, sa jag snabbt innan den massiva pojken från distrikt två hann höja sitt svärd.
Alla tittade konstigt på mig, men jag såg att dom tvekade.
"Med att hitta henne" Fortsatte jag när flickan från fyra höjde sitt spjut.
Dom tittade hastigt på varandra innan dom sänkte sina vapen.
"Okej loverboy, om du hjälper oss att hitta henne dödar vi dig inte"
Jag får leva farligt, men det gör jag ju redan.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Sorry för dålig uppdatering, men har NP nu och har precis haft påsklov

Yay! Äntligen ett nytt kapitel! Det var jättebra

Jättebra

Superbra!