Kärleken är blind [SV]

Förlåt att jag tjatat, blir så när jag år längtansfull, men hoppas du mår bättre ❤️

Kapitel 11:

" Miss weasley, du har fått ett brev." Jag öppnade ögonen och tittade på Madame Pomfrey som stod lutad över min säng, hållandes i ett brev.
" Tack Madame Pomfrey. " Jag tog emot brevet och satte mig upp. Madame Pomfrey puffade upp kudden bakom min rygg och gick sedan iväg. Jag vecklade upp brevet och började läsa.

" Kära lilla gumman,
Jag hoppas du mår bättre. Jag får dagliga brev av Madame Pomfrey så oroa dig inte. Jag vet exakt när något händer.

Ang Harry, jag förstår att du är rädd Ginerva. Jag har haft brevkontakt med Professor Dumbledore och vi har kommit fram till en lösning. Professor Dumbledore kommer ta upp det med dig när du blir frisläppt från sjukhusflyglen. Det kommer lösa sig Ginerva. Du har ju Draco Malfoy.

Och när vi endå pratar om Draco Malfoy. Vi är inte ett dugg arga. Vi är mer glada över att du hittat någon du tycker om och som verkligen visar att han tycker om dig med. Låt han inte köra över dig eller tvinga dig till att göra något bara. Det ska ingen kille göra. Vi kanske inte är glada över att du just valde killen med den vad ska vi säga.. jobbigaste familjen. Men så länge han älskar dig och tar hand om dig så kommer vi också vara glada. Det är ditt liv gumman. Detta vet inte ens din pappa om men mormor och morfar gillade inte honom heller i början. Så allt löser sig. Vi älskar dig och respekterar dina val.

Nu ska du bara se till att vila upp dig och bli frisk så du kan gå tillbaka till lektionerna.
Vi älskar dig Ginerva.

Puss och kram mamma och pappa."

Jag vek ihop brevet och log. En stor klump föll ifrån magen. De accepterar det. Jag behöver inte oroa mig. Jag hörde dörren öppnas och tittade upp. Draco gick in i sjukhusflyglen och rakavägen fram till min säng.
" Hej babe. Saknat dig." Han gav mig en lätt kyss på munnen. Det fladdrade till i magen.
" Saknat dig med." Jag log.
" När får du komma härifrån?" Jag suckade.
" Jag vet inte än. Madame Pomfrey snackade något om några dagar till." Han log.
" Tålamod Ginny. Tålamod." Jag skrattade.
" Vi kan byta. Du kan ligga här i några veckor." Jag rättade till filten och hasade upp lite till för att sätta mig bekvämt. Sängen knarrade under mig. Draco tog min hand.
" Det har jag gjort. Andra året." Jag skrattade till.
" Oj förlåt. Du menar efter quidditmatchen där du satte dig helt bredbent?" Draco rodnade och nickade. Jag flinade.
Han kollade sitt armbandsur.
" Jag måste gå. Vill du att jag ska be Professor McGonagoll efter veckans läxor?" Jag nickade och räckte fram ett papper.
" Här är förra veckans." Han nickade och la ner det i väskan.
" Jag fixar biffen." Jag log mot honom och klämde hans hand.
" Tack Draco!"

Detta blev ganska drygt kapitel men det blir bättre

SUPPE!!!!!!

Kapitel 12:

DRACO:
" Draco, kan du hjälpa mig?" Blaise blinkade med ögonfransarna mot mig. Jag skrattade.
" Ja om du slutar flörta." Han flinade och räckte fram pappret med läxan. Jag läste igenom den och gav han mitt papper. " Skriv inte exakt likadant bara." Blaise nickade.
" Jag lovar." Jag lutade mig tillbaka på stolen och balanserade på två ben.
" Taggad för Hogsmade i helgen?" Blaise tittade på mig och skrek samtidigt. Jag nickade.
" Ja det är alltid roligt. Sålänge Pansy håller sig undan." Blaise skrattade till.
" hur träffades du och Pansy egentligen Draco?" Han tittade nyfiket på mig. Jag suckade och lutade mig fram så jag vilade armbågarna på bordet och började sedan berätta.

" Jag var åtta. Pappa sa att en kollega skulle komma på middag och ta med sig sin dotter. De dök upp och ja. Vi åt middag. Pansy och jag lekte. Sen fortsatte vi bara träffas. Vi gick i samma skola när vi båda fick brevet från Hogwarts. Sen fick jag reda på när vi var tolv att pappa lovat bort mig till Pansy. Så fort vi gått ut Hogwarts ska vi gifta oss enligt pappa och Pansys familj."

Blaise visslade lågt.
" MÅSTE du gifta dig med henne?" Jag ryckte på axlarna.
" Jag ska göra allt för att slippa. Jag älskar Ginny." Blaise log.
" Vem orkar leva med Pansy liksom." Jag skrattade.
" Hon kan vara en riktig pina ibland asså." Vi tystnade och Blaise fortsatte skriva av min läxa.

GINNY:
" Miss Weasley, du får gå nu." Jag tittade upp på Madame Pomfrey.
" Härifrån? Asså för evigt?" Madame Pomfrey skrattade.
" Ja Miss Weasley. Du är härmed friskförklarad. Ta det bara lugnt ett par veckor och undvik quidditch i en månad." Jag nickade när hon tittade strängt på mig. " Professor Dumbledore vill se dig på sitt kontor direkt." Jag nickade återigen.
" Tack madame Pomfrey. För allt." Hon klappade mig på kinden och la fram min skolklädnad på sängen.
" Du kan lägga kläderna i sängen så tar jag det sen." Jag tackade återigen, drog för förklädet och klädde på mig skolklädnaden. Jag suckade nöjt. Äntligen riktiga kläder. Jag vek ihop sjukhusklänningen och la den på sängen och lämnade sedan sjukhusflyglen och började gå ner mot Professor Dumbledores kontor.
" Oj ursäkta." Jag ursäktade mig när jag gick in i någon.
" Ginny?" Jag tittade upp.
" Draco." Jag log snett.
" Är du ute?" Jag nickade.
" Madame Pomfrey friskförklarade mig idag." Han tittade sig runt. " Oh.. Vill du fortfarande dölja vårt förhållande?" Han svarade inte. Jag skakade på huvudet. Jag började gå mot dörrarna. Besviken och arg när jag kände någon ta tag i min arm. Jag slog bort handen och vände mig om. Jag grimaserade. Det gjorde fortfarande ont i revbenen.
Draco som stod framför mig tittade förskräckt på mig.
" Förlåt skadade jag dig?" Jag skakade på huvudet.
" Vad vill du?" Han tittade sig runt och suckade åt alla nyfikna blickar som stirrade på dem. Han tog ett steg nämre mig, la sina händer på mina kinder och sa:
" Jag vill göra detta." Han tryckte sina läppar mot mina.

Så fint kapitel! ♥