Konsten att ta sig ut ur garderoben - Scorbus

Aweeesome! Scoooorbus!

Kapitel 6 - Albus

Nästa morgon var deras första lektion trolldryckskonst, vilket inte blev så långt att gå då klassrummet låg precis i närheten av Slytherins uppehållsrum.

Medan de väntade på deras trolldryckslärare, professor Predington, kunde Albus inte hålla sig från att berätta allt för Scorpius om gårdagen, trots att han inte verkade så intresserad.
"Du vet, jag ville göra det speciellt när jag frågade på henne, men tillslut bara gjorde jag det rent spontant."
Han pratade på tills han blev avbruten av professorn.
"Godmorgon barn", sa hon med sin mörka stämma.

Professor Predington var en ung kvinna, runt trettioårsåldern, som var lång och spinkig. Hon hade långt hår som räckte ända ner till midjan, ena halvan svart, och den andra silverblond, ljusare än Scorpius hår. Hennes ögon var så mörkbruna, nästan svarta, att man knappt kunde se hennes pupiller, och var även svart runt ögonen också. Hennes klädsel var nästan lite likt vad smugglare kallar gotiskt.

Under lektionen, medan Albus och Scorpius hjälptes åt att brygga deras dryck de fått i uppdrag att göra, så fortsatte Albus att prata på om Max, att han nästan tappade sitt fokus.
"Sen gick vi ut och tog en promenad, och självklart fick vi kommentarer om att 'en sån som jag inte förtjänade en snygging som hon'. Jag försökte ignorera dem, men Max. Hon du, var så uppkäftig att jag nästan trodde hon skulle slå ner dem med sina bara händer. Hon är så himla cool som vågar-"
"Mr Potter", avbröt Predington. "Hur är det fatt, Potter och Malfoy?"
"Åh. Det går bra, tack", sa Albus.
"Jaså? För från mitt håll ser du ut att ha mist kontrollen över handen", sa Predington och närmade sig deras bord. "Du har hackat iglarna fel, så det får du göra om, och akta fingrarna."
Albus himlade med ögonen och var beredd att göra som hon sa, men just när han tittade ner upptäckte han att han hade råkat skära ett stort jack i tummen, så det droppade blod på bänken.
"Lugn bara, jag fixar det snabbt och enkelt."
Hon grep tag i Albus handled, drog fram sin trollstav och viftade lätt mot hans nedblodade tumme, tills blodet försvann och jacket läkte. Därefter rengjorde hon bordet med en enkel formel, så att blodet som hade droppat försvann.
"Sådär ja. Återgå till ditt arbete nu, och kom ihåg. Mindre prat och mer fokus!"

Scorpius tittade på honom med uppspärrade ögon efter att Predington gått iväg.
"Insåg du inte förrän nu att du blödde?" sa han chockat.
"Jag kanske är van vid smärta", sa Albus. "Tillslut känner man inte av den."
"Wow, det där lät inte alls djupt", sa Scorpius ironiskt.

* * * * *

Under lunchen satt Albus ute med Max. Ha kände sig inte ett dugg hungrig, utan väntade till middagen, plus att han ville berätta om förmiddagen.
"...och sen när jag tittade ner, då hade jag blod över hela tummen. Utan att jag ens hade märkt något, hur sjukt är inte det?" sa han halvt imponerat på sig själv.
"Jo du. Du tål det mesta minsann", sa Max och tände en cigarett. "...som en riktig man", fortsatte hon och blåste ut röken.

Albus blev tyst en stund.
"Hur länge har du rökt egentligen?" frågade han tillslut.
"Sen jag var tretton ungefär. Mamma köper alltid på sig flera limpor ciggpaket, så en gång snodde jag ett för att testa. Sen tog jag tre paket till när jag och mina kompisar där hemma skulle ut och supa."
"Det kan nog inte ha slutat bra..." sa Albus.
"Eh. Hon märker inget hon. Hon märker inte ens att jag varenda år smugglar med mig cigg till skolan. Pappa däremot skulle döda mig om han fick reda på det."
"Jag tror båda mina föräldrar skulle slå ihjäl mig om jag så mycket som provade ett blåss."
"Det är för att de bryr sig om dig. Det är bra det."
"Hade önskat det", sa Albus och lade sig ner så hans huvud vilade på Max ben.
"Vad menar du med det?" sa hon och kammade igenom hans rufsiga hår med fingrarna.
"Eller alltså... min pappa han... han bryr väl sig om mig. Han kan bara inte riktigt visa det på rätt sätt."
"Bättre det än en förälder som inte bryr sig alls."
"Jag tror din mamma bryr sig om dig innerst inne", sa Albus vilket fick Max att skratta.
"Skämtar du? Känner du ens henne?" sa hon och blåste ut rök igen.
"Men usch!" sa Albus och satte sig hostande upp efter att ha fått röken rakt i ansiktet. "Hur kan du ens gilla det där? Jag klarar inte ens av den där hemska lukten!"
"Man vänjer sig. Ska du inte ta dig ett litet blåss?" retades Max och höll cigaretten framför honom.
"Håll den där cancerpinnen borta från mig!" sa han och stötte bort hennes arm.
Max skrattade och fimpade cigaretten i marken.
"Det är bra att du håller dig borta från dumheter", sa hon.
"Håller mig borta från dumheter?" citerade Albus och satte sig i hennes knä. "Vem var det du första gången träffade på kvarsittningen?"
"Du hade ju inte ens gjort något dumt", skrattade Max.
"Jag kanske har gjort fler dumheter som inte du vet om", sa Albus i syfte på förra årets tidsresa, som han hade förbjudits att berätta för någon om.
Max log och kysste honom.
"Fy vad du smakar rök", muttrade Albus efter att ha dragits ifrån vilket Max flinade åt.

Dåligt inflytande på Albus! Scorpius är mycket bättre! Vid Scorbus kyssar! Jag låter som en gammal tant!

Bra!!!

Bra!

Annie Lupin Fast... om du är 5013 år så är du väl gammal? x)
________________________________________

Kapitel 7 - Scorpius

Eftersom Albus hade bestämt sig för att hoppa över lunchen och istället träffa Max, satt Scorpius ensam vid sitt bord. Men ensamheten varade inte allt för länge.
"Är det någon som sitter här?"
Scorpius tittade upp och fick syn på Lily, Albus lillasyster.
"Nej då", sa han.
"Perfekt", sa Lily och slog sig ner mittemot honom.
Scorpius kände sig förvånad. Han som aldrig hade suttit och pratat ensam med Lily. Varför ville hon sitta hos honom? Vad skulle han säga?
"Så var är Albus?" frågade Lily.
"Han är med Max", förklarade Scorpius.
"Såklart", suckade Lily. "Det är så himla dålig stil av honom!"
"Hur då, menar du?"
"Alltså, jag förstår. Han har i alla år känt sig mobbad och opopulär, och nu när han har tjej vill han för engångsskull göra allt för att impa på henne, men det är ingen ursäkt till att lämna dig ensam!"
Scorpius tittade på henne. På sätt och vis höll han med lite grann, men ville inte ha dåliga tankar kring Albus.
"Åh. Oroa dig inte för det. Jag klarar mig", sa han och fortsatte äta.

"Jag har hört att du har träffat Cara", fortsatte Lily efter en kort tystnad.
Scorpius tittade upp förvånat. Hur visste hon det?
"Hon går i min årskurs. Vi har örtlära ihop", förklarade Lily som om hon läste av hans ansiktsuttryck. "Hon är min bästa vän, så hon har berättat."
"Jaha. Ja, hon var trevlig hon."
"Du... du får inte berätta att jag har sagt det här", började Lily med sänkt röst och lutade sig fram. "Jag tror att hon är lite kär i dig."
Scorpius satte nästan kycklingen i halsen.
"Hur sa?" sa han chockat.
"Hon pratar om dig varje dag, och igår nästan rodnade hon när hon berättade för mig att ni hade pratat. Inser du vilken chans du har?"
"Jo. Kanske det."
"Kanske det? Lyssna på mig nu. Inget illa menat, men du har ju kanske inte lyckats så bra med kärlekslivet."
"Tack", flinade Scorpius.
"Varsågod", sa Lily innan hon fortsatte. "Jag menar, det gick ju inte så bra med Rose, inte för att hon ändå förtjänar dig, och nu har din bäste vän skaffat flickvän, OCH en annan tjej är intresserad av dig. Jag tycker du ska satsa på henne. Hon är jättesnäll, och ni två skulle passa så perfekt."

Scorpius tänkte på saken. Han var ju inte kär i Cara, men hon var ju rätt söt. Kanske han åtminstone kunde försöka lära känna henne mer som vän och se om hon vore något. De verkade ju ha en del gemensamma intressen så en chans var hon väl värd.
"Vi får väl se hur det blir", sa Scorpius till Lily.

Efter lunchen gick Scorpius i trapporna påväg till biblioteket, i en liten förhoppning på att han skulle stöta på Cara på vägen. När han nästan var framme kom den lilla Hufflepuffaren (Han hade börjat kalla henne liten, på ett bra sätt, eftersom hon var kort och lika gammal som Lily) ner för samma trappa som han själv gick upp för, som om hon precis kom från biblioteket.
"Hej Cara!" sa Scorpius glatt för att få hennes uppmärksamhet.
"Åh. Hej Scorpius", sa hon och stannade upp mitt i trappan. "Påväg till bibblan, eller?"
"Ja. Exakt. Jag tänkte bara gå dit en kort stund för jag har lektion om en halvtimme."
"Jaha. Jag kom precis därifrån, men jag har örtlära nu så jag behöver gå. Men vi får ses nån gång", sa Cara och vinkade hejdå.
"Ja absolut. Ha det bra!" sa Scorpius full av nervositet.

Han skulle just vända sig och fortsätta upp mot biblioteket, men under deras pratstund hade trappan hunnit flytta sig så den riktade åt fel håll.
"Underbart", suckade han och fick vänta tills trappan flyttade sig tillbaka igen.

* * * * *

Under förvandlingskonten satt Scorpius ensam vid sin bänk. Antagligen var Albus försenad. En halvtimme gick och Albus hade fortfarande inte kommit. Vart var han?

Efter lektionen gick Scorpius ensam till försvar mot svartkonstlektionen. Ungefär en kvart senare kom Albus instormande.
"Förlåt att jag är sen", sa han och slog sig ner bredvid Scorpius.
"Ingen fara, Potter", sa professor Shieet. "Men storma inte in sådär nästa gång!"
"Förlåt så mycket, professorn", sa Albus otåligt och himlade med ögonen.
"Professor..?" sa Shieet och väntade på Albus svar.
"Shieet", svarade Albus och sänkte sedan rösten så bara Scorpius kunde höra honom. "Men jag menar Shit."
"Var har du varit?" viskade Scorpius och ignorerade skämtet.
"Max hade håltimme så jag glömde bort tiden", viskade Albus tillbaka.
"Bra inflytande hon har på dig", sa Scorpius ironiskt.
Albus slängde en ilsken blick på honom.
"Bara för att du aldrig haft nån tjej", suckade han och himlade med ögonen igen.

Bra!!! Blir så irriterad på Max men awesome som vanligt♥333

När jag sa gamla tanter så menade jag människor som blir gamla och rynkiga för jag ser ut att vara 15
GO LILY! ALBUS LÄMNA MAX OCH BLI IHOP MED ACORPIUS! INTE FÖR ATT VARA TASKIG (eller jo ta det som något taskigt om du vill alltså...) MEN CARA KOMMER ALDRIG ATT BLI TILLSAMMANS MED SCORPIUS LIKA BRA SOM ALBUS! DE ÄR FANTASTISKA OCH COOLA (mest Scorpius...eller?) MEN JAG FÖRSTÅR DIG! SCORPIUS HAR MALFOY CHARMEN

Jag tror jag börjar hata Max men aa hoppas typ att Albus ska bli svartsjuk om Scorpius blir tsm med Cara.

Kapitel 8 - Albus

Att missa förvandlingskonsten och komma försent till försvar mot svartkonstlektionen var bara en början. Efter en vecka hade fler tillfällen uppstått då Albus umgicks så mycket med Max att han antingen glömde bort tiden, eller bara inte hade någon lust att gå på lektionen.

Under middagen hade Albus blivit meddelad av en yngre elev att professor Predington ville träffa honom. Hon var inte bara trolldryckslärare, utan även föreståndare för Slytherinhemmet, vilket betydde att hon var Albus mentor.

Han gick ner mot fängelsehålorna och knackade på dörren till klassrummet, som också var Predingtons kontor.
"Stig in", hördes den dramatiska rösten.
Albus klev långsamt in och såg sig omkring. Där stod hon bredvid sitt skrivbord och plockade med sina saker, och såg kortare ut än vanligt. När Albus tog en närmare titt stod hon där i strumplästen, och bredvid skrivbordet stod hennes betydligt långa klackar som hon vanligtvis hade på sig.
"Mr Potter", hälsade hon och satte sig på en stol mittemot en annan. "Sätt dig."
Albus gick och satte sig på den lediga stolen.
"Nå. Hur har dina första veckor varit?" frågade hon.
"Bra", svarade Albus med ett leende. "Bättre än vanligt faktiskt."
"Jaså? För att din närvaromängd ser inte så bra ut. Det har varit en hel del ogiltig frånvaro. Skolk, med andra ord."
"Åh..." sa Albus desperat för en bortförklaring.
"Du behöver inte säga något. Lyssna. Jag minns precis hur det var här när jag var i din ålder. Man tror att man vet allt och att vissa saker känns viktigare än en fånig liten lektion. Men detta gäller din framtid, Potter. Jag förstår att du tycker det känns spännande nu när du har flickvän, och vill spendera all din tid med henne. Men skolan kommer alltid först, kom ihåg det."
"Visst", sa Albus och tittade ner.
"Vill du ha en sjögräsmuffin?" erbjöd Predington och räckte fram ett fat. "Jag har gjort dem själv."
"Nej tack", sa Albus trots att muffinsarna luktade gott.
"Okej", sa hon och tog en själv.
"Kan jag gå nu eller?"
"Det får du. Men ingen mer skolk från och med nu, och är du sjuk så meddelar du mig. Är vi överens?"
"Ingen mer skolk", upprepade Albus förståligt.

Så fort han hade lämnat klassrummet hörde han en bekant röst ropa på honom.
"Albus!"
Albus vände sig om.
"Rose?" sa han chockat då de inte hade haft någon vidare kontakt på ett tag. "Vad gör du här nere?"
"Letade efter dig, vad annars?" sa Rose och himlade med ögonen.
"Okej, vad är det du vill?"
"Jag vill prata om Max."
"Vad är det med henne?"
"Jag råder dig att göra slut med henne. Hon kanske verkar underbar, men när man väl känner henne är hon inget annat än en självisk slyna", sa Rose hastigt och blev tvungen att hejda sig efter vad hon precis sa.
"Är inte Max din bästa vän?" påpekade Albus. "Vad tror du hon säger om att du snackar skit bakom ryggen på henne?"
"Yann Fredericks är min bäste vän!" rättade Rose. Max övergav oss båda när hon blev tillsammans med dig."
"Aha, som du övergav mig när jag träffade Scorpius?" ifrågasatte Albus.
"Det var ju du som övergav mig då!"
"Jag övergav dig inte, jag gjorde vad som var rätt! Det var ju du som valde att döma honom efter hans familj och ett fånigt rykte, fastän han försökte bara snäll mot dig!"
"Det var flera år sen, kan vi släppa det nu? Föresten verkar det som att du har övergett honom, för han har inte sett så speciellt glad ut", sa Rose och lade armarna i kors.
"Jaså nu passar det att stå på Scorpius sida?"
"Jag säger ju bara som det är."
"Du skulle bara våga tro att du är rätt person att försvara honom inför mig. Och nej, jag har inte övergett honom, för det skulle jag aldrig ens drömma om!"
"Visa honom det då!"
"Varför går du inte och blir ihop med honom då om du nu tycker så synd om honom? Då behöver du inte lägga dig i mitt förhållande eftersom du då har ett eget", föreslog Albus otåligt, trots att den idén lät helt fel.
"Men jag är inte kär i Scorpius! Jag har inte tid med killar."
"Okej, men du har tid med att försöka förstöra förhållandet mellan din kusin och din kompis? Skaffa dig ett eget liv för fan!"
"Men argh, glöm det bara!" sa Rose och försvann ur sikte.

Vad var det med Rose egentligen? Vad hade hon emot Max? Och varför brydde hon sig plötsligt om Scorpius? Albus tänkte dock på det hon hade sagt, om att han hade sett nedstämd ut. Därför bestämde han sig för att titta till honom, utan att det skulle behöva angå Rose.
___________________________________________

Dagens fråga: Säger ni en muffin eller ett muffin? Jag har jättesvårt att lära mig det! (det bara ploppade upp i mitt huvud när jag skrev om muffins)