Daughter of a death eater (SV)

Superbra! En ganska observant gammal tant

Annabeth the Chaser
Annie Lupin
Tack♥ Den gamla tanten får ni se vem det är

Hehe, undrar vem xD

Skulle bara säga att jag drar utomlans under höstlovet så det blir nog inget kapitel då Men när jag kommer tillbaka... så har jag nationella prov så då blir det ju inte heller aja ska försöka ladda upp när jag hinner.

Tack igen för att ni komenterar! Ni är bäst.

//Emma

Okej! Ha det så kul på lovet! Kanske så hittar du troll där?

Hoppas du får en bra semester!

Tack för ett helt fantastiskt kapitel som gjorde hela min kväll kanon bra! Älskade det där med staven haha!! Har med nått liknande i min, fast din beskrivning var så mycket bättre... du är skitduktig för att få en att vilja fortsätta läsa & verkligen fastna. Nu blev jag jätte nyfiken på vem den här damen var, och så får jag vänta en hel vecka! Får väl försöka överleva antar jag
Kanon bra ♥

Tack för alla fina komentarer♥ dem gör verkligen min dag.
Jag kom hem från semestern för typ 1 timme sen och har lite dötid nu så jag tänkte att jag kunde ladda upp ett kapitel!



Kapitel 7

Salta tårar rann på mina blöta kinder. Jag försökte hålla ett stadigare tag om kniven även fast min syn hade försämrats. Lök låg i drivor över skärbrädan. Pappa var i full färd med att steka köttfärs i en stekpanna över spisen. En anledning att jag hatar att hacka lök är dem där tårarna. Dem där jävla tårarna. Även fast pappa (och mamma tiden hon var med) har gjort det bästa för att uppmuntra mig att inte svära så har det inte hjälpt.
För dem gånger min mamma gjort sönder något eller min pappa bränt maten och den små obetydliga men ändå så allvarliga fraserna har slinkigt ut genom deras munnar så har orden naglat sig fast i min hjärna.
Som tur var (om man ens kan kalla det de) så var alla svordomar jag kunde på svenska så ingen engelsktalande kunde förstå mig. Om jag nu skulle känna för att svära lite.

En svagt knackande hördes från det stängda fönstret. Jag tittade upp för att se en spinkig mörkbrun fjälluggla stå och picka på fönstret i väntan på att få komma in. Eftersom jag inte koncentrerade mig så slant jag med kniven vilket resulterade i ett litet blodigt jack på vänsterhanden. Medan jag med hjälp av en papperstuss torkade bort blodet från handen så gick jag för att öppna fönstret. Pappa (vars glasögon var alldeles immiga) tittade upp även han. Den mörkbruna ugglan nafsade till mig i örat som tack och lämnade breven i min hand innan den flög ut genom fönstret med ett högljutt hoande.

”Vad är det där?” frågade pappa medans hann immade av glasögonen.

”Ett brev…Från hogwarts tror jag.”
Ett rött sigill med ett snirkligt H var stämplad på framsidan och med största säkerhet om vart brevet kom från så öppnade jag det. Två pergament var nedstoppade i det.
På framsidan av brevet var det nedkrafsat med slarvig handstil:
Eden Isabella Alma Barkley
Willfield Street 24, Tredje våningen, uppgång B, köket.

Jag skummade igen om texten på ena av pergamenten:

HOGWARTS SKOLA FÖR HÄXKONSTER OCH TROLLDOM
Rektor: Albus Dumbledore
[Innehavare av Merlin-Orden av första graden, Storhäxmästare, Överstetrollkarl, Högste Storpamp i Häxmästarnas Internationella Samfund].
Käre Miss Barkley, 
Vi har nöjet att meddela er att ni har tilldelats en plats vid Hogwarts Skola för Häxkonster och Trolldom. Härmed bifogas en lista på alla böcker och all utrustning som behövs.
Terminen börjar den första September. Vi förväntar oss er uggla senast Juli 31.
Er tillgivna, 
Minerva McGonegall
Biträdande rektor

Jag kollade på det andra pergamentet och såg en lista med böcker som inte skulle vara billiga och jag var nästan 100% säker på att vi inte skulle ha råd med allt på pappas lön. Jag visade listan för pappa. Han skummade igenom inköpslistan med ett bistert utryck, inseendes samma sak som jag.
”Du får köpa några saker begagnat,” sa han och lade papperna på diskbänken innan han fortsatte med att laga maten. Jag fortsatte att hacka löken och lyckades på något magiskt sätt skära mig igen i samma finger. Meden jag torkade upp blodet från fingret tänkte jag på breven. Jag visste redan innan brevet hade kommit att det skulle vara mycket att köpa, men jag hade inte anat att det var så mycket.
Pappa sa att jag inte behövde hjälpa till mer så jag gick in till mitt rum istället. Spelarna på affischerna på min vägg svischade fram över väggarna och jag slog mig ned vi skrivbordsstolen. Tog upp min favorit bok Med andar och vampyrer som en gång hade varit inlindad av rödprickigt presentpapper, med vita snören väntandes vid min sängkant på min tolvårsdag.


Jag hade läst denna bok över tio gånger, minst, och dem slutade aldrig vara så bra. När jag läst några sidor slog jag ihop boken och tittade upp mot min uggla Vanille som satt uppflugen på byrolådan. Hennes mörka ögon stirrade ned på mig och hennes vingar slog emot buren när hon i ett tappert försök att sträcka på sig burrade upp vingarna. I och med att jag inte hade någon i Storbritannien att skriva brev till så släppte jag ut henne på en flygtur men lät fönstret vara öppet ifall hon skulle komma tillbaka.

Awesome!

Blev superglad när jag såg ett nytt kapitel!
AWESOME!
Kanske så träffar hon på en viss blondin i diagongränden