Awful things happen to wizards who meddle with time - Scorbus (SV)

Det här är så himla bra!!

ÅÅÅÅ!!!! SÅ SJUKT JÄVLA BRA!!!!! Jag har inte läst den förra, men man kan ju läsa detta ändå, hoppas jag!!!
Jag har läst lite ur den förra

3. Lilys förlust

Albus och Scorpius var påväg mot uppehållsrummet.
"Gudfar," sa Albus. "Kan du tänka dig mig som en gudfar?"
"Kan du tänka dig mig som en gudfar?" sa Scorpius.
"Bättre än vad jag kan tänka mig själv."

När de gick in i sovsalen upptäckte Albus ännu ett brev. Han tog upp det och läste.

Jag finns här, jag finns där. Jag vakar er åt alla håll.
Försök inte smita, för jag hittar er ändå. //TP

Albus lade i undan brevet, ihop med det första han fick. Scorpius hade föreslagit att spara dem i värsta fall.
"Vem är det här?!" sa Albus irriterat och gick runt i cirklar. "TP. Känner vi någon som kallas TP?"
"Det kanske är någons initialer?" gissade Scorpius. "Vilka vet vi med TP som initialer?"
Albus stannade upp och funderade en stund.
"Tania Parkinson finns ju... men hon skulle aldrig skriva något sånt här", sa han. "Vilka finns det mer?"
"Tony Paxton..." föreslog Scorpius. "Fast han är ju i och för sig relegerad."
"Kan det vara Tobias Parker? Du vet, den där andraårs-snorungen i Ravenclaw."
Scorpius blev tyst och tänkte efter.
"Ja, det skulle ju inte förvåna mig, anonym som han försöker verka."
"Och hur han skyller ifrån sig för allt", fortsatte Albus. "Tobias. Självklart! Och nu försöker han anonymt jävlas med oss. Han ska få, den där ungen."
"Dra inga förhastade slutsatser, Albus. Vi vet ju inte om det är han", sa Scorpius lugnande.
"Då får vi väl ta reda på det", sa Albus och tog fram brevet igen. "Vi behöver veta hans handstil."
"Hur då?"
"Inte vet jag. Kanske om vi typ sneglar bakifrån när han pluggar. Eller det kanske är en dålig idé... Jag kommer på något."

Måndagen därpå, vid lunchtid, lämnade Albus bordet tidigt. Han sa åt Scorpius att han kunde gå i förväg till uppehållsrummet, då de hade håltimme. Han gick omkring genom slottet på jakt efter andraårselever.

I korridoren på fjärde våningen fick han syn på en kort brunhårig pojke som gick med en trave böcker, som han visste var Tobias. Tobias hade inte upptäckt Albus då han gick framför honom. Albus rusade fram och sprang rakt in i honom, att han nästan ramlade, och tappade alla sina böcker.
"Oj, förlåt så mycket, jag hade för bråttom", sa Albus och hukade sig ner för att hjälpa honom att plocka upp sina böcker.
"Se dig för nästa gång", muttrade Tobias med sin pipiga röst.
Albus himlade med ögonen. I förhoppning om att Tobias inte märkte öppnade Albus försiktigt en av hans skrivböcker.
"Ge hit den!" fräste Tobias och slet boken ifrån honom innan han hann reagera på handstilen.
"Förlåt, jag skulle bara-"
"Försöka fuska va? Potters lille ynk, måste kopiera en tolvårings arbete. Sorgligt", retades Tobias.
Albus ville komma på något bra motargument där, men ville inte lägga sin energi på att tjafsa om det med en liten tolvåring. Utan ett ord staplade han resten av böckerna i högen Tobias höll i och sen skildes dem åt.

Albus gav upp och började gå mot uppehållsrummet. På vägen ner för trapporna såg han en skymt av en rödhårig gråtande flicka som satt på trappstegen med knäna mot sin bröstkorg. När han tittade noga såg han att det var Lily. Lily som aldrig brukade gråta. Det sårade Albus att se henne sådär. Någonting hade hänt.
"Lily?" sa han och satte sig bredvid henne. "Vad är det?"
Han strök hennes rygg utan att få något svar.
"Har det hänt något?"
"Det är Isac", snyftade Lily.
"Vad har han gjort?" frågade Albus och kände ilskan öka.
Isac Wells var Lily pojkvän sedan ett år tillbaka. Han var trevlig, men till en början hade Albus svårt för honom.
"Han dog igår kväll", pep Lily och fler tårar började rinna.
Albus kunde inte få in vad han precis fick höra. Han ville inte tro det.
"D-dog?" stammade han. Lily nickade.
"Jag hittade honom död på Myrtles toalett imorse. Myrtle berättade att hon hade sett honom mördas."
Albus blev stum. Han ville fråga om hon berättade vem som dödade honom, men det kändes inte som rätt tillfälle. Istället kramade han om sin syster och strök henne i håret. Hon lutade huvudet mot hans axel och lät tårarna rinna på.

De satt där tysta en stund.
"Har du ätit något?" frågade Albus.
"Jag är inte hungrig", snyftade Lily.
"Du måste äta nånting. Det är alltid bra att äta när man är ledsen."
"Jag kan inte visa mig såhär i stora salen."
"Jag har en idé", sa Albus. "Vi går till köket och ber alferna om mat. Sen följer jag med dig till Gryffindors uppehållsrum."
"Okej då", sa Lily och torkade tårarna.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
För er som kanske har missat, så har jag startat en Scorbus-klubb här på mugglis, så ni som vill är välkomna! ♥
DEN OFFICIELLA SCORBUS-KLUBBEN
Vill du bli medlem så skriv det i den tråden eller uggla mig så inte denna tråd blir spammad

Sjukt bra som vanligt!
Nääeeeee inte Isac jag som började gilla honom!

Så bra vill gå med i klubben

aaaaaw stackars Lily ♥

Så sjukt bra! *jag blir stum*

R.I.P Isac! Jag som tyckte han började bli

4. Håll dina nära och kära intill dig

Albus kände omedelbart igen sig när han klev in genom Gryffindors porträtthål. Han hade varit där förut, i en annan tidslinje. I den verkligheten tillhörde han själv Gryffindor. Han tänkte tillbaka och mindes när hans pappa tvingade honom att hålla sig borta från Scorpius. Hur tomt det kändes utan honom. Men Scorpius fanns kvar åtminstone. Lily hade det mycket värre. Isac var borta i all evighet och hon skulle aldrig få honom tillbaka. Albus kunde inte föreställa sig hur det skulle kännas om Scorpius dog. Det skulle vara som att mista halva sin själ.

Lily satt i soffan och åt långsamt.
"Tack föresten", sa hon.
"För vad?" sa Albus förvirrat.
"För att du följde med mig upp hit. Det betyder massor."
"Ingen orsak. Det är vid dessa tillfällen man behöver någon. Hade James gått kvar här hade du ju haft honom förstås."
"Jag tror ärligt talat att du är bättre än James på att hantera såna här situationer", erkände Lily. "Du har ju... åtminstone sett andra dö."
Albus tänkte efter en stund. Hon hade helt rätt.
"Du vittnade Craig Bowkers död", fortsatte Lily. "Du såg på när farmor och farfar dog."
"Det var helt hemska upplevelser", sa Albus.
Han tänkte på Craigs livlösa kropp. Därefter på kvällen i Gordric's Hollow, när hans farföräldrar dog. Han och Scorpius var fast i det förflutna, år 1981, och såg på när allt hände. Han mindes hur hans pappa höll om honom hårt.

De hade suttit där ett tag nu. Albus tittade på klockan. Han hade missat deras sista lektion, men det spelade ingen roll. Lily var viktigare. Däremot var han tvungen att förklara för Scorpius vad som hade hänt. Han skulle förstå, då han visste hur det kändes att förlora någon i sin närhet.
"Jag måste nog gå nu", sa Albus.
"Okej", sa Lily och nickade.
"Kommer det bli bra eller?"
"Ja då. Gå du bara."
Albus kramade om henne innan han reste sig upp och började gå.
"Kan du lova mig en sak?" sa Lily innan han försvann genom porträtthålet.
"Vad som helst", sa Albus.
"Krama om Scorpius hårt. Tala om hur mycket du älskar honom. Du vet aldrig när han tas ifrån dig."
Albus nickade och gick därifrån.

När Albus klev in i Slytherins uppehållsrum såg han att Joseph och Scorpius satt i soffan. Scorpius reste sig genast upp när han fick syn på Albus.
"Albus! Var har du varit? Du missade trollkonsthistorian", sa han.
"Jag var i Gryffindortornet med Lily", förklarade han och ansträngde sig för att inte börja gråta.
"Vi hörde om händelsen", förklarade Joseph nedstämt.
Scorpius nickade. Albus kunde inte hålla sig längre. Han brast ut i gråt och slog armarna om Scorpius. Han ville aldrig släppa taget. Ingen skulle våga ta Scorpius ifrån honom.

* * * * *

Isacs begravning tog plats en vecka senare. Hela Albus familj var där, samt Isacs föräldrar. Scorpius, Bianca och Joseph var också med, och några Hufflepuffelever som kände honom väl. Albus såg hur Lily tittade på det inramade fotot av honom. Precis på samma sätt som Scorpius såg på sin mammas foto under hennes begravning. Albus hade många fina minnen från Isac. Han mindes hur lycklig Lily var så fort de var tillsammans. I slutändan var han som en familjemedlem.

Samma dag var Albus tillbaka i skolan. Det här hade varit en jobbig dag. Han låg på sin säng och försökte sluta tänka på det jobbiga. Efter en stund kom Scorpius in och satte sig på sängkanten.
"Hur är det?" frågade han.
"Det känns så overkligt att han är borta", förklarade Albus.
"Jag förstår", sa Scorpius. "Jag kände likadant när mamma dog."
"Att mista Isac var som att mista en bror", sa Albus.
Scorpius blängde på honom.
"Bror? Du tyckte inte ens om honom först!"
Albus satte sig ilsket upp.
"Han är död, Scorpius. Det är klart jag sörjer!"
"Och du tror inte jag vet hur det känns?! Albus, han var aldrig din bror! Jag däremot tvingas leva utan en mamma."
"Okej. Okej! Jag fattar! Din mamma dog när du var tretton. Jag vet det. Om du minns, så ställde jag upp för dig allt vad jag kunde. Jag stod vid din sida och jag kom på begravningen som du bad om. Men nu, när jag förlorar någon, när min syster förlorar sin pojkvän, då väljer du att bete dig för jävligt och gnälla över hur synd det är om dig! Vet du, Scorpius? Allt handlar inte bara om dig!"
Scorpius var tyst en stund. Han tittade kallt på Albus.
"Vet du? Ibland saknar jag den tidslinjen du aldrig var född i", sa han och stormade ut ur sovsalen.

Albus var helt chockad. Vad var det för fel på Scorpius? Han hade aldrig betett sig sådär. Den Scorpius som Albus kände skulle aldrig säga något av det han just sa. Hade han blivit galen? Albus lade sig ner igen. Isac var död och Scorpius hade blivit knäpp. Det var tankarna som snurrade omkring i hans huvud.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Nästa kapitel kommer antingen fredag eller lördag! ^^

Amazing, amazing, a-a-a-a-amazing!!!!! XD XD XD XD XD XD XD