Summer of 96 - [Dramione]

Idiz, Dramione99 och Minna480 - Tack så jättemycket för era kommentarer!! ♥

Här kommer första riktiga kapitlet, lite senare än vad jag tänkt mig, men ja. Happy Reading!! ♥
-------------------------------------------------------

Kapitel 1
När Draco gått hela den krattade grusvägen, genom hela allén ut från herrgårdsområdet kunde han inte låta bli att stanna upp och vända sig om och titta tillbaka upp på den stora byggnaden. På ett sätt var det som att lämna ett helt liv bakom sig. Första stegen på helt egna ben, ut i en värld han inte kände till. Den här sommaren hade definitivt inte börjat som han tänkt sig eller hoppats på. Han hade planerat att han skulle ta det lugnt, njuta av sommaren, spela quidditch och träffa sina vänner. Nu skulle han istället tvingas ut i mugglarvärlden och bara försöka överleva sommaren utan att bli hittad av Mörkrets Herre eller några av hans anhängare. Draco kontrollerade att han hade sin trollstav i säkert förvar i innerfickan, innan han med tunga steg begav sig in mot stadens centrum.

Hans familjs storslagna herrgård låg i Wiltshire utanför Swindon. Swindon var en typisk engelsk stad med charmerande radhus utanför stadskärnan och flera gamla byggnader, små affärer och köpcentrum inne i centrum. Draco hade dock inte varit inne i staden många gånger i sitt liv, även om han bott där sedan han föddes. Hans familj uträttade jämt ärenden i Diagongränden eller i närområdena där. Därför var det med ganska osäkra steg han genade genom ett större område med gräsmatta och bänkar, som tydligen enligt en skylt, hette Queens Park. Narcissa hade gett honom en ful, grå väska med två remmar på ena sidan av den. Att döma av vad hans mor sagt bar mugglare sådana väskor på ryggen. Hon tyckte han gott och väl också kunde ha en sådan, för att smälta in bättre än om han hade konkat runt på sin stora koffert. Draco hade dessvärre en hög standard. Han ansåg att han hade stil. Så aldrig i livet att han tänkte sätta på sig den där tygsaken på ryggen. Han valde att bära den i ryggsäckens lilla handtag högst upp. För då såg man ju inte dum ut, tänkte Draco nöjt.

Det var ju meningen att han skulle gömma sig och försvinna. Då kunde han inte stanna så nära hemmet. Det var mulet ute och en aning kyligt. Draco kände några regnstänk träffa honom och suckade. Femtio meter framför honom stod några mugglare i ett genomskinligt skjul med träbänkar i. Draco blev nyfiken på varför de stod där. Kanske hade de ställt sig där för att undvika regnet som började komma. När han kom fram flyttade sig en gammal man på bänken för att göra plats för Draco. Han slog sig tveksamt ner bredvid mugglaren.

Några minuter senare kom en buss åkande och parkerade framför skjulet. Draco förstod att det var en buss och att alla som suttit och stått bredvid honom skulle åka med den när han såg att fordonet var likt nattbussen. Den här bussen var emellertid röd och inte lila. Längst fram på den stod det ’66 Oxford’ med gula bokstäver. Mugglarna ställde sig i kö och började gå på bussen. Många av dem hade små bitar i plast som de tryckte mot en liten apparat som pep till. Den gamla mannen som Draco suttit jämte steg på.
”Vart vill du åka?” frågade chauffören Draco vänligt.
”Oxford.” Draco försökte låta säker och lite överlägsen.
”Det blir sex pound, tack!” svarade chauffören. Draco hade bara galleoner med sig och hade ingen aning om vad sex pound betydde. Men äkta guld skulle väl alla kunna känna igen? Han räknade upp sex stycken galleoner ur fickan och sträckte fram dem.
”De pengarna är inte giltiga, får jag tyvärr informera dig om, unge man. Det där är inte brittiska pound”, sa chauffören, fortfarande med snäll röst, men Draco hörde att han var irriterad. Det var i och för sig han själv också. Hur understådde sig någon att antyda Dracos pengar inte var bra nog?
”Ursäkta?! Vadå ogiltiga? Ta emot pengarna eller så kommer det bli synd om dig, kan jag lova!” väste Draco sammanbitet. Bakom honom väntade många människor otåligt på att få gå på bussen och Draco kände sig förödmjukad. Vem var den här idioten att komma och säga att hans, Draco Malfoys pengar, inte var bra nog för honom, en mugglare?
”Jag tolererar inte att låta mig hotas, så jag får be dig stiga av bussen omedelbart!” sa chauffören bestämt och pekade mot utgången. Draco fingrade frestat på sin trollstav som hade i fickan. Imperius-förbannelsen hade suttit fint i nuläget. Sedan mindes han vad hans mor hade sagt om att försöka smälta in bland mugglarna och att det var personer som skulle bli vittnen ifall han gjorde något nu. Draco tog ett djupt andetag och försökte behålla lugnet. Innan han hann göra eller säga något kom den gamle mannen som stigit på bussen före Draco tillbaka fram till honom och chauffören.
”Jag betalar för honom. Här är sex pound!” Gubben sträckte fram en tunn pappersbit och ett fult litet guldmynt som chauffören lättat tog emot. Draco kunde verkligen inte förstå hur den där pappersbiten kunde vara värd mer än hans galleoner.
”Det var väldigt av er, sir”, fick Draco fram till den gamle som betalat för honom. Det tog emot att tacka en mugglare för något, men han kunde ändå inse vad som förväntades av honom i tillfällen som detta. Han satte sig ned på ett säte närmast fönstret, tittade ut över lilla Swindon och kände sig hyfsat nöjd med att vara på väg någonstans nu.

Bussen åkte på och under tiden hade Draco tid att tänka. I princip var han en flykting nu. Någon som gömde sig och inte skulle bli hittad av de människor han normalt träffade. Till hösten tänkte han nog gå sitt sjätte år på Hogwarts. Skolan var en säker plats från allt som hade med Mörkrets Herre att göra. Draco visste vad hans uppdrag var. Egentligen var han ingen fegis som backade från utmaningar. Men att mörda Dumbledore skulle ju bara inte gå. Mörkrets Herre ville höra ifrån honom, göra honom till ännu en av hans trogna tjänare. Ju snabbare Dumbledore var ute ur bilden, desto bättre. Utan Dumbledore skulle Potters sida vara betydligt svagare.

Men Draco behövde tid. Även om Narcissa tyckte det var helt orimligt att han ens skulle försöka påbörja uppdraget, så hade han själv inte uteslutit det helt. Tanken på en friad Lucius var underbar. Ännu bättre skulle det vara om det var han, Draco Malfoy som räddade deras namn, så de inte skulle behöva vara rädda för Mörkrets Herres missnöje längre. Han kunde bara inte göra det nu. Han kände sig inte redo att få mörkrets märke på sig förevigt ännu. Nej, nu skulle han försöka sova ett tag, prövningarna han skulle stöta på i mugglarvärlden kunde nog bli mentalt ansträngande, och då skulle han behöva sina krafter.

-------------------------------------------------------

Det var allt för den här gången. I nästa kapitel kommer Draco och Hermione träffas för första gången, det får ni inte missa! ♥ ♥

Superbra!

Wow, du skriver fängslande! Superbra! ♥

Ta det lugnt och skriv i din takt. Vill man läsa och tycker det är bra klarar man av att vänta någon vecka eller två
Älskar när Draco bär ryggsäcken i handen och inte på ryggen. Men det bästa var när han försökte betala med trollkarlspengar på mugglarbussen! Du beskriver otroligt bra och utförligt. Kapitlena är lagom långa och allt som går att göra bra gör du bra. Bästa fanfictionen jag läst på väääldigt länge. Längtar verkligen till nästa kapitel då Draco och Hermione kommer att träffas! ♥

Verkligen jättebra! Är spänd på att se var Draco ska bo!

JÄTTEBRA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Så bra!!!!!!

amzingolololotrallobingisbrallaBÄST!

Awesome