The Lost Sister

Så bra!!!!

Tackar

ALEEEEEEEC!!!!!!!!!!!!!

OCH DET VAR ETT FANTATISKT KAPITEL!!!!!!!!!!

Jättebra

Nytt kapitel om någon undrar vem Jack är så är det en karaktär skapad av Puffin på Wattpad och nu enoy

Kapitel 4
Jacks POV
Jag låg på den madrass jag fått i Hermes stuga och lyssnade på lite musik i “min” MP3 spelare. Luke snodde den åt mig när jag kom hit, jag brydde mig inte om elektronik lockar till sig monster. Varför skulle jag liksom? Om gudarna kommer så får jag ju äntligen visa vad jag kan och då kanske min gudinna till mamma erkänner mig. Plötsligt ser jag hur luke smiter ut, han har ett väldigt oroligt ansiktsuttryck och ser en smula rädd ut. Jag reser mig upp och tassar ljudlöst efter honom, han ser sig omkring för att se om man är förföljd. Sedan springer han raka vägen in mot skogen, jag har lite svårt att hålla upp farten med honom men jag måste få veta vad han gör. Luke stannar fram en öppning och ser faktiskt lite osäker ut men ryggar helt plötsligt till som om någon slagit honom. Men trots det går han ner i grottan. Jag gör en ansats att följa efter honom ner när en söt flicka dyker upp.
“ Jag skulle inte gå ner där om jag vore du, du kommer bli galen och aldrig kunna hitta ut,” sa hon och jag såg bara roat på henne.
“ Jaha och? Hur rör det mig?” sa jag kaxigt och såg prövande på henne men hon såg inte arg ut mer uppgiven.
“ Jag varnade den andra också men han lyssnade inte heller, ingen lyssnar på Lolanthe.” Jag kunde inte låta bli att skratta, Lolanthe var ju inte ens att namn.
“ Jaja om du ursäktar mig så ska jag gå ner i den här grottan, adjö,” sedan gick jag in och kunde bara höra ett djupt andetag från Lola som försvann. Bra, hon var bara jobbig.

Grottan som jag kommit in i var mörk och jag kunde inte se slutet på den. Det såg faktiskt mer ut som en skolkorridor än en grotta. Jag kunde höra röster en bit bort det lät som Luke och något annat, jag försökte smyga bort dit trots att varje steg ekade mellan väggarna. När jag kom fram så kikade jag försiktigt fram bakom ett hörn, jag kunde se Luke och en främmande person prat. Den andra person såg lite ut som ett hologram och fladdrade till och slocknade ibland.
“ Jag är besviken på dig Luke, men bra ide med skorna. Hoppas nu bara att det funkar så att jag äntligen kan få Percy Jackson,” rösten som pratade var kall och det kändes som någon rev mig på ryggen.
“ Det kommer funka, jag lovar Kronos,” sa Luke och jag spärrade upp ögonen. Kronos? Alltså den Kronos, varför pratar Luke med honom.
“ Bra för annars vet du vad som händer,” sa hans djupa och dova stämma och Luke ryggade tillbaka och nickade skrämt. Han verkade inte vara den Luke jag hade lärt känna, den där tuffa. Den här Luke verkade nästan lite rädd.
“ Har du märkt att vi har en tjuvlyssnare?” sa Kronos, genast blev jag livrädd. Jag var ju den enda tjuvlyssnaren! Luke skakade på huvudet och gick raka vägen bort till hörnan där jag stod.
“ Jack? Vad gör du här?” han lät lite irriterad och såg bara tomt på mig.
“ Följde efter dig,” sa jag och han bleknade
“ Hur mycket har du hört?” frågade han
“ Tillräckligt,” sa jag “ är det verkligen sant att du är på Kronos sida?” han nickade och jag log “ okej, vad har han lovat dig?”
“ Att gudarna ska störtas, de bryr sig ändå inte om oss halvgudar,” sa han och jag tänkte genast på Hermes stuga, det låg lite sanning sanning i hans ord. Min mamma hade aldrig brytt sig om mig, jag har varit i Hermes stuga i evigheter utan att erkännas.
“ Det låter vettigt, får jag vara med?” han såg förvånad ut men slappnade sedan av.
“ Om du vill, vi kanske kan kolla om vi kan ta reda på vem din förälder är,” sa han, det lät bra tyckte jag
“ Bra för jag vill äntligen att det ska bli lite rättvisa.”

Du är jättebra på att skriva!!!!!!!!!

tacakr din berättelse äger också

Superbra Emma!!!! Älskar hela grejen med att du skriver ur perspektiv nära Luke och kronos!

Var lite svårt att veta hur Luke skulle bete sig. Han borde ju faktiskt vara lite rädd för Kronos men ändå inte på något vis