An Unexpected Summer[SV]

Awsoooooooome

Jag mår inte bra just nunoch kommer inte lägga uppidag. Sanningen är att jag mår så jäkla piss man kan må just nu så jag vet inte det kommer komma upp under ens den följande veckan.. Vet inte när jag har lusten igen.. Hoppas ni föratår.

Ta den tid du behöver bara. Hoppas du mår bättre snart ♥

Jag tycker din fanfiction verkar awesome!!! Helt klart ett bra sätt att fira 1300 inlägg på ;D Jag är definitivt på & läser

Aså jag vet inte om jag är okej nu heller men det är bättre så jag har orkat skriva men jag har inte rättat texten så detta kan väl finnas fel i men tjaa..
Kim
"Arthuretta jag trodde inte du skulle börja på tältet själv! Det var bara ett skämt!" utbrast jag när vi kom ut igen "Åh.. Jag är inet så bra på att tyda skämt. Skämt är inte vidare roliga för mig just nu" jag bet mig i läppen "Då ska vi få dem roliga!" sa jag med ett litet leende "Varför är ni annorlunda nu? Sa mina pappor något?" jag skakade på huvudet "Vaddå? Vill du vi ska vara taskiga mot dig kan vi väl vara det" sa Katie och Arthuretta skakade kraftigt på huvudet "Nej! Jag.. Jag gillar er bättre nu!"
Lily
Jag och Fred hade tillsammans med Darcy och Alice lagt ihop ett schema om hur duscharna skulle användas så inget kaos skulle bli av. "Har ni sett Kim?" frågade plötsligt lilla Harry "Nej, är hon inte med Katie och Arthuretta?" han sakkade på huvudet "Vi leker att man ska gömma sig och en ska leta upp de andra" han pekade ut på gården där de satt med sina mobiler, redan hittade. "Kanske hon inte ville vara med längre och är med morfar. Din farfar eller något. De trivs ju i varandras sällskap"han nickade "Visst" han sprang ut "När hon ändå kom upp på tal.. Har ni alls berättat om.. Tjejerna?" jag svalde djupt "Nej. Nej. De ska inte få veta något om det absorlut inte är nödvändigt! De har familjer och jag är inte deras mamma. Josephen är inte deras pappa. De är lyckliga och farmgångsrika skulle jag tro" Fred satte upp händerna. En smäll i skafferiet och jag var snabbt på benen men där inne var ingen där. Jag kikade bakom dörren och såg en mjölpåse på golvet och stönade men lät mjälet ligga kvar på golvet för stunden "Okej! De är väl typ 18 nu?" jag tänkte kort efetr "Njee.. De fyller 17 när som helst nu. Typ 6 Juli tror jag det var.. Jag har försöktr förtränga dem och försöker hela tiden så du behöver inte dra upp dem när någon annan i familjen är nära är du snäll" sa jag. Han sucakde "Jag bara kom att tänka på dem när du är gravid igen" "Det ät lungt! Jag vet bara inte hur jag ska bearbeta dem fast jag vet att jag gjorde rätt" han satte handen på min axel "Du vet att du har rätt att skicka brev åt dem. Och berätta. Berätta om att du inte gav upp dem utan anledning och sånt. Jag har hört att man kan göra sånt" jag ryckte på axlarna "Jag vill inte riva upp deras gamla sår. Eller mina" jag torkade snabbt tårarna som fallt på min kind, han kramade mig "Jag ska inte ta upp dem igen."lovade han "Tack.. Jag vet inte varför jag aldrig berättat för flickorna om det men de är stora nu. De är i den åldern att de kan förstå varför jag gjorde det och att ibland känns det inte så bra" Fred såg bekymrad ut "Alla dessa viktiga samtal mellan mor & dotter som Amy aldrig får ta del av" sa han nedslaget.
Kim
Jag hörde köket bli tomt och smet ut. Jag var i chock efter vad jag hört men vågade inte tro någonting. Med bultande hjärta smög jag ut. En plan om hur jag skulle förhöra mamma kom upp i mitt huvud men när jag såg henne gråta mot pappas axel lade jag alla tankarna åt sida fast min puls fortfarande slog i 140 av det jag hört.

Asååå jag måste bli bättre på att få något att hända?!

AWESOME!
Fast kan du inte typ sära på de så det blir lite enklare att läsa?

Super

Taack ♥ Aså jag försöker man jag är jätte dålig på det! Men tack för ditt tips jag ska försöka börja lägga mera indelningar!!

Ingen orsak! Hahah jag med ibland så brukar jag helt random göra det xD

Jag är tvubgen att ligga lågt här på mugglis ett tag men jag tänkte iallafall komma på lördag och ladda upp ett nytt kapitel =)