Vänta... En häxa?
Forum > Fanfiction > Vänta... En häxa?
Användare | Inlägg |
---|---|
Borttagen
|
Skrivet av Borttagen: Det går tyvärr inte att se vad du har skrivit Skrivet av Borttagen: Du är så himla bra på att skriva gillar din ff Tack så mycket Du är också jätteduktig Skrivet av ellisen05: Bra!!! Mitt bidrag: ( Om det går bra) Namn: Sara Gold Ålder(kommer att vara elva oavsett vad: 11 Elevhem: Hatten tog väldigt lång tid på sig innan den bestämde sig. Det blev Gryffindor men hon känner sig lite utanför där. Familj: Pappan är spårlöst försvunnen. Ett lillasyskon Sasha, 1år. Mamma Anna Gold Blodstatus: Mamma är häxa, vet inte om pappan är trollkarl eller ej. Bakgrund: Mamman har varit i ständiga deprissoner så Sara har fått tagit hand om Sasha nästan själv. Personlighet: Blyg och snäll men det märks aldrig för hon är så utanför. Utseende: Kort, 140 cm, blondt lockigt hår till naveln. Övrigt: Är bra i alla ämnen. Kul att du har hittat hit och lycka till 4 jul, 2016 22:17 |
AnniLovegood
Elev |
Jättebra!!
Nu blir man i alla fall inte uttråkad What an IDIOT! 6 jul, 2016 22:42 |
Borttagen
|
Kapitel 4
Kärlekstrubbel “ Jag har aldrig sett en så vacker dörr.” säger hon och jag kan bara nicka. Dörren är helt otrolig. Emma går fram till dörren och jag går tät bakom henne, hon trycker ner handtaget och tills bådas förvåning glider dörren upp. Innan för finns… Lily POV Jag går ut från örtläran och spanar efter Emma, jag vet att hon fick gå tidigare eftersom hon blev klar så snabbt med arbetet. Lyckost, jag önskar att jag fick gå tidigare. Fast det hade varit en rolig lektion, vi fick slåss mot djävulenssnara. “ Lily ska vi gå till trolldryckskonsten nu?” frågar Hugo mig och jag hoppar till. “ Eh… Visst jag väntar bara på Emma.” säger jag och tar bort en röd hårslinga som fallit ner för ansiktet. “ Oroa dig inte hon kommer i tid.” säger Hugo och börjar att gå in mot slottet. Jag springer efter honom. Emma POV “ Wow..” är det ända ordet som kommer ut ur min mun. Jag hade aldrig kunnat drömma om vad som skulle kunna finnas bakom dörren. Hur ska jag kunna beskriva det vackra som finns där bakom? Det är omöjligt. Innanför dörren finns det en porlande bäck och jag ser några fiskar som hoppar omkring. “ Är det här paradiset?” frågar Scorpius mig. “ Jag vet inte om jag kan svara på den frågan.” säger jag och vänder blicken mot bäcken igen. Jag tittar upp mot träden, bladen är vackra en blanding av rosafärgade och guldfärgade. Vad är det det här för plats egentligen? “ Vill ni veta vad det här är för plats?” säger en främmande röst och jag och Scorpius hoppar till. Jag trycker min hand mot hans hand. “ Gärna.” säger Scorpius och tittar på personen som rösten tillhör. Det är en kvinna, ser ut att vara en blandning mellan 20-25 år, hon ser ut som en riktig supermodel. Långt glansigt rött hår med vågor vid toppar. Hennes ögon är lavendelfärgade och hela hon luktar jordgubbar och maränger. Hela ansiktet är täkt med fräknar. “ Följ efer mig mina barn.” säger hon och börjar att gå iväg. Jag undrar om det är en så bra ide’ att följa efter en totalt främling bara för att hon är snygg. Jag tittar på Scorpius men han har redan skuttat iväg efter henne, så jag antar att jag inte har något annat val än att följa med. “ Var är vi någonstans?” frågar jag och ser på henne med en misstänksam blick. “ Såså nu ska vi inte vara otrevliga.” säger hon “ låt oss börja med att säga våra namn till varandra.” “ Gärna mitt namn är Scorpius Malfoy.” säger Scorpius med en drömmande blick på henne. “ Trevligt att träffas Scorpius.” säger hon “jag är Iris.” “ Okej Iris, jag är Emma North.” säger jag med avsmak i rösten. “ Nu när vi har presenteras för varandra så kan jag svara på din fråga. Nej ni är inte i paradiset.” säger hon och jag viftar med handen för att hon ska fortsätta. “ Var är vi då?” frågar jag henne. “ Välkommen till Postea in aeternum.” säger Iris “ Vänta va? Postea in aeternum? Vad i hela fridens namn betyder det?” frågar jag och känner hur hatet blossar upp inom mig. Hon kanske har fått Scorpius att tro att hon är en gudinna, men mig kan hon inte lura. Hon är inte mänsklig. “ Suck, på erat spåk blir det Tidens evighet. Välkommen till platsen där tiden slutade gå.” säger hon och vänder sig om. Jag tittar efter henne medans hon går iväg, tillslut ser jag henne inte längre. Då vänder jag mig om och springer mot Scorpius. Han ser lite chockad ut, jag böjer mig ner för att prata med honom. “ Är du okej?” frågar jag “ Jag tror det. Vem var hon?” säger Scorpius med utmattad röst. “ Minns du inte?” frågar jag honom “ Nej det ända jag minns av henne var, att jag skulle vara beredd att göra vad än hon bad mig om.” säger Scorpius “ Okej, för att göra en lång historia kort. Vi är i Postea in aeternum, försök inte uttala det säg istället bara Tidens evighet. Hennes namn är Iris.” säger jag “ Okej.” säger Scorpius, “ jo du förresten vad var det du ville?” “ Ehm jag vill bara säga…” säger jag men avbryts av en kvittrande röst. “ Darling, alla fattar att hon är kär i dig.” säger Iris till Scorpius. “ Vad i hela fridens namn gör du här? För nån sekund sen såg jag dig gå iväg och nu är du här? Hur?” säger jag, jag vill vara arg på henne men det är något med hennes närhet som gör mig lugn. “ Jag är fast i tiden, det betyder att jag inte kan komma här ifrån. Det ända coola jag kan göra är att röra mig supersnabbt. Inget annat.” säger hon sorgset. “ Vad menar du?” frågar Scorpius “ Det jag menar är att jag inte kan komma härifrån.” säger Iris och hon ser på mig och Scorpius med glöd i blicken. Vill jag veta vad den blicken betyder? Troligen inte. “ Okej så kan jag och Emma få ha vårat samtal i fred.” säger Scorpius argt till henne. “ jag fattar inte att jag kunde vara beredd att göra vad som helst för dig. Du är bara en självisk egoist.” “ Well, då sitter jag väl här utan att att störa erat lilla samtal. Scorpius POV Jag tittar på Iris och kan inte fatta att jag var beredd att offra mitt liv för henne. “ Ehm jo du Scorpius, får jag ställa en fråga till dig?” säger hon och jag ser att hon är nervös. “ Visst får du det. Bara jag får ställa en fråga först.” säger jag “ Självklart Scorpius!” säger hon glatt. “ Snälla sluta kalla mig Scorpius, kalla mig Scorp istället.” säger jag med en vänlig röst till henne. “ Visst Scorp, vad ville du fråga?” säger hon och jag ler när jag hör hennes tunga rullar på r:et i Scorp. “ Jo Emma, jag undrar bara om du vill bli min flickvän.” säger jag och tittar på henne. Jag ser hur ett leende spricker upp på hennes läppar. “ Åh Scorp, det finns inget jag hellre skulle vilja.” säger hon och ler. “ Så nu har han frågat dig, ska ni börja kyssas okontrollerat nu eller vadå?” säger Iris med jobbig irriterande röst. “ Sa jag inte åt dig att hålla truten.” säger jag till henne “ Okej, då fortsätter jag med att lukta på blommorna.” säger hon med retsam röst. Emma POV Jag tittar med sur blick på Iris, när hon sätter sig ner. Varfför måste hon förstöra nu när jag och Scorp har blivit ihop? “ Ehm, ska vi pussas?” frågar jag försiktit “Okej.” säger Scorpius och går fram till mig. Han ger mg en försiktig liten puss på munnen och jag känner för han doftar hallon och choklad. “ Bravo!” hör jag Iris säga och sen hör jag hur hon klappar händerna. “Sluta störa oss!” säger jag och ger henne en av mina ökända blickar. Hon verkar inte bry sig. “ Nu när ni är klar med allt kärleksprat, så har jag ett uppdrag åt er.” säger Iris med mystisk röst. “ Vad då för uppdrag?” säger jag och Scorpius i munnen på varandra, nu är jag inte arg på henne längre. Bara nyfiken på uppdraget. “ Ni vet ju att jag är fast här, men vet ni varför jag är fast här?” frågar hon mig och Scorpius, vi skakar på huvudet. 17 jul, 2016 13:00 |
LunaLovegood123
Elev |
Toppen bra!
Jag vet inte om jag gillar Iris eller inte. 17 jul, 2016 13:02 |
Borttagen
|
Superbra undrar varför Iris är fast där?
17 jul, 2016 13:32 |
tonks12
Elev |
Vilken bra ff jag längtar efter nästa kap
17 jul, 2016 19:26 |
Borttagen
|
Skrivet av tonks12: Vilken bra ff jag längtar efter nästa kap Skrivet av Borttagen: Superbra undrar varför Iris är fast där? Tack så hemskt mycket allihop 17 jul, 2016 20:14 |
Borttagen
|
Super bra!
18 jul, 2016 22:29 |
Borttagen
|
Skrivet av Borttagen: Super bra! Tack! Nytt kapitel Läs och njut! Kapitel 5 Iris berättelse “ Ni vet ju att jag är fast här, men vet ni varför jag är fast här?” frågar hon mig och Scorpius, vi skakar på huvudet. Emma POV Vi slår oss ner på några stenar och Iris frågar om vi sitter bekvämt. Scorpius och jag nickar, vi tittar med förväntansfulla ögon på Iris. “ Det var så här…” säger Iris Iris historia ur Iris perspektiv Jag såg mig omkring för att se om förföljarna är efter mig, jag upptäckte ingen. Så jag slutade springa och såg mig omkring, för att se vart jag har hamnat. Jag stod framför en vackert dekorerad dörr. En dörr mitt i skogen tänkte jag. Jag gick runt dörren för att se om det är någon gång bakom, men det är bara en dörr mitt ute i skogen. Plötsligt hörde jag något ylande bakom mig och förstår att de har skickat efter varulvarna efter mig. Jag drabbades genast av panik, varulvarna har aldrig misslyckas med en jakt. Snabbt som ögat tryckte jag ner dörrhandtaget och döma min förvåning när dörren åkte upp med ett svagt knarrande. Jag kikade in och upptäckte att dörren leder till den vackraste gläntan jag någonsin sett, jag såg en bäck och långt bort hörde jag fåglar som kvittrar. Plötsligt hörde jag hur en kvist bröts bakom mig och jag vände mig om och såg honom. Sen svimmade jag, När jag vaknade upp såg jag honom sitta i en fotölj, han log och slog igen tidningen. “ Så förrädaren har vaknat.” sa han med ett elakt flin “ Sluta Tom vad har jag gjort mot dig?” frågade jag honom “ Det vet du mycket väl Is.” jag ryckte till när jag hörde han säga mitt smeknamn. Jo nog visste jag allt. “ Är det för att jag gick över till gryffindorssida, istället för att kämpa med slytherin, som enligt dig är mitt rätta elevhem.” sa jag och såg in i hans ögon. För att vara den mest onskefulla människan, hade han de mest underbara ögon någon människa någonsin kunnat ha. Gröna med ett stänk av svart, som kunde få vilken kvinna som helst på fall, även mig. “ Delvis ja, men du glömde det viktigaste sveket.” sa han och gled upp till men sida och ryckte upp min tröjarm. Märket brände på min underarm och jag undrade hur jag kunde svika min släkt såhär. Först hade jag hamnat i gryffindor trots mitt efternamn, Iris Slytherin och sen gick jag över till gryffindorssida i det slaget som avgjorde alla stora trollkarlarsöde. Den ända gången jag min släkt var stolt över mig var när jag gjorde mitt livsstörsta misstag, att gå över till Oculus. Jag visste inte att jag gick med på ett bindande kontrakt, när jag svor trohet till Thomas och ögatstjännare(ÖT). Hur stolta mamma och pappa var när jag kom hem med Illuminatis märke brännandes på min underarm. I flera år jobbade jag vid Toms sida och blev hans mest trogna tjännare, det ingen visste var att jag var en rebel inombords. Jag visste nog djupt inombords att min trohet var någon annanstans, inte hos Oculus i alla fall. Jag såg upp i hans ansiktet och såg de svarta lockarna som föll ner för hans ögon, han puttade bort de lika lätt som om de vore luft. Han såg med besviken blick på mig, då kom jag på mitt största svek. “ Att ta ögat från, er.” sa jag och hoppades på att det var rätt svar. “ Äntligen kommer du du på det. Du tog god tid på dig.” sa Tom, varför använder jag ens hans smeknamn när vi nu mera är fienden, jag borde kalla honom vid hans rätta namn Thomas. Jag visste varför jag fortfarande kallade honom för Tom, för djupt inom mig fanns en sida som fortfarande älskade honom. En sida som jag försökte att gömma inombords i flera veckor, ända sen jag tog mitt rätta beslut att rymma från Oculus och ta med ögat som en sista rebeliskt beslut. “ Ska du döda mig nu?” frågade jag honom och han skrattade ett ljuvligt skratt. Det skrattet som fick mig på fall, det ända som gjorde att jag gick över till Oculus. “ Nej min kära Iris, istället ska jag fängsla dig på en plats där tiden slutade gå.” sa han och väggarna revs och istället för att ligga i sängen, så låg jag i gläntan som jag blev till fångatagen i. “ Är det här mitt fängesle?” sa jag, inombords tänkte jag att det inte var så farligt. “ Iris detta är mer än ett fängelse. Välkommen till Postea in aeternum.” sa han och jag översatte orden utan problem. “ Tidens evighet.” sa jag och kände orden rulla på tungan. “ Rätt svar, nu ska du få veta varför det kallas för Tidens evighet. Det är pågrund av att tiden inte går här, utanför ditt fängelse kommer tiden fortsätta att gå. Alla kom åldras och dö, alla utom du.” sa han och jag blev vettskrämd. En ung kvinna för alltid, han såg att jag var upprörd och trollade fram en kropps spegel. Jag fick en chock när jag såg kvinnan i spegeln titta tillbaka på mig. Jag beundrade hennes felafria kropp, jag såg ansiktet och såg de fylliga läpparna och de lavendelfärgade ögonen. Håret var helt felfritt, rött med stänk av lila och små vågor i topparna. Jag såg vad jag själv hade på mig och kunde inte minnas att jag hade haft den klänningen på mig. Den är röd med silver spännen och det känns som om den vore formad för mig. Tom såg på mig med ett lite pojkflin. “ Gläntan gillar dig.” sa han förvånat “ Brukar den inte gilla folk?” frågade jag oroat “ Vanligvis inte.” sa Tom “ Vad händer om gläntan inte gillar de som kommer hit?” frågade jag honom intresserat. “ Man åldras när man kommer hit, man kommer kanske hit som en ung kvinna i 20 års ålder och så fort man kliver innanför tröskeln. Så åldras man jättefort.” sa Tom “ Men du sa du att man inte kunde åldras här.” sa jag förvirrat till honom. “ Visst kan man åldras, gläntan bestämmer vilka som åldras och vilka som för blir unga och vackra.” sa han “Okej, så beroende om gläntan gillar en eller inte, så åldras man här?” sa jag och tittade på honom, för att få bekräftelse om det är rätt eller fel. Han nickade och sa sedan. “ Det stämmer, men det kan också komma andra personer hit som kan ta med sig fångar ut i den riktiga världen. Folk tackar givitvis ja när någon erbjuder sig, att ta med de in i den vanliga världen bort från TE eller PIA,” sa han, “ men det ingen av de här personer visste var att om de gick utan för gläntan, så skulle alla år man förlorat i gläntan komma tillbaka igen. Man dör rent av sagt.” “ Dör?” utbrast jag “ Ja man dör… Iris vilket år skulle du säga att det är nu?” frågade han mig “ År 1238.” sa jag utan tvekan. “ Nej det är år 1438.” sa Tom och jag flämtar till. Alla år av mitt liv har försvunnit, jag kommer aldrig bli mamma eller få gifta mig. Inte för att jag har varit så intresserad av att skaffa barn, men det vore ändå kul med två små barn. En tjej och en kille. “ Men om du kliver ut ur TE eller PIA så borde du också dö.” sa jag till honom, han flinade och plockade upp en sak ur sin ficka. “ Nej det kommer jag inte.” sa han och höll upp ett pentagram. “ Hur då?” sa jag “ Om jag trycker på den här knappen, så kommer jag fortsätta att vara ung i den vanliga världen. Det finns 10 såna här i världen.” sa han “ Bara 10?” sa jag “ Ja bara 10.” sa han och öppnade dörren och klev ut. Han trollade fram en hatt och satte på sig den. Sen låstsades han buga sig. “ Jag kommer sakna dig Iris, det var synd att det skulle bli såhär.” sa han och stängde dörren och jag var helt ensam. ¨Slut på Iris berättelse.. Emma POV Jag ser med nya ögon på Iris, hon har inte haft det lätt. Vänta, vad sa hon att hennes efternamn var? “Ursäkta vad var ditt efternamn?” säger jag “ Slytherin, Iris Andromeda Slytherin.” säger hon, en Slytherin? Skrämt backar jag några steg från henne, jag har inte hört bra saker om slytherin. “ Och du hamnade i gryffindor?” frågar Scorpius henne, han har så fina ögon. “ Ja... “ säger hon och suckar “ Isåfall förstår jag hur det känns. Jag hamnade i gryffindor, trots att alla i min släkt har varit i slytherin.” säger Scorpius “ Jag är fortfarande arg på dig, för att du störde mig och Scorp. När han skulle fråga chans på mig.” säger jag surt till henne “ Jag är ledsen för att jag retade er. Så nöjd?” säger Iris till mig och Scorpius. “ Jag antar att det får räcka som en ursäkt.” säger jag som svar “ Nå om vi har bett alla om ursäkt. Kan ni berätta vilket år det är för mig?” säger hon och jag minns vad hon sa. Hon har varit fast här ända sen år 1238, hon har varit fast här i över 800 år. Jag tittar på honom och mimar. Ska vi berätta för henne? Han nickar obermärkligt. “ Iris det är år 2020 nu.” säger jag till henne. “ Jag trodde att det kanske bara hade gått ett århundrande, max två. Det känns som om Tom var här igår.” säger hon, jag hör att hon låter sorgsen när hon nämner Toms namn. Jag måste bara fråga en sak. “ Vill du att vi ska hjälpa dig med något?” frågar jag henne. Plötsligt ser jag hur hon spricker upp i ett leende. “ Profetician hade rätt!” säger Iris glatt, jag tittar på Scorpius för att se om han förstår vad hon menar. Han ser lika förvirrad ut som jag gör. “ Ursäkta, vad menar du?”frågar Scorpius henne “ Det har bara varit en ända person som besökt mig innan ni kom hit.” säger hon “ Vem?” frågar jag “ En sierska, hon sa en profeticia. Den löd såhär, En dag kommer två barn att komma hit. En flicka och en pojke och tillsammans med 4 vänner ska de hjälpa dig att bli fri.” säger hon “ Är vi de utvalda?” frågar Scorpius “ Ja, vill ni ha erat uppdrag?” frågar hon oss. Scorpius och jag ser på varandra och ler. Vi säger samtidigt. “ Ja gärna.” säger vi i munnen på varandra, Iris ler och öppnar munnen… Jag har haft det här kapitlet färdigt skrivit länge Men min dator har krånglat. Men nu funkar det. Vad är er personliga åsikt om Iris? 4 aug, 2016 18:35 |
LunaLovegood123
Elev |
SUPER!
4 aug, 2016 18:37 |
Du får inte svara på den här tråden.