Jag vill fläta samman mitt hår med ditt

Så bra!!! Älskar!

Den var super bra

Nu har jag varit borta länge! Har varit bortrest en del och har också researchat lite i harry potter-böckerna för att hitta vissa scener som kommer ha betydelse i den här historien längre fram.
----------
Kapitel 8
Stora salen såg verkligen fantastisk ut. De sedvanliga tolv julgranarna var placerade runt om i salen och klädda med tusentals evighetsljus, gyllene ugglor och skära bubblor. Från taket hängde långa girlanger av järnek och de fyra elevhemsborden hade tagits bort. I stället stod ett hundratal små bord utplacerade i salen och ovanför varje bord hängde en ljuskrona. Ginny tågade in med alla de andra, arm i arm med Neville. Hon gjorde sitt bästa för att styra honom så att han skulle gå in i så få andra par som möjligt. De slog sig snabbt ned vid ett bord. De flesta ansiktena vid bordet var nya för Ginny.

En fanfar ljöd och turneringsdeltagarna anlände. Ginny gladde sig fortfarande åt att Cho valt att gå med Sedric. Om hon hade gått med Harry... Nej, det ville hon helst inte tänka på. Hon var också väldigt glad för Hermiones skull, som fått Victor Krumb till partner.
Turneringsdeltagarna satte sig vid dommarbordet och middagen började.
- Hejsan! En kille som satt till höger om Ginny sträckte fram sin hand. Jag heter Michael. Jag går fjärde årskursen i Ravenclaw. Vad heter du?
- Ginny. Jag går tredje årskursen i Gryffindor.
- Trevligt att träffas Ginny, log Michael. Det här är Grace, Anthony, Tiffanny, Terry och Vera, fortsatte han och pekade i tur och ordning på de andra vid bordet.
Alla log glatt mot henne.
- Det här är Neville, Sa Ginny och pekade på Neville som knappt vågade titta upp från bordsskivan.

Under måltiden pratade Ginny mestadels med ravenclawarna om quiditch, lärarna och om vilka låtar de hoppades att Systrarna Spök skulle spela, medan Neville satt tyst och ibland såg sig nervöst omkring.

Så smorningom började dansen.
- Kom nu Neville, sa Ginny och tog tag i Nevilles hand.
- Å nej. Jag är urdålig på att dansa. Jag kommer att trampa på dig, kved Neville skräckslaget.
- Nejdå, kom igen! Du måste ju lära dig någon gång, uppmuntrade Ginny och ledde ut honom på dansgolvet.
Hon förde Neville närmare turneringsdeltagarna i hopp om att kunna fånga Harrys blick. Just när de dansade förbi Harry och Parvati trampade Neville henne givetvis på foten och hon grimaserade av smärta.

Efter några danser till gick de tillbaka till bordet med varsin flaska honungsöl. Vid bordet satt nu bara Michael och Grace, även de med en varsin flaska honungsöl.
- Ska inte ni också dansa? frågade Ginny andfått.
- Jag kan tyvärr inte dansa eftersom jag har en sjukdom som gör att jag väldigt lätt blir yr, sa Grace. Men det ser väldigt roligt ut!
Neville tittade upp.
- Du missar ingenting. Det är jättesvårt och inte särskilt kul. Mest svettigt, sa Han.
- Vad tycker du om att göra då? frågade Grace intresserat.
- Eh... Tja, jag tycker om växter. Att läsa om de, plantera de och se de utvecklas.
- Å! Utbrast Grace. Då måste du vara väldigt bra på Örtlära. Vad odlar du för något när du inte är på skolan?
Grace och Neville kastade sig in i en livlig diskussion om växter och Ginny studerade Michael. Han såg väldigt bra ut med sitt mörka, lockiga hår och de lika mörka ögonen.
- Ska vi dansa? frågade hon.
- Gärna för mig! svarade han, tömde det sista ur sin flaska och hoppade upp från stolen.

Åh vad bra!!!!!!!!

Superbra!!!

Yey! Såååå himla bra! Har precis läst igenom hela och wow! Skulle kunna läsa den här flera gånger i nästan 40 min! WOW säger jag bara! WOW!

Wow, jag älskar den! *bevakar*

Kapitel 9
Solen sken över skolområdet den här lördagen i slutet av maj. Nästan alla elever var sysselsatta med att doppa sig i den aningens iskalla sjön, flyga ikapp med varandra runt quidditchplanen eller bara ligga på någon av alla nyklipta gräsmattor och beroende på ambitionsnivån antingen plugga inför de kommande examensproven eller bara äta godis och spela knallkort.

13-åriga Ginny traskade ner mot sjön och verkade ganska uttråkad. Hon lyste upp när hon fick syn på Luna som låg och sträckte ut sig i solen ungefär femtio meter bort. Luna läste, som hon ofta gjorde, i ett nummer av Hört och sett.
- Hej Luna! sa Ginny glatt och slog sig ner i skräddarställning på gräset.
- Hejhej. Luna plockade ut ett gem som hon haft fastsatt i sitt högra ögonbryn och satte det runt Hört och sett som hon hade vikt på mitten.
- Hur mår du? frågade Ginny. Ingen har väl gjort något taskigt nu igen?
- Nejdå, sa Luna. Folk har hållit sig ganska lugna de senaste veckorna. Hur är det med dig?
- Jag vet inte. Det är ganska mycket nu. Inför examensproven och så har jag blivit ihop med Michael Corner. Du vet nog vem han är, ni är ju i samma elevhem. Vi har dejtat lite under våren, gått till Hogsmeade tillsammans och sånt.
- Oj! Utbrast Luna förvånat. Men är du kär i honom? Och är du fortfarande kär i Harry?
- Jag vet inte om jag är kär i Michael. Jag tycker om honom och jag kanske kommer bli kär i honom. Jag vet bara att jag är trött på att gå runt och hoppas på någon som uppenbarligen inte är intresserad av mig. Harry gillar Cho Chang. Det syns lång väg.
- Min mamma brukade alltid säga att kärleken aldrig går att bestämma över. Den kommer och går som den vill, sa Luna eftertänksamt.
Ginny såg in i Lunas silverskimrande ögon. Som alltid såg hon ut att ha minst tvåhundra tankar i hjärnan samtidigt och någonstans bland allt som rymdes i den där blicken fanns en gnutta oro och sorg. Ginny kände sig förvirrad. Hon önskade att hon kunde förstå. Att hon kunnat läsa åtminstonne hälften av alla de där tankarna som just nu rörde sig i Lunas huvud.
- Jag försöker inte styra någonting, sa hon sedan, lite trottsigt. Jag gillar Michael.

Så bra♥♥♥♥♥

Suuuuperbra!!!