It's not your destiny, It's ours! [SV//PJ]
Forum > Fanfiction > Andra fandoms > It's not your destiny, It's ours! [SV//PJ]
Användare | Inlägg |
---|---|
Borttagen
|
Alltså GURKA!! Fyy vad bra du skriver! Fast allvarligt talat blev jag lite förvirrad ibland där x) Aja, det var bra ändå! xD♥
7 jan, 2016 12:36 |
NoraWood
Elev |
7 jan, 2016 23:40 |
Lolly!!
Elev |
AWESOMEE!
Jag vet nt vad jag ska skriva här sååå, hejdå gissar jag? hahah xD 8 jan, 2016 09:44 |
illusionofcool
Elev |
JAG LÄSER, JAG LÄSER, JAG LÄSER!!!!!!
Och nu har jag en liten teori............ Det skulle kunna vara så att klubborna innehöll ambrosia.............. Eller nektar, det kvittar... xD "It's not over until the mockingjay sings." // "Something unexpected happens. I begin to sing." 11 jan, 2016 16:16 |
Holytail
Elev |
Jag är faktiskt ganska säker på att det kommer ett imorgon!
Hehe... Om ni inte tröttnat än alltså xD♥ 13 jan, 2016 21:16 |
Borttagen
|
Imorgon blir en bra dag
13 jan, 2016 21:20 |
Borttagen
|
SUPERBRA!
13 jan, 2016 21:27 |
Holytail
Elev |
Kapitel 2 weeeeeeeee
<><><><><><><><><><><><><><><><><> ❀Laura❀ Jag stannade flåsande vid en husvägg. Vi hade sprungit flera kvarter och det kändes som om jag nyss fått ett hårt slag i magen. Mina revben gjorde ont och jag kunde inte springa en meter till. Som tur är verkar vi ha skakat av oss monster-man-ögon saken. Men Louis tittade sig ändå omkring som om han skulle bli attackerad vilken sekund som helst. Vilket jag också trodde. Men den känslan började släppa lite. Efter en kvart hade jag återhämtat mig så mycket att jag kunde gå. Och Lei spanade medans vi gick. Vi var rädda. Men Lei vägrar erkänna det. Han har alltid varit den mest modiga av oss. Jag därimot var den som alltid var misstänksam, "den visa" hade Louis kallat mig när vi var mindre. Men hur vi än gick visste vi inte vart vi skulle ta vägen. Vi hade inget hem. Vår mamma dog i barnsäng och vår pappa hade inte hört av sig. Och vi vägrade hamna på barnhem. Det var för stor risk att vi skulle bli splittrade. Hamna på olika hem. Vi hade fått göra en koja i mitten av skogen. Gömma oss för allmänheten. Förens vi såklart behövde mat och vatten. ❀Louis❀ "Laura... Vad ska vi göra nu?" Min röst darrade. Hade sånna där monster-flera ögon-människa-godiskrabat konstiga saken bra luktsinne för trillingar? Eller nåt? Eeh.... Gubben kanske inte ville något ont? Jag menar.... Det kunde ha varit en synvilla. Vi hade inte ens sätt honom ta fram en pistol eller något för att döda oss. Men på något vis trodde jag inte direkt att den där mannen ville ge oss mer klubbor. Det hade varit något i hans blick. Något mordiskt. Som hade slagit mig som en näve i magen. Satte mig i chock. Men bara för en liten stund. Jag kanske höll på att bli galen? Kanske både jag Lei och Laura höll på att bli galna? Jag visste inte. Men jag var rädd. Så rädd. Hehe... Kort kapitel hehe xD 14 jan, 2016 22:07
Detta inlägg ändrades senast 2016-01-15 kl. 16:24
|
Missy The Timelady
Elev |
14 jan, 2016 22:17 |
Borttagen
|
Det var sååå bra ♥ Men jag visste ju redan vad kapitlet handlade om!
14 jan, 2016 22:19 |
Forum > Fanfiction > Andra fandoms > It's not your destiny, It's ours! [SV//PJ]
Du får inte svara på den här tråden.