Till minne av...

Tack för att du sa till! Jag ska försöka fixa det så fort jag kan.

Suuuuuuper! Royal..."kungligt" namn!

Grymt!!!!! ♥♥

Super!

Piggelinisen

Glad alla hjärtans dag!
Märkte att det här kapitlet faktiskt passar lite till dagen när jag läste igenom det, varför hade jag inte tänkt på det förut?

Del 4 (Simon)
När Thomas går fram och kramar om Noora känner jag hur avundsjukan väller upp inom mig. Hur kan jag vara så feg? Allting ser ju så lätt ut när han gör det. En riktig charmör med sitt rufsiga hår och sina skrattgropar, medan jag bara är jag. En blond kille som är så feg och blyg att han knappt vågar säga hej till folk. Hur kunde jag någonsin tro att hon skulle välja mig? Ingen skulle välja mig. Inte den sista människan på jorden. Jag blickar tillbaka på förra året då allt var som perfekt. Noora gick till mig så fort hon oroade sig över Debby. Hon berättade allt för mig. Men nu har hon Thomas. Nu kommer hon aldrig mer leta upp mig i korridoren, ta min hand och säga att det har hänt Debby något. Jag tänker på alla hennes tårar som rann nedanför min rygg efter varje gång Debby försökt ta livet av sig. Det är klart att jag inte önskar att någon ska dö, men jag kommer aldrig mer få uppleva dem magiska stunderna då hon tar min hand och kramar den hårt.

Jag väcks ur mina tankar när jag hör hur mrs List ropar:
-Weasley, Royal. Wesley? Noora har aldrig berättat att hon haft ett syskon. Jag tittar på pojken när han leende går mot gryffindorbordet. Han har samma röda hår och gröna ögon som Noora. Men han har helt andra ansiktsdrag. ”Det kan hända att de bara är släkt och att Noora är enda barnet.” försöker jag intala mig själv.

När jag och Philip går mot Hufflepuffs uppehållsrum kan jag inte låta bli att snegla mot Noora. Hon går och pratar med miss Potter, mr Andrew och mr Jones. Det känns konstigt att hon så snabbt hittar nya vänner. För mig tog det två år innan jag träffade Eliot på en summercamp för unga trollkarlar som mamma skickade mig till. Vi blev kompisar direkt och Eliot berättade om sina kompisar Thomas och Philip. Debby har jag inte hört något av på hela sommaren och det var skönt att kunna uggla med någon annan än Noora. Även om hon är en av de roligaste människorna i världen så är det skönt att ha kompisar som är killar. Men inte sådana kompisar som är som Thomas. Helt underbara.

Philip suckar och rullar sig i sängen. Det märks att han inte kan sova. Inte jag heller.
-Simon, är du vaken? Viskar han och jag funderar på om jag ska låtsas sova eller inte.
-Ja, svarar jag tillslut.
-Jag kan inte sova.
-Inte jag heller.
-Ska vi hitta på något?
-Vad? Jag sätter mig upp i sängen och tittar på Philip. Han sitter också upp.
-Jag vet inte. Spela knallkort kanske. Jag suckar.
-Tror du inte vi kommer väcka någon då?
-Inte om vi sitter i uppehållsrummet. Kom nu. Philip ställer sig upp och rotar fram en knallkortlek. Jag ställer mig också upp och börjar går ut ur sovsalen.
-Ja herre jag lovar, viskar en ormliknande röst som jag känner igen. Men det kan ju inte vara hon. För hon är ju en Gryffindor och ingen Hufflepuff. Hur skulle hon kunna veta lösenordet?
-Det kommer någon, var på din vakt och vänta tills efter julbalen, då kan du kalla på dem, hörs en annan mörkare röst. Jag tittar in i uppehållsrummet. Det är ingen där.
-Debby? Viskar jag, men ingen svarar. Jag var säker på att det var hennes röst jag hörde. Fast i en mer ormlik ton.

Braaa!!! ♥♥♥

WAT HAS HAPPENED TO DEBBY??? *gråter*....
Awesome kapitel!

SUPERBRA!!

OMG! SPÄNNANDE!

Hejsan alla!!!
Ville bara kolla intresset om jag under jullovet skulle orka starta upp den här igen, vilket jag är lite sugen på...
Så är det någon som skulle vilja att jag fortsätter eller börjar om eller liknande?