The star of the capital[SV//THG]

Tycker du verkligen det?
Tack♥

Nemen halloj

Kapitel 1 The beginning
<><><><><><><><><><><><>


"Lyra?" Min mors röst ekade i mitt huvud.
Men det var ingen glad röst.
Det var en röst fylld med gråt och medlidande.
"J...j....a?" Stammade jag nervöst fram. Rädd för att börja gråta här och nu men tvingade mig att långsamt vända mig om.
Där stod hon. Min mor. Med sitt långa bruna hår uppsatt i en fläta och klädd i en vit sommarklänning, slåtterkläder.
Jag ville inte ens tänka på vad som nyss hade hänt. Men det spelade väll ingen roll.
Jag skulle ju ändå delta.
Delta i Hungerspelen.
Jag ryste.
Varför skulle JAG just blivit vald.
Jag hade bara varit med på 2 lotter.
TVÅ.
Nu grät jag. Stora tårar trillade nerför mina kinder och jag kramade om mor.
"Jag älskar dig" viskade jag i örat på henne.
Min mor snyftade som ett litet svar som lät som "jag älskar dig också"

Ingen annan familjemedlem var kapabel till att säga adjö.
Min pappa dog kort innan jag föddes och min mormor dog när jag var 7.
Så var det i Distrikt 11.
Man dog ganska ung.
Antingen av svåra infektioner eller svåra skador från allt slit på fälten. Såklart kunde man bli avrättad också. Av fredsväktarna. Det hände då och då. Men nästan inget var arrangerat. Om man stal extra mat eller försökte smussla undan ett äpple eller så var det synd om den som blev upptäckt.
Min mormor var en av dom som blev väldigt gammal. 79 blev hon.
Folk brukade säga att det var ett mirakel.....


Minnena strömmade mot mig och jag skippade efter luft.
NEJ! skrek jag inuti mig så högt jag kunde. Ville inte höra på läkarnas historier.
Det var inte ens glada historier jag fick höra.
Jag var med i Hunger Spelen!!!!!
Hur kan man egentligen kunna glömma det?
Omöjligt......

Tydligen inte.... Eftersom jag inte kommer ihåg det.
Jag kommer ihåg vid slåttern och när jag sa adjö till mor men inget annat.....
Konstigt.
Jag försökte resa mig upp men nån hade satt fast mig vid stolen med handklovar så jag kunde inte röra mig. Jag kunde inte hjälpa det. Jag fick panik.
"SLUTA!" Skrek jag högt och började gråta ursinnigt.
"JAG ÄR BARA ETT BARN.....
NI KAN INTE TVINGA MIG ATT LYSSNA! NI KAN INTE!
Sen somnade jag.


Ett minne.....
Ett mycket starkt minne.
Det var när pojken skulle vara min distriktpartner i Hunger Spelen blev vald.
Det fanns många historier om att par och syskon hade behövt döda varandra i spelen.

Det var hemskt.
Men min historia var inte sådan.
Det hade blivit Bill Wejd.
Skolans värsta terrorist som satte krokben för alla som gick förbi eller spred rykten om nån som inte var sant.
Jag suckade.
Det var då jag vaknade....

Superledsen för segt kapitel!
Well hoppas ni gillade det iaf och det kommer säkert ett kapitel i helgen eller på onsdag

Åååhhhh så hiiiiimla bra ♥

AWESOME ♥

Superbäst! Klart jag läser ♥
Men varifrån fick du namnet Lyra? Har du läst guldkompassen?

Taaack♥


♥


YAY♥
Aaah det har jag x)♥

Sååå bra!!!

Bra! Du skriver som en ängel!

Jättebra skrivet!!