De säger att ni ser i mina ögon

Jaaaaaaaaaaaa, så himla sjuktmegabäst!

Bra!

JÄTTE BRAAA!

Elisabeth.

Närmare en månad hade gått sedan jag träffade Hermione, Lily och Hugo i diagongränden. Det har hänt mycket sedan dess. Jag har haft släktkalas. Då hade jag den där rosetten som Parvati gav mig. Jag fixade till den så att den blev cerice och matchade min klänning. Jag fick bara migglargrejer som tre nya mobilskal, lite nytt smink. Några nya klädesplagg.
Hugo och Lily hade varit och hälsat på mig för en och en halv väcka sedan. Så idag är det min tur att komma till de. Eftersom att de bor grannar kan vi vara lite hos båda. Allt är packat och klart för mig. Jag ska också sova över och det ska vi göra hemma hos Lily. Hugo ska också vara med. Men jag är inte bara där för att ha kul. Jag måste nämligen till S:t Mungos för att göra en synundersökning. Jag tycker att det är bättre att Hermione, Lily och Hugo följer med mig på grejer i trollkarlsvärlden och det tycker både Hermione och mina föräldrar. Jag vet inte exakt var de bor men jag vet att jag ska hoppa av på Willesden Junction. Jag har bara varit där en gång tidigare. Det kändes så obehagligt. En ganska liten station, nästan inget folk, skruttiga tåg dit, några trasiga lampor, stinker på vissa ställen och läskiga gångbroar över spåren, obehagliga nivåskillnader mellan tåget och plattformen. Det kändes bara obehagligt.

- Hejdå mamma! Sa jag när rösten på stationen sa att mitt tåg var på väg in på stationen.
- Hejdå Lisa, lycka till med synundersökningen. Sa mamma.
Tåget rullar in och jag går på. Jag hittar en plats nära dörren för att det var bara två människor till i min vagn. En kvinna i 30 års åldern och en ganska gammal man. Jag gillar inte alls tågen på bruna linjen. De känns skruttiga och gamla. Jag ska åka elva stationer bort. Eftersom att jag ska åka en liten stund så ägnade jag tiden åt att spela Geometry dash.

Hermione
Jag skulle snart ge mig iväg till stationen för att hämta Lisa. Jag hade bestämt med höga protester från Lily och Hugo att bara jag skulle hämta henne. Jag vill gärna prata med henne om synundersökningen. Jag tror att det är bäst att prata med bara henne om hur vi ska göra. Lily är hemma hos sig och bakar en sickerkaka som vi ska fika på Lily är väldigt bra när det gäller att baka. Jag kollar på tågskylten och ser att Lisas tåg kommer in om fyra minuter. Jag har aldrig hämtat någon synskadad från ett tåg. Men jag går för säkerhetens skull ut på perrongen. Jag hade en synskadad tjej i min parralellklass i mugglarskolan. Vi var varken vänner eller ovänner. Ibland finns det sådana personer i ens närhet. Liksom vi sa hej till varandra om vi mötte varandra, kanske hade några korta samtal om bokserier, jag kanske hjälpte henne om hon behövde. En röst hörs på perrongen och ett tåg rullar in.

Elisabeth
I högtalarna sa de att tåget var framme på Willesed Junktion. Både kvinnan och mannen hade gått av för länge sedan så jag hade varit ensm de senaste fem stationerna. Mitt i gången på tåget så är det en stång rättså högt upp. Eftersom att jag var ensam har jag kunnat ta tag i stången ochn hänga i armarna och gunga. Jag avbröt hängandet och gungandet. Jag tog min väska och ställde mig vid dörren. Tåget rullad in på stationen. Dörrarna öppnades och jag gick av. ”Stamp” jag hade klivit av med sådan kraft att det blev ett hårt stamp. Förra gången jag klev av här så var det ett stort steg uppåt. De hade byggt om stationen sedan senast jag varit där i början av 2015. Nu var den fin och det var inte helt folktomt.
- Lisa! Skrek Hermione en bit bort på stationen.
Jag sprang bort till henne och vi kramade om varandra.
- Kom så går vi hem till oss. Sa Hermione.
Eftersom att stationen var renoverad sedan sist så var den inte obehaglig längre.
- Jag tänkte på det här med synundersökningen? Hur vill du att vi ska göra med vem som följer med in och så. Sa Hermone.
- Jag vill gärna att de som vill följer med in till sjukhuset men jag vill att bara du följer med in till botaren eller vem det nu är som ska kolla på mig. Sa jag.
- Okej jag förstår, Har du gjort någon undersökning i mugglarvärlden? Sa Hermione.
- Ja de har mätt längden på mitt högra öga, kollat in genom pupillen på mitt högra, gjort massa undersökningar när jag har varit sövd framtills jag var tre år gammal. Och de har framför allt mätit trycket i båda ögonen. Sa jag.
- Hur gör man när man mäter trycket? Undrade Hermione.
- Det är sådär. Ögonläkaren håller som en sorts pistol en centimeter från ögat som skjuter ut gummiskott. Gummiskottet som är format som en pytteliten spik av vit plast studsar med vad säger man ”spikhuvudet” först. Mot ögat och flyger in i pistolen igen.
- Usch vad äckligt! Sa Hermione.
Vi närmade oss en återvändsgränd. Det låg ett hus på varsin sida av vägen. Rakt fram låg det en skog med en liten skogsstig in.
- Vi bor i det röda huset, Harry och Ginny bor i det gula mittemot. Sa Hermione.
- Hej Lisa! Skrek Lily när hon sprang ut på trappan.
Två pojkar med mörkt hår kom ut efter henne. Hugo som verkade vara hemma hos Lily kom också ut följd av Rose, Harry, Ginny och Ron. Lily och Hugo sprang fram till mig och vi kramades.
- Kom! Sa Lily och drog med mig till hennes hus.
- Det var väldigt snyggt och modernt. Vi gick uppför trappan där vi ska sova. Lilys rum var fint med ljusrosa väggar, en garderob, en säng, ett skrivbord och några hyllor.
- Pappa ska sätta up en tältsäng medans vi är på S:t Mungos. Jag har bakat en sockerkaka som vi ska fika på och sedan så ska vi göra en grej som jag tror att du kommer att gilla. Sa Lily.
Timern nere i köket pep och det betyder ju att kakan är klar. Jag och Lily dukade bordet och skrek på de andra att fikan var klar. Alla rusade in och tog plats vid bordet. Alla hade satt sig ner förutom jag, Al, Rose och James.
- Hej Lisa, Vi han inte hälsa på dig för Lily drog iväg dig. Sa James och sträckte fram handen.
Jag tog den nervöst. Sen kom Al fram till mig, sedan Rose och sedan Ginny. Sen satte vi oss vid bordet.
- Jadå, som ni vet så ska Lisa in till S:t Mungos för att göra en synundersökning. Då har jag och Lisa bestämt att de som vill får följa med dit men det är bara jag och Lisa som går in till botaren. Sa Hermione.
- Varför blundar du med det vänstra ögt och öppnar inte det högra helt? Undrar James.
- Därför att på det vänstra ser jag ingenting och på det högra ser jag dåligt så musklerna i ögonlocket orkar inte ta upp det helt och hållet. Sa jag.
- Men hur ser det vänstra ögat ut? Frågade Rose.
- Såhär, men nu har jag protesen i! sa jag och drog upp ögonlocket med fingrarna.
- Det var väl inte så farligt. Sa James.
- Men nu då. Sa jag och tog fram en avlång sugpropp ur fickan.
Jag doppade sugdelen på sugproppen i mitt vattenglas och förde den mot ögat. Den fäste på protesen och sedan med ett litet ryck utåt…
- FY FAN VAD ÄCKLIGT!!! Ett allmänt äcklat rop hördes.
- Usch, det får mig att tänka på monsterögat Moody fast ditt öga är grönt och inte blått. Ditt lyser inte heller elektriskt. Sa Ginny.
- Men det värsta kommer nu. Sa jag och drog upp ögonlocket.
- FY FAN VAD ÄCKLIGT!
Mitt vänsteröga är nämligen som ett vanligt öga fast det ser ut som dimma som flyter förbi.

- Okej då åker vi om två och en halv timme. Sa Hermione.
- Jag tänkte att vi skulle lära dig att flyga på en kvast! Sa Lily.
Jag har alltid varit osäker på hur det ska gå för mig att flyga. Jag kommer inte kunna spela quidditch i alla fall.
- Kom! Sa Lily.
Vi gick ut ur Potters hus och in på skogsstigen i återvändsgränden. Vi följde den en bra bit in i skogen. Efter ungefär hundra meter så kom vi ut på en stor grästäckt yta. På kortändarna av ytan så satt det tre stolpar på varje sida.
- Kom Lisa! Du kan ta min gamla kvast. Sa James.
Han tog ut en ganska fin kvast i utmärkt skick från ett skjul en bit bort från oss.
- Det är en Åskvigg 2. Sa James.
- Är denna planen osynlig för mugglare? Undrade jag.
- Ja precis som Hogwarts.
- Okej, Jag och lily kommer att hjälpa dig på marken och följa men dig upp i luften. De andra är redan uppe när du startar. Sa Albus.
- Okej, så här gör du. Gu börjar med att gränsla kvasten och jag kommer att visa dig hur du ska hålla händerna. Och sedan när Lily säger till så sparkar du ifrån och riktar skaftet lite uppot. Sa Rose.
Efter att hon hade visat mig hur man skulle hålla greppet så flög hon själv upp. Det såg så lätt och levande ut.
- Okej, är du berädd Lisa? Ett, två, tre! Sa Lily.
Jag sparkade ifrån. Det kändes härligt att känna vinden i håret när jag steg högre och högre upp.
- kom ner till vår höjd nu! Rikta skaftet lite neråt. Skrek Lily åt mig.
Jag riktade skaftet lite neråt tills jag kom ner på deras höjd och riktade skaftet vågrätt igen.

Efter en timme hade jag lärt mig att svänga, landa, öka/minska farten, stå still i luften och hålla kvasten med en hand.
- Nu testar vi att passa klonken till varandra. Sa James.
James var lite av en lagkapten eller vad man nu ska säga. Det var han som bestämde när vi skulle byta övning och så.
- Nu bildar vi en ring och man skriker namnet på den personen man tänker kasta till. Sa James
Det gick ovanligt bra. Klonken flög hit och dit. James började, sen till Hugo, till mig, till Rose, till Albus, till Hugo, till Lily, Till mig. Och så fortsatte vi i ett tag till. Sedan körde vi fri flygning, det kändes underbart att susa fram genom luften.
- Ungar! Ni ska åka nu.
Det var Harry som kommit ner till Quidditch-planen.
- Vad fint du flyger Lisa! Du skulle kunna vara med i quidditchlaget i ditt elevhem. Sa Harry.
- Tror inte det. för det första ser jag ju dåligt och för det andra så får ju inte förstaårseleverna ha med sig egna kvastar om de inte ruckar på den där regeln igen. Sa Jag.
- Men du gillar att flyga, jag kan prata med McGonagall om att du och Lily kanske kan göra en rlig grej som du ändå får flyga. Ni får se vad jag tänker på. Sa Harry.
- Pappa, Kan inte Lisa få min gamla kvast. Den står bara här i skjulet och skräpar, snälla? Frågade James.
- Javisst, som du sa så står den bara här och skräpar. Se det som en födelsedagspresent från oss! Sa Harry.
Jag kände mig väldigt tacksam och kramade allihop.

Du skriver såååååå bäst!

Tack♥

JÄTTE BRA! Hade missat kapitlet. Fattar inte hur men på något vis.

Låter bra

JÄTTEBRA!

NUUUU kommer nästa del! jag kämpade med den här i två veckor.
___________________________________________________________________
Kapitel 7
Lisa

Vi satt på tunnelbanan in till Centrala London. Eller rättare sagt så satt vi inte ner. Eftersom att vi var ensamma på tåget så hängde vi i stången, klättrade runt på bagagehyllorna. Och hoppade på sätena. Därför att på den bruna linjen är sätena mycket mer studsiga än på de andra linjerna. Men så fort det kom en station så satte vi oss fint på våra platser igen, ifall någon skulle hoppa på tåget.
Alla barnen ville följa med. Ginny och Hermione var de enda vuxna som följde med. Harry och Ron skulle ha några tjejfria timmar. De ville inte avslöja vad de skulle göra när vi var borta.
- Nu ska vi av! Sa Ginny.

Efter att ha hittat vägen upp till rätt våning så fick vi gå till avdelningen för undersökningar och kontroller. Vi satte oss ner i två soffor i väntrummet. Jag kände mig nervös, så nervös hade jag aldrig varit inför en synundersökning i mugglarvärlden. I mugglarvärlden kände jag ju nästan ögonläkarna. Då visst jag vad vi skulle göra. Nu vet jag inte alls.

10 minuter senare kom en kvinnlig botare i 40-års åldern och hämtade oss.
- Vi har bestämt att bara jag och Elisabeth ska in. Sa Hermione.
- Ja då går vi väl in då. Sa botaren.
Botaren presenterade sig som botare Merrick.
- Okej Ms Farrell, kan jag få ditt fullständiga namn. Sa Merrick
- Elisabeth Jaycee Farrell.
Merrick skrev upp det på en papperslapp som hon stoppade i en kubformad spargris av trä.
- Okej, Jag tänkte börja med att kolla på dina ögon. Om du sätter dig här så kommer jag att be dig öppna upp ögonlocket med fingrarna.
Jag gjorde som hon sa. När jag hade öppnat upp ögonlocken med fingrarna så kollade hon med en lampa, Det var en väldigt praktisk lampa för att den gav ljus så att hon kunde se in i ögat och kolla men jag blev inte bländad. Gjord av magi såklart.
- Ja, jag ser att din näthinna är väldigt grumlig. Den kan vi fixa och så lite på gråstarren på vänster öga. Sa Merrick.
- Och hur gör vi det? undrade jag darrande.
- Genom en operation. Du måste vara sövd så att vi kan utföra den.
- Okej. Sa jag och kände mig jätterädd.
- Du kommer inte känna någon smärta alls. Du får gå och lägga dig i den här sängen på hjul och kommer jag att ge dig ett glas med sömnelexiret som kommer att hålla dig sövd tills vi ger dig ett uppvakningselexir så att du vaknar. Igen.
Merrick viftade med sin rollstav och en fin säng med metallgavlar dök upp ur tomma intet. Längst ner på alla fyra benen stt det hjul. Jag tog av mig skorna och kröp upp i sängen. Jag blev förvånad av hur bekväm den kändes. Den kändes inte alls som britsen hos skolsystern i mugglarskolan. Den var mer lik en riktig säng. Den hade en vit kudde och ett vitt täcke. Efter arr jag krupit ner så sa Merrick att jag skulle ligga på rygg och ha armarna uppe på täcket. När jag äntligen hade lagt mig rätt så gav Merrick mig ett glas med någon mörkgul klar vätska i. det satt ett sugrör i och hon sa.
- Drick upp allting, det kommer inte att smaka äckligt.
Jag drack en liten klunk, det var jättegått. Det smakade som citroniste. Jag kände den underbara smaken och sedan blev allt svart och jag somnade.

Hermione
Jag såg hur Lisa somnade in.
- Kom, vi ska några våningar ner sa Merrick.
Jag gick fram och öppnade dörren så att Merrick kunde köra ut Lisa ur rummet.
- Du kan få köra iväg henne om du vill? Undrade Merrick till mig.
När vi kom ut i väntrummet så Såg jag de andras vettskrämda blickar.
- Vad har hänt med Lisa? Utropade Lily.
- De ska operera hennes ögon. Sa jag.
- Vart ska ni? Undrade James.
- Vi ska till en operationssal på tredje våningen. Sa Merrick.
- Okej då, vi sitter kvar här och hittar på något.
Vi gick vidare helt tysta. Jag körde Lisa framför mig i sjukhussängen. Då och då sa Merrick till mig om vi skulle svänga eller sådant. Ett problem som dök upp i mitt huvud var trapporna. Vi skule inte kunna köra ner Lisa för den.
- Merrick, hur ska vi ta oss ner för trapporna? Undrar jag.
- Sedan 10 år tillbaka har vi haft en hiss så nu kan vi ta pasienter från olika våningar.
Vi klev in i hissen och åkte ner till tredje våningen. Vi kom ut på en våning som var rätt lik den förra. Hela tiden körde jag Lisa framför mig. Vad ska de göra med henne.
- Vi ska in här. Sa Merrick.
Vi hade kommit in i en operationssal. Några botare var där och de hade sina trollstavar redo.
- Vill du vara med här eller vill du vänta utanför? frågade Merrick.
- Jag väntar gärna har utanför vid sofforna. Sa Jag.
- Okej, detta tar högst en halvtimme. Sa Merrick.
Jag satte mig i en av sofforna. Jag började tänka på böckerna, står jag med i dem. Jag bestäme mig för att ladda ner ljudboken på en ljudboksapp i min telefon.

Tre kapitel senare i boken så kallade Merrick in mig. Jag ville läsa vidare. Under våra år på Hogwarts så hade Harry hatat familjen Dursley. Jag visste inte då hur hemskt han hade det där och i mugglarskolan. Jag gick in. En btare gav Lisa en uppvakningsdryck. Hennes ögon såg ungefär ut som de hade gjort tidigare.
- Hej Hermione. Sa hon trött.

Lisa
De hade gett mig en uppvakningsdryck och nu är jag vaken.
- Jag kör upp dig till undersökningsrummet där dina skor står. Och eftersom att din syn kanske är lite annourlunda an vad du är van vid.
- Nu hissar jag upp huvudändan på sängen. Sa Merrick.
Sängens madrass delade sig och huvudändan var vinklad mer uppåt. Konstigt nog gled inte kudden ner bakom min rygg. Den var inte fastspänd för jag kunde lyfta upp kudden och lägga den där jag ville ha den. Vi körde ut från operationssalen. Jag kände mig som ett barn som åker barnvagn men är egentligen för gammal för det. Det var faktiskt roligt att åka i den där sängen hela vägen. Man såg bara inte när man skulle svänga eller om det kom en tröskel eller liknande.
- Vänta, Va? Ska vi åka hiss. Var vi inte kvar på samma våning. Sa jag.
- Nej vi var nere på tredje. Sa Hermione.
Hissen plingade till och Hermione rullade ut mig. Vi körde genom några korridorer till oh sedan var vi framme där de andra satt och väntade på oss.
- Hej Lisa! Skrek Lily.
- Märks det någon skillnad? Undrade Hugo.
- Ja lite. Sa jag.
- Vi ska bara ta en liten kort stund där vi bestämmer ett återbesök och Ms Farrell ska få ta på sig sina skor. Sa Merrick.
Hermione rullade in mig till Merricks rum igen.

*10 minuter senare*
Jag, Hermione och Merrick hade bestämt ett återbesök den första september klockan halv nio på morgonen. Vi tänkte at jag skulle kunna komma upp till dem på morgonen och så kommer bara jag och Hermione att spöktransferera oss till St: Mungos för en snabb kontroll. Jag kommer också att hänga med dem till tåget. Jag hoppas att jag hamnar i Hufflepuff. Jag gjorde det stora elevhemstestet och hamnade i Hufflepuff. Men Gryffindor kom bara en procent lägre än Hufflepuff. Jag vill i alla fall komma i samma som Lily.
- Kom vi äter glass i Diagongränden! Sa Albus.
- Bra idé! Sa Ginny.

Vi åkte tunnelbanan till Charing Cross och gick till Den läckande kitteln.
- Lisa, skulle du vilja öppna muren? Sa Ginny.
- Javisst, men jag har ingen trollstav med mig. Jag trode inte att den behövdes. Men den är hemma i erat hus. Sa jag till Ginny.
- Du ka låna min, den funkar säkert för dig.
Ginny tog fram sin trollstav och räckte fram den till mig.
- Den ska du peka på. Sa Hermione.
Jag pekade på den som Hermione visade mig och Diagongränden öppnade sig. Vi gick bort till fortesques glassbar och beställde varsin glass. Jag beställde en sorbétalrik. Då fick man fem sorbér på ett fat, runt omkring så var det fruktmarmeladgodisar. Alla sorbéérna vär jättegoda och fruktgodiset också.
- Inget mer ni behöver innan Hogwarts? Undrade Hermione.
- Nää! Svarade vi med munnen full av glass.
- Ja när ni har ätit upp glassen så åker vi hem. Sa Ginny.

På vägen hem till Potters och Weasleys så körde vi det gamla vanliga! Ginny och hermione ville inte bli störda så de satte sig i en annan vagn än oss. Jag testade på att hänga i knäväck från stången i taket. Det var kul att hänga där som en fladdermus.
- Lisa man ser dina trosor! Sa Al.
- Oj då! Sa jag och drog för kjolen.
Jag kände hur jag började rodna, men jag hängde ju upp och ner så det såg ut som att jag fick mycket blod i huvudet.

Hermione.
Jag läste vidare i boken. Jag hade nu kommit till när harry skulle ta sig in på perrongen. Jag drog ut hörlurarna så att Ginny också kunde höra. Plötsligt så beskrevs ginny som ”Den lilla rödhåriga flickan som stod bredvid sin mamma” Vi skrattade som galningar.
- Det där var ju jättelengesedan. Sa Ginny.
- Det fanns inte ens mobiler och modet var så konstigt, folk var ju klädda som idioter.
Vi lyssnade en liten bit till och plötsligt så kom jag in i bilden.
- Herregud? Var jag verkligen så kaxig. Sa jag.
- Jag vet inte. Inte vad jag tyckte. Sa Hon.
______________________________________________________________________________
Säg till mig om jag skriver för långa kapitel.