Everything has change [SV]

NY LÄSARE!!!!!!!!! BRA!!!!!!
*bevakar*

Kapitel åtta
Harrys perspektiv
Ginnys röda hår bröt den mjuka nyansen av gräddvitt på hennes kudde. Hon såg så fridfullt vacker ut. Hennes ögonlock var stängda, och hennes långa rödbruna ögonfransar var så långa att Harry förundrades över hur de inte trasslade ihop sig när hon blinkade. Å andra sidan blinkar man inte så mycket när man ligger i koma. Det kändes som om en sten hade bosatt sig i Harrys mage. Ginny hade legat i koma i fem dagar. Om madame Pomfreys beräkningar stämde, Harry hade precis frågat, skulle Ginny vakna inom några timmar. Han satte sig på sin vanliga stol bredvid Ginny, bredvid Mrs Weasley. Ron och Hermione var inte här. De hade sagt att de skulle gå på en promenad, för att "klara upp" saker och ting. Harry misstänkte starkt att de båda gillade varandra, men ingen vågade erkänna det. Han struntade i det och började en konversation med Mrs Weasley om det sjunde året.

~Ginnys perspektiv~

Sirapen hade omvandlats. Blivit en klistrigare klump illaluktande gelépudding. Hon gled långsamt genom den klistriga smet som omfamnade henne. Så plötsligt försvann den. Ingenting hindrade henne från att falla hejdlöst. Hon var tillbaka vid stupet med ansiktena. En botten visade sig precis som förra gången. Ett välkänt ansikte uppenbarade sig. Harrys. Han log lugnt mot henne. Hon var väldigt nära nu. Den konstiga känslan av att något vått träffade hennes kinder fyllde henne, igen. Hennes armar höjde sig, som på en fågel beredd att flyga. I samma sekund hon höjde sina armar kände hon de skrynkliga lakanen mot sina slanka armar. Stupet försvann i samma sekund som hennes armar rörde på sig. Hon befann sig i ett vitt universum. Vitt, vitt, vitt så långt hon kunde se. Inga saker. Bara vitt. Det var som ett oändligt mörker fast vitt istället för mörkt. Ett surr av oroliga, spända röster hördes. Plötsligt, som på beställning, slog Ginny upp ögonen.
Det vita försvann och Harrys, mammas och Madame Pomfreys oroliga ansikten dök upp framför mig med deras ögon fästa på henne.

Så nu har Ginny äntligen vaknat! Vad tyckte ni?

Sjuuuuuuukt bra skrivet!!!!! (som vanligt)

Aha!

JÄTTEBRA!

JÄTTE BRA! Bevakar!

Suuuuuuuuuuuuuuuper bra

wow du skriver verkligen jätte bra!! jag längtar efter nästa kapitel!!

Helt underbar!

Kapitel nio
Harrys perspektiv
Hon grät igen. Lika tyst och oberört som förra gången.
-Hon gråter.
-Åh! Då vaknar hon snart!
Harry fick tillbaka den vanliga lågan i sina förut inte så lysande, gröna ögon.
-Exakt hur...
-Ungefär en halvtimme.
Steg hördes utanför, och Rons glada ansikte dök upp i dörrkarmen.
Harry hade inte märkt det förut, när han oroade sig så mycket, men det kittlade behagligt i magen varje gång hans blick föll på Ginny. Han förstod till slut att han var hemskt förälskad. De hade ju faktiskt varit ihop under Harrys sjätte år.
Ginny hade säkert blivit ihop med någon annan medans han hade jagat horrokruxer, hon var ju inte direkt opopulär, tänkte Harry, inte helt utan att hoppas att hon trots allt gillade Harry tillbaka.
Harry hade faktiskt försökt närma sig Ginny medvetet för att omärkligt flörta lite oskyldigt, men hon hade backat undan och smitit iväg, och Harry hade generat dragit sig tillbaka.
Hennes armar rörde sig uppåt.
-Madame! Hennes armar!
-Jag ser, Potter. Hon vaknar om bara några minuter, sade madame Pomfrey lugnt. Ginny rörde lite till på sina armar, och precis som madame Pomfrey sagt så vaknade hon. Hon slog upp sina ögon utan förvarning. En suck av lättnad flög ur Harry. Ginny log som om hon blivit befriad från någon hemsk smärta.
Mrs Weasley böjde sig fram över Harry, och kramade om Ginny. Harry var nästan på vippen att göra det samma, men Mr Weasley och Hermione hann före.
Harry log brett mot Ginny, som log tillbaka. I det ögonblicket ville Harry bara frysa hela världen.

Jag vill bara säga tack till alla otroligt fina kommentarer. ♥
Ni gör min dag. ♥♥

Och just det, varning för det kan vara lite äckligt i nästa kapitel, men det tror jag att ni tål.

BRA!!!!!