Mrs Dolder - ett fängelse! [Sv][PG]

Det här är ju bra bra skrivet och så. Jag läser inte så mycket fanfictions, men det här är bra!

Jätte bra! Älskar det och längtar efter fortsättningen. En fråga bara, Vilken tid är det här, första eller andra trolkarlskriget?

Ni-vet-vem sitter och fikar. Låter lite roligt men det är nog inte sådant fika jag tänker på med tekoppar med rosa blommor på och små chokladkakor.

Piggelin, jag vet inte om du vet tidsuppfattningen i HP böckerna. Men jag har daterat alla kapitel till när dem äger rum, och dett är just nu på 70 talet, och skulle nog säga första trollkarlskriget, men när du kommer följa historien, så är det inte ett och sedan ett annat krig, även om tidsperioden går.

Lovar att snart komma ut med ett till kapitel ^^

Oj! Jag har missat dina datum!

Ett kapitel till då ^^

Kapitel 4
Still with me in the dark
19 October 1979

Hösten svepte in med illande fart. Det var redan oktober och mörkt om kvällarna. Clowe hade inte återvänt till sin bror utan stannat i Dolder huset, det hade även Bella. Den första snön föll lätt ner över gården och Clowe såg sorgset ut genom fönstret. Hon var ständigt vaksam på om hennes make vill henne något eller kommit in i rummet. Hon var förargad över hur hon behandlades och att Bella fortfarande var kvar. Hon satt i en av sina fåtöljer i sitt rum när hon tittade ut genom fönstret. Det hade redan mörknat fast klockan inte var mer 18. Middagen skulle snart serveras det visste hon och hon satt bara och väntade på att hennes man skulle kalla ner henne till köket eller matsalen. Precis som alla dagar, samma sak. Men ingen hände på en timme och Clowe började bli förvånad. Hon hörde några knackningar på dörren och Bella kom in innan Clowe hunnit säga något.
”Vår herre framför sina största ursäkter att han inte kunde komma hem till middagen” sa Bella med ett hånleende. Hon ställde ner en bricka med mat på Clowes skrivbord och befallde
”Ät och var glad, jag kommer och hämtar brickan om en halvtimme” sen försvann Bella ner till köket igen. Clowe kände sig lite lättad över att slippa äta middag med sin man, hon avskydde honom för att han var så elak, hänsynslös och hans brist på känslor.

Bella hämtade brickan som hon sagt och då hade Clowe ätit upp. Hon var ofta hungrig och trött då barnet tog mer och mer av hennes näring och energi. Hon la sig ner på sängen för att vila lite. Hennes mage var väldigt stor du hon var i början på nionde månaden. Clowe blev mer och mer bekymrad över att föda barnet. Hon visste inte riktigt vad som väntade. En sak viste hon och det var att detta var det första och sista barn hon skulle sänka mörkret herre. När klockan närmade sig midnatt vaknade Clowe till och konstaterat att hon måste ha somnat. Voldemort satt i en av hennes fåtöljer och väntade på att hon skulle vakna. Eller vad gjorde han där?
”Du har vaknat Clowe så bra” sa Voldemort kyligt.
”Ja min herre, jag måste ha somnat efter maten, jag ber om ursäkt om ni fått vänta på mig” ursäkta sig Clowe utan någon större anledning.
”Det var bara bra att du sover mycket, du behöver all kraft du kan få” sa Voldemort och lät lite road.
”Ja, min herre” sa Clowe och bugade sig lätt där hon satt i sängen.
”Clowe, bara så att du vet det så kommer jag nu var hemma så mycket jag kan och vill spendera tid med dig, för att inte missa barnets ankomst” sa Voldemort lite hot fullt. Clowe nickade bara lite kort.
”Det glädjer mig att ni har intresse för ert barn min herre” sa Clowe lite dystert. Voldemort reste sig ur fåtöljen och gick fram till Clowe. Han satte sig på sängkanten tog en hand bakom hennes huvud och kysste henne ivrigt, bestämt och påträngande. Clowe följde med i kyssen även du hon nästan blev äcklad av den och hon kände hur hon vill gråta. Voldemorts kalla bleka hand smekte hennes kind innan han försvann igen med orden,
”Försök att somna om igen”.

Hon la sig ner på sängen drog täcket och kudden över sig. Hon snyftade och lät tårarna rinna. Hur skulle hon kunna sova nu? Hon tänkte bara på hur hon hatade den mannen och konstaterade att Voldemort knappast var en man. Hon vill spy, borsta tänderna, sanera munnen och få bort alla de vidriga minnen hon hade av Voldemort små påträngningar då och då. Hon kunde inte neka honom något av det, efter som hon var gift med honom, var det hans rättighet. Rättighet vilket ord, Clowe ansåg att sådant inte borde vara rättigheter utan ska komma från ömsesidig kärlek och vilja. Åtrå för varandra. Alla undrade nog och Clowe med, vem hon ärvt dessa tankegångar ifrån? Hon grät en skvätt, hennes far hade varit en av det mest hänsynslösa män hon kunde komma på och hennes bror vad inte precis mycket bättre han heller. Hennes mor hade hon inga minnen av och hon undrade ibland vem hon varit och varför hennes föräldrar gift sig? Hon fick tysta tårar i ögonen och hon ville vara ett oskyldigt barn i sin mammas famn. Då flammade minnena av hennes mammas död upp under ögonlocken på henne. Hon grät mer och ner när hon tänkte på det fruktansvärda som hänt hennes mamma. Clowe var bara 9år och Lucius hade varit 16 när deras mamma dog. Hon hade i ett försök att skona Clowes liv blivit allvarligt skadad av Voldemort själv och sedan dött av skadorna. Dom hade skyllt på Clowe, att det var hennes fel, eftersom mamman försvarat henne. Clowe kunde inte somna om, så hon låg vaken med tårar ögonen blött ner hela sängen. ’Även när det är mörkt är de här’ tänkte hon snyftande för sig själv. Hon tänkte på att hon ständigt blev på mind av sin bror och sin make hur dålig och värdelös hon var. Hur hon dragit skam över familjen och att hon var orsaken till hennes mors död. Inte nog med det, nu besökte även det drömmarna, tankarna, de var ständigt med henne och tryckte ner henne. Inte ens när mörkret falligt var hon säker. Hon kände hur all hennes kraft bara försvann och hon hade ingen lust att leva. Men hon visste att hon var tvungen för sitt barns skulle, för att försöka göra det värsta till något inte så fruktansvärt hemskt. Hon grät sig till sömns och sängen blev snart alldeles genomvåt av alla tårar. Hon trodde att tårarna skulle ta slut, men de verkade inte ha någon gräns.

suuuuuuper bra ff!! *bevakar* Vill verkligen ha meeeeeeeeeeeeeeeeer!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jätte bra! Lägg upp mer nu!

Oh bra som vanligt Vill läsa meer! Kom inte på något nytt den här gången, än vad jag skrivit innan typ. Voldemort är så creepy åh usch XD

Hoppas det blir tvillingar...

Jag vet vad det blir Men jag ska inte spoila, sånt är inte kul

En gång berättade Malin för mig hur hela den här fanfictionen slutade. Men som tur är har jag glömt bort det nu XD