Fångad Av En Stormvind [SV] - Drarry

Fantastiskt!!! Vill ha mer nu!♥
Vet du förresten hur bra du skriver? Jag har typ inte hittat ett enda fel i hela texten! Okej, jag är bara 13 år och kan självklart inte skriva perfekt, men för att inte vara vuxen, vilket jag inte tror att du är, så har du verkligen en otrolig skrivartallang!
Sorligt det där med att Draco hade en syster också men som Voldemort mördade! Började faktiskt gråta lite när jag läste det här kapitlet:c

Vet ni, jag kunde inte sova inatt, så jag satte mig och skrev några kapitel Vill ni ha alla på en gång eller lite i taget?

Och tack alla som kommenterar, ni anar inte hur mycket det betyder för mig. Just nu är mitt självförtroende lågt, så det är en sån himla tur att jag har er ♥

Edit: Nu finns denna på Wattpad! Länk: http://www.wattpad.com/story/29552209-fångad-av-en-stormvind-drarry

Jag vill ha lite i taget! Då kan man vänta mer om du fattar:p
"Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge."
Hoppas verkligen att du mår bättre snart! Kram♥♥♥

Du ska veta att du skriver JÄTTEBRA! Älskar denna ff! Längtar tills fortsättningen ♥

Jäääättebraaaaaa kaaapitel!!!!

Hihi, okej! Men bara för att jag är så glad just nu får ni ett på en gång! É vóila!

4. Harry

Harry tittar ut genom det stora slottsfönstret. Hagrids stuga ligger en bit bort. När man tänker efter var han den första vän Harry någonsin haft. Och nu är han inte här. Hans buskiga skägg och onormala längd är svåra att glömma om man en gång har sett dem. Och Harry har sett dem ganska många gånger. De gigantiska bruna ögonen. Det vilda håret. Allt.
Han har faktiskt pratat med Dumbledore, men han visste ingenting han heller. Lika bra att leta själv.
Och som så många gånger tidigare hämtar Harry osynlighetsmanteln och tar på sig den. Han ska smyga ut, trots att det är mitt i natten. Han kan riktigt höra Hermiones röst som säger åt honom att sluta, men hans längtan efter Hagrid är starkare. Han kryper igenom tavelöppningen och försöker att inte lyssna på Tjocka Damens klagomål över att "någon busunge har öppnat tavlan och bara stängt den! Så oförskämt! Sådana rebeller borde förbjudas på skolan! En skandal är ..."
Men hennes röst avlägsnas efter ett tag.
När han kommer fram till slottsporten tar det inte lång tid alls innan han kommer ut. Vanorna av att smyga ut såhär är så starka att han hade kunnat göra detta i sömnen.
"Fan! Faan!" hörs en röst.
Rösten är mycket bekant, även om Harry inte riktigt kan sätta fingret på vems det är. Han är i alla fall säker på att han har hört den många gånger förut.
"Vem är det?" ropar han, rädd att det ska vara en lärare eller något.
"Harry?"
Gestalten där borta visar sig. Ansiktet är blekt och ögonen lysande grå. Nu finns det ingen tvekan i vem det är.
Draco. Eller, Malfoy förstås. Nej, Draco. Äsch, vilket som. Harry känner hur hans handleder pirrar till och hur hela han rodnar. Han hade inte väntat sig att träffa på honom här ute.
"Vad gör du här då?" frågar han med darrig röst. Varför egentligen? Varför?

Såå bra!
Längtar enormt efter nästa kapitel!

Det var supermegaawesome som vanligt! Som vanligt så skriver du jättebra! Som vanligt vill jag ha mer!♥
För ovanlighetens skull har jag dock ingen tumme att ge dig, men well... it was awesome!
Gott nytt år btw :d

Så fantastiskt bra!

MEGAMUGGLISFANTASTISKT! Längtar