When you're gone. [Drarry]

Ny bevakare ^^

Kapitel 5:

It’s really good to hear your voice saying my name, it sounds so sweet, coming from the lips of an angel, hearing those words it makes me weak.

”Draco!” Utbrister den, för Draco själv, hatade stämman som tillhör ingen mindre än Pansy Parkinson, som rusar emot honom. Flickan som är helt övertygad om att Draco är hennes pojkvän. Han har inget minne av att någonsin gått med på något sådant, han tycker inte ens om den förvirrade flickan. Allting om henne påminner honom bara om en bläckfisk. Speciellt eftersom hennes vanliga hälsning är att göra löjliga försök till att kyssa honom. Trots detta avvisar inte Draco Pansy. Inte som han borde, speciellt med tanke på att varje gång hon trycker läpparna mot hans – som Pansy gör nu förresten – så dyker Harry upp i tankarna och Draco vill inte associera Pansy med Harry.
”Hej Pansy.” Svarar Draco halvhjärtat leende och låter bli att sucka högt och djupt. Han som faktiskt försökt plugga denna mulna, regniga, deprimerande gråa lördagseftermiddag. Biblioteket hade varit så tyst och lugnt, trots överflödet av folk som passerat under dagarna så hade det åtminstone varit tyst under den senaste timmen vilket enligt Draco är en äkta raritet.

Stolen bredvid gör ett skriande gnisslande när Pansy drar ut den och hon dunsar ned på stolen som om den skulle klara vilken tyngd som helst. Inte för att Pansy var överviktig eller något sådant, snarare tvärtom. Flickan är ett skelett som något stackars sate dragit ett hudlager över. Ett benrangel, helt enkelt. Kanske är det därför som Pansys närmanden aldrig fastnat på Draco som hon till exempel fastnat på Goyle… eller Crabbe som båda två tycker att den smala Pansy Parkinson var tjejen man ville ha. Fast uppenbarligen inte enligt Draco… han ville inte ens ha en tjej.
”Vart var du igår?” Frågar Pansy med sin irriterande nasala stämma och Draco ger henne en trött blick.
”Jag… ” Draco har ingen bra ursäkt, han hade träffat på Pansy igår när han kommit tillbaka. Hon hade också träffat honom när han skulle gå med Harry bort. ”… var i astronomitornet.” Draco förvånas över sin egen ärlighet. Vanligtvis hade han kommit med en total lögn, något som att han övat quidditch eller strövat runt i korridorerna. Nu är han till och med ärlig om var han var!
”Varför då?” Frågar Pansy snorkigt nog.
”Drack lite, rensade tankarna… orkade inte med en fest.” Svarar Draco och vänder blad i den uppslagna boken som han inte ens läser. Vad i hela friden läste han ens en gång? Han lyfter upp boken så han kan se titeln. På den gamla boken står det med svart text: ”Trollkarlsvärldens flora Vol II” varför läste han den här? Han minns inte. Aja, strunt samma.
”Orkade inte med en fest? Draco? Du orkar ju alltid med en fest!” Svarar Pansy och lägger sina beniga armar i kors.
”Men inte igår, fattar du väl? Kan du inte bara lämna mig ifred? Jag måste faktiskt plugga.” Svarar Draco och boken smäller i bordet när Pansy använder sin äckligt ljusa röst för att försöka protestera mot honom. Pansy tystnar. ”Snälla Pansy, kan du gå och slemma över någon annan istället?” Frågar, eller förolämpar, Draco henne. Pansy snörper på munnen, reser sig med en hiskelig fart och hennes klackar ekar i biblioteket när hon stampar ut igen.

Draco försöker verkligen koncentrera sig på boken igen. Men, knappast. Han suckar frustrerat och utdraget och stänger boken. Han slår huvudet i bokpärmen när han halvt om halvt kollapsar i samvetskval över hur han behandlat Pansy, han brukar komma över det snabbt dock. Idag blir det till och med ovanligt snabbt.

”Draco?” Hans namn låter inte alls som när Pansy sagt det. Rösten är ljuvligt förvånad, den ger Draco trevliga rysningar bara genom att höra den. Det är Harry. Vilket är underligt eftersom han var säker på att Harry inte skulla ha ett enda minne av honom, eller kvällen innan. Nej, Harry vill säkert något annat.
”Mm?” Blir Dracos halvdana svar, kanske för att han inte riktigt kommit tillbaka från sin udda drömvärld. Han tittar upp på den svarthårige pojken med de runda glasögonen som passar honom så otroligt bra.
”Nej… det var inget.” Mumlar den andre och är helt röd i ansiktet när han säger det. ”Jag vet inte vad som flög i mig.” Fortsätter Harry mumlande och blir ännu rödare samtidigt som han ordnar till sina glasögon som hamnat på sned.
”Harry!” Vesslan. Draco knyter reflexmässigt handen men slappnar snabbt av igen, han kanske vill smälla till honom men han kan inte. Inte än i alla fall. Vesslan kommer och lägger vänskapligt armen om Harry. Självklart, ingen får ju egentligen veta vilket förhållande de har. Är Vesslan så blind och dum att han inte fattar att hela skolan redan vet om att de är ihop? ”Kom igen, Harry, vi ska ju plugga.” Fortsätter Vesslan och Draco blänger lite på honom, inte så att Vesslan ser, förstås.
”Ja, ja, självklart.” Svarar Harry och de lämnar Draco igen. Även om Vesslan inte ens brytt sig om att Draco varit där.

Och han har helt glömt bort sina samvetskval mot Pansy Parkinson.

--

I hope it's good, konstruktiv kritik är alltid välkommet. xD

Kom bara ihåg att jag skriver det här klockan 2 på natten och jag ska upp till skolan om 7 timmar. XD

Awesome!

Kritik... Ja, det är inte min starka sida och du tänker redan på det mesta som jag brukar "påminna" folk om x)

Har läst lite, du är fett duktig okok. ♥

Thank you very much. ♥

Låter lite som jag alltså. X'D


Thankies. ♥ Du kan ta åt dig lite av äran eftersom jag hämtar inspiration ur dina FFs. X'D

Möööööre :3

*fangirl moment*
Min favorit ff NÅGONSIN! Superduperbra!

Åh, I want them to kiss now!!! Alltså Drarry ♥
Haha, en Pansy som ett benrangel, ja, kan tänka mig henne med Goyle typ, iaf om man kollar på intelligens xp
Dumma Ron, vem tror han att han är?! Usch! :E
Du skriver jätte bra och jag älskar det och jag vill ha mer okok ♥

Bra skrivet tjejen ^^ men putta ut Ron från Astronomitornet Jag kan be Albus göra det, han har ju redan dödat Hugo ^^

Nja, jag vill inte se honom död. Inte än. ♥ Dessutom, jag har fina planer för astronomitornet, ett mord skulle bara förstöra det. xD (Depending on how I write it ofc...)

Men behåll erbjudandet.


Åh, tack. ♥ Jag var jätterädd för att jag överdrev i beskrivningen av Pansy... >_>


Vad snällt sagt. ♥

--

OKEJ, till annat än tacktal.

Mina underbara läsare, jag måste meddela en frånvaro från min sida som kommer hindra uppläggande av kapitel i ungefär 2 veckor. Så jag kallar det ett uppehåll tills jag får min nya dator. ^_^ Men försöker skriva lite grann i alla fall men lovar inget uppläggande av kapitel. ^^