Rollspel: A love story (3 pers)

-Annikz, äh om du blir förvirrad eller någonting - häng bara med! Om till exempel jag skriver att du och jag går någonstans, bara häng med i leken liksom. Men ja, tack för G.E.T! Och ja du sitter nog bredvid Neville. Jag såg dig bredvid Neville, och Harry bredvid Padma Patil när jag vände mig om. -

"Hrm, hrm", säger Umbridge på hennes egna sätt (vars ljud får mig att klinga falskt i mina öron) och får oss elever som just har låtit våra trötta ögon läsa rader efter rader kolla upp mot hennes paddliknande ansikte. När hon har fångat allas uppmärksamhet, slår hon ihop händerna och säger med sin ljusa röst:
"Kära elever, det är otroligt viktigt att ni ska läsa till era G.E.T-er, så länge ni inte vill misslyckas."
Med de orden avfyrar hon ett, något för mig, ett konstlad leende. Sedan samlar hon in böckerna genom att vifta sin trollstav, och böckerna flyger rakt till hennes kateder och staplar sig själva i två, höga travar.
"Slut på lektionen."

-Jag ska äta nu, så jag kommer om ett tag.-



Jag skyndar mig att gå, jag ville bara bort från Umbridge, bort från allt! Jag gick in på flickornas toalett, där var det aldrig nån. Jag gick in i ett bås och lutade huvudet bakåt mot rören till toaletten. Jag slöt mina ögon. Då kom alla minnen tillbaka. I första klass, när vi hade kokat Polyjuice-elixiret, då när Hermione råkade ta katthår i sitt elixir. Och i andra klass, när jag och Harry hittade ingången till Hemligeternas kammare. Jag srattade till lite, i förundran om alla första- och andraårselever råkade ut för sånt. Plötsligt hörde jag ett tjut, och jag for upp från toalettlocket. Det var Myrlte som for upp genom ett rör i ett bås längre bort.
"Vad gör du här Ron?" frågar hon och lutar huvudet åt vänster.
"Jag kom just på att jag har ett jätteviktigt prov nu." svarade jag och rusade ut i korridoren, för Myrtle var den sista personen som jag ville prata med nu.

Ute i korridoren hinner jag inte ens fråga Ron vart han ska innan han flyr sin väg, istället går jag med Hermione mot uppehållsrummet. Vi möter upp Ginny som ler mot mig. Det är inte samma leende som det tidigare varit. Det är samma leende hon hade på läpparna när jag var förståårselev. Jag ler och minnena flyter som rinnande vatten förbi i mitt huvud. När jag möter hennes blick igen samtalar hon med Hermione om något jag inte hör. Det enda jag ser är hennes vackra röda, platta, hår släntra nedanför skulderbladen. Hennes profil är så vacker att Harry blir yr; hennes bleka, sköra hy skär sig mot de tunna rosa läpparna. Ögonen är uppmärksamma och sluts av ögonlocken med långa, fylliga ögonfransar prydda med lite, lite mascara.
"Harry? Hallå?" Hermione ger mig en underlig blick och fortsätter "..Vi höll nyss på att diskutera GET-proven, men Ginny ska förstås inte ha det i år så hon ska hjälpa mig att plugga. Vill du vara med? Hon kan ju förhöra dig.." Säger hon och jag blir lätt generad.

Jag satt i biblioteket igen, det hade blivit som en tillflyktsort när jag inte kunde kontrollera mina känslor, trots att Hermione hade varit här så många gånger att det inte gick att räkna. Bänken jag satt på var hård och jag önskade att jag kunde gå därifrån, men det kunde jag inte. Eller? Jag önskade verkligen att jag hade haft Marodörkartan just nu, så att jag kunde se varenda steg mina drömmars flicka tog. Jag smlade mod och bestämde mig för att gå upp till min säng och kanske, kanske skulle jag gå ner till uppehållsrummet och vara med de andra i Gryffindor. Jag reste på mig, gick i normal takt till porträttet och sa lösenordet innan jag rusade genom uppehållsrummet och upp till min säng. Det enda jag fick se av henne var hennes underbara ansikte när hon sken upp och sa "Hej" till mig. Jag hade inte tittat bakåt, så jag visste inte om hon tittat ner i golvet eller om hon följt mig med blicken. Jag tippade på det första och gick igenom min koffert, den var rätt så stökig.

Jag ser Ron rusa upp till killarnas sovsal. Jag pressar fram ett "hej", även om mina tankar protestrerar: att se Ron får mitt hjärta att slå dubbla volter, han är ljuset när allting är mörkt. Till min besvikelse svarar han inte, med ögonen fästa i marken tar han ännu fler steg så att han försvinner upp för trapporna. Glöden som just hade funnits i mina ögon försvann och gjorde mitt ansikte som skinit upp stelt. Mina tankar och frågor blir mer och mer, frågor vars frågetecken inte hunnit bli utsläta; hur vet Ron? Syns det så tydligt att-
"Hermione? HERMIONE!"
Jag känner en hand på min axel som skakar om mig och sekunden efter rycker jag till. Harry kollar på mig, ler ett snett leende (som får fjärilar i min mage att väckas upp) och säger:
"Du är trött, va?"
Jag nickar sakta. Ginny ger mig ett halvhjärtat leende och säger att hon snart ska lägga sig - hon ska bara diskutera när hon ska hjälpa Harry med de kommande GET-proven.
"Godnatt," säger jag och reser mig upp. Harry svarar med ett leende, och Ginnys ljusa röst säger åt mig att sova gott.

När jag är på det sista trappsteget som leder till tjejernas sovsalar kastar jag en sista blick på Harry och Ginny. De skrattar, och Harry är gladare än någonsin förr.

-Det blev lite konstigt, så jag tar hälften av min text här istället.-

Längst ner i kofferten låg den rödbruna tröjan med ett stort och synligt R på bröstet. Harry hade faktiskt också en sån här tröja, men Hermione visste inte om det. Så om han hotade med skämma ut mig kunde jag alltid påminna honom om tröjan. Jag tittade på klockan, snart skulle alla gå och lägga sig. Jag gick ner till sällskapsrummet och ställde mig en bit bort från Harry, och Ginny. Hermione hhade tydligen redan gått upptill sovaslen. Jag begrundade deras ansiktsuttryck, och plötsligt kom Ginny fram till mig med en undrande blicksom påminde lite om Lunas uppsyn.
"Vad håller du på med?" frågade hon och tog min hand.
"V-vad menar du?" svarade jag och tittade ner i golvet.
"Försök inte slingra dig undan nu Ron, jag vet vad du har hållit på med." sa hon och spände blicken i mig. "Hermione har berättat för mig, och Harry hjälpte också till på ett hörn. Du flyr undan, bort från alla. Varför?"
"J-jag vet inte." sa jag medan tårarna brände i mina ögon. Först kom det en, sen en till och plötsligt forsade tårarna ner för mina kinder. Ginny kramade mig och viskade att allting skulle bli bra.

Medan jag lite avlägset i en fåtölj iakttar Ron och Ginny undrar jag vad jag ska göra. Jag bestämmer mig för att dumt låtsas plugga under tiden som jag plockar fram mitt tjuvlyssnar öra. Till min besvikelse hör jag ingenting. Ginny släntrar tillbaka (och jag blir så lycklig av hennes blick att jag får ont i magen) och (tyvärr) jag meddelar henne att jag ska gå och sova. Hon försöker tappert ge mig ett leende och säga att det är okej, men jag ser besvikelsen rinna neråt; börja vid pannan och ner mot munnen som till slut formar ett rakt streck.
Snabbt går jag mot trappan då jag sett att Ron redan gått upp.

Jag hör att Harry kommer i trappen och jag låtsas att jag sover. Men ingenting kan undgå Harry. Han sätter sig i sin säng som är ungefär en meter ifrån min.
"Vad är det du håller på med Ron?" frågar han och försöker få mig att öppna ögonen. Jag grymtar till för att markera att jag faktiskt sover.
"Men ärligt talat Ron, jag är din bästa kompis. Mig kan du lita på." Först nu öppnar jag ögonen och sätter mig upp med händerna i knät.
"Det är just det jag inte kan!" säger jag och spänner blicken i honom.
"Vad menar du?! Det är klart att du kan lita på mig!" nästan skriker Harry och ställer sig upp.
"Jag ser hur hon tittar på dig, och jag blir så arg!" nu ställer jag mig också upp i ett försök att se hotfull ut.


-Går det bra om Harry tror att Ron menar Ginny, så att det blir lite förvirring?-

-Visst!-

"Hur kan du bli arg? Du kan inte ens få henne, Ron! Fattar du inte det själv?! Det är inte logiskt!" Markerar jag skarpt, men med en gnutta frågande i.
"Hur kan du, Harry? Bara för att du får så mycket uppmärksamhet är det alltid bara dig, dig och dig. Jag är så himla trött på att allt bara ska kretsa runt en 'vän' som vågar sig kalla min bästa vän!!!," Morrar Ron och fortsätter nu istället med en silkeslen, mörk och hotfull röst:
",..Du och jag ska bli två om det här, du ska få se att hon går efter huvud inte utseende, oturligt nog för dig." Och med det vänder han och lägger sig, vänd bortåt för att undvika min nu sårade blick.
Visst, jag har aningar om att Ron ogillar när Ginny håller på med andra pojkar, men såhär uppe i varv har jag nog aldrig sett honom, inte ens när vi bråkade i årskurs fyra..

Jag ligger i min säng med huvudet vänt bort från Harry. Jag vet att jag inte borde reagera såhär. Men när en tjej för en gångs skull är lite intresserad av mig så måste han komma och förstöra för mig. Jag var alltid på sidan om, alltid den som förstod vad saker handlade om sist av oss tre. "Harry Potters korkade kompis" är vad de kommer att kalla mig. Jag sommnar med tankarna vilande på vad han kommer att hitta på härnäst.
Nästa morgan vaknar jag först av alla killar. Orsaken? Kurrande mage. Jag sätter mig på sängkanten, fortfarande med huvudet vänt bort från Harrys sida av rummet. Jag tar sakta på mig mig mina kläder och går ner till uppehållsrummet för att se om någon annan är vaken.