En kittel full av kärlek (3:e generationen)

Okej,men då måste du nästan ta och skriva ett sånt här braigt kapitel till så att jag får veta vad som händer

Superbra! Kan du skriva ett kapitel till snart? Det är så himla spännande!

Kapitel 6- Ways to show love? Maybe a kiss or more
Sarah
Det är dags för årets första match. Slytherin mot Hufflepuff. Hela arenan är full av folk. Luften är fylld av hejaramsor och ramsor som klankar ner på motståndarlaget. Själv så är jag inte så förtjust i quidditch. Vilket jag verkar vara helt ensam om. Rose, som sitter bredvid mig, skriker och gapar för fullt. Det är nästan så att hon skriker högst av alla.
- Bry dig inte om Rose. Det är generna som talar. Hennes pappa är galen i quidditch, säger någon bredvid mig.
Jag rycker till. Vrider på huvudet och tittar in i James bruna ögon.
- Skrämde jag dig? Det var inte min mening, säger vi, säger han och ler sitt leende.
Jag daskar till honom på armen.
. Har din mamma inte lärt dig att man inte får smyga upp bakom någon annan? frågar jag.
James skrattar bara åt mig. Det är ett glatt skratt. Jag hör till min förvåning ingen retlighet i det.
- Stort quiddtichfan? frågar han och byter samtalsämne.
Jag grimaserar och James nickar.
- Samma här, säger han.
Jag lyfter förvånat på ögonbrynen och tittar på Rose. Sedan på Albus som flyger runt på planen. Sedan tillbaka på James.
- Jag vet vad du tänker. Alla i min familj är galna i quidditch. Förutom jag. Jag är det svarta fåret kan man säga, säger han.
En kylig bris drar förbi och jag ryser till. Det är slutet av september, början i oktober. Självklart är det kallt. Varför tänkte jag inte på det när jag tog mig min tunna sommarjacka innan jag gick hit?
- Här, så kanske du inte fryser så mycket, säger James och tar av sig sin röd-guldiga halsduk.
Han virar den runt min hals. Ser till så att den ligger nära halsen och att inget hår är i vägen.
- Jag vet hur viktigt det är för er tjejer att inte förstöra frisyren. De flesta av mina kusiner är tjejer, förklarar han.
Jag ler och fortsätter att titta på matchen. Slytherin leder. Men Hufflepuff är inte långt efter. Jag letar efter Albus. Det är inte lätt men jag får snart syn på honom. Han flyger snabbt Det svarta håret är rufsigt och han ser fokuserad ut. Jag känner hur jag ler. Där ute flyger han. Han som får mig att le som en dåre. Ser hur Albus får syn på någonting. En snabb sväng och han flyger efter det.
- Det verkar som att Potter har fått syn på kvicken! Underwood är på andra sidan av planen. Potter är närmare kvicken. Han sträcker sig. Sträcker sig lite till. Och han har den! Potter fångar kvicken och Slytherin vinner med 220- 50! hörs det ur högtalaren.
Alla ställer sig upp och jublar. Jag klappar i händerna och vänder mig mot James. Men han är inte där. Längre ner på läktaren kan jag se honom stå och prata med en tjej. Fast prata är nog fel ord för han går iväg med armen runt hennes midja.
- Sarah, kommer du? Jag lovade Albus att vi skulle möta honom vid omklädningsrummet, säger Rose.
Jag nickar och släpper James och tjejen med blicken. Vi går ner för läktaren och Rose leder vägen till omklädningsrummet. Laget kommer kort efter. Alla mässar Albus namn.
- Vi vann! säger Albus och kommer fram till mig.
- Grattis! säger jag och kramar om honom.
Han lyfter mig en bit ifrån marken. Gesten känns så varm, så genomgod och den får mitt hjärta att slå lite snabbare. Det är bara ett par centimeter mellan våra ansikte. Jag reagerar utan att blinka. Lutar mig fram och kysser honom. Albus svarar snabbt på min reaktion och jag känner hur han kramar om mig hårdare. Efter vad känns som en evighet släpper vi taget om varandra. Mina ben klarar knappt av att bära mig när jag står på fast mark. Det är då vi kommer på att vi inte är ensamma. Resten av laget och Rose tittar storögt på oss.
- Väntar du på mig? frågar Albus och smeker min kind.
Jag biter mig i läppen och nickar. Han ler och ger mig en till kyss innan han går in i omklädningsrummet. Jag vänder mig mot Rose. Helt mållös.

James
Jag ligger och tittar upp i taket. Har ena armen under huvudet och andra på min bara överkropp. Jag känner hur det rör sig bredvid mig och jag kommer ihåg att jag inte är ensam.
- Oj, somnade jag? frågar hon kryper ihop bredvid mig.
Jag nickar.
- Du vet minsann hur man tröttnar ut en tjej. Vad säger du om en gång till? frågar hon och börjar kyssa mig på halsen.
Jag lyssnar inte på henne utan sätter mig på sängkanten och drar på mig mina byxor.
- Vart ska du? frågar hon och lägger armarna runt min hals.
- Jag skulle stanna om jag kunde men jag måste gå. Stanna om du vill, tror inte att det kommer någon på ett tag, säger jag och drar loss mig från hennes grepp.
Plockar upp tröjan som ligger slängd på golvet och tar på mg den. Hon virar in sig i täcket lägger sig mot kudden igen. Utan att ge henne en blick lämnar jag sovsalen. Möter Lily i sällskapsrummet.
- Här, säger hon och håller fram min halsduk.
- Sarah gav mig den. Hon behöver den inte längre, förklarar Lily och ler brett innan hon går förbi mig.
- Varför inte? frågar jag och tar halsduken.
Lily vrider på huvudet och tittar bak på mig.
- Hon har Albus halsduk istället, säger hon och pekar ut genom ett av fönstren.
Jag rynkar på pannan och går fram till fönstret. Man ser ingenting förutom gräs. Men på gräset kan jag se min bror och Sarah. Albus jagar henne och hon ser ut att skratta. Han får tag på henne och lyfter upp henne. Snurrar runt. De kysser varandra. Lily har rätt. Runt hennes hals kan man se halsduken. Den är grön-silvrig. Jag ställer mig med ryggen mot fönstret. Kan inte titta på dem. Vet inte varför men det gör nästan ont att titta. Drar handen genom håret. Behöver tänka på något annat. Skyndar upp för trappan och in i sovsalen igen. Hon håller på att ta på sig. Jag putter ner henne i sängen igen och gränslar henne. Drar av henne tröjan och kysser henne. Hon är genast med på noterna. Ett par timmar senare ligger jag där igen. Stirrandes upp i taket.
- Jag måste gå nu. Mina vänner undrar nog vart jag är, säger hon och börjar ta på sig kläderna igen.
Jag nickar och blundar. Det knackar på dörren och jag tar mig suckandes ur sängen. Till min förvåning är det Sarah på andra sidan.
- Hej, jag ville bara se ifall du fick halsduken, säger hon.
Hennes kinder är röda. Hon kom precis in.
- Jadå, jag fick den, säger jag.
- Vi ses James, hör gärna av dig igen, säger den okända tjejen och ger mig en kyss innan hon smiter förbi Sarah.
Min nya svägerska tittar på mig. Ser hur hon inser att jag bara är klädd i underkläder.
- Jag skulle gärna bjuda in dig men jag tror inte att min bror skulle gilla det, säger jag retligt.
Vad är det jag håller på med? Varför är jag så provocerande?
- Självklart inte. Jag ska nog gå nu, Rose ville prata. Men vi ses sen, säger Sarah och går iväg.
Jag stänger dörren och går tillbaka till sängen. Blundar och drar täcket över huvudet. Hamnar i en dröm. Springer fram på en solig strand. En bit framför mig springer en tjej. Hon skrattar lyckligt. Jag vet inte vem det är. Och jag hör inte vad det är för namn som jag ropar. Allt jag ser är hennes långa, korpsvarta hår. Jag slår upp ögonen och drar undan täcket. Vad är det för fel på mig?

hoppas ni gillar!

Jättebra.♥
___________________________________________________________________


SÖKER LUNA OCH GINNY KORT.♥

Megabra!!!

Oh, så wow. ._.

James. ♥

Bevakar ._.

Kapitel 7- Together
Scorpius
Jag kan se henne på långt håll. Hon är arg. Jag klandrar henne inte. Vi har knappt pratat sedan den dagen då jag blåste av henne.
- Du ville prata, säger hon och stannar en bit från mig.
Hon har fortfarande på sig skoluniformen och hennes vackra, kopparröda hår är utsläppt. Min vackra flickvän. Hon är till och med söt när hon är arg.
-Jag vill be om ursäkt, säger jag och sträcker fram rosen som jag döljt bakom ryggen.
-Får jag veta varför du betedde dig som en skitstövel? frågar Rose och tvekar innan hon tar rosen.
-Allt du behöver veta är att jag behandlade dig fel och jag tänker inte göra om det igen. Jag lovar, säger jag och fångar in henne i en kram.
Jag kan höra hur hon ger ifrån sig en lättad suck.
-Har du lust att hitta på någonting? frågar jag och ger henne en puss på kinden.
-Det vore roligt men jag ska möta Adrian om tio minuter, säger hon och tittar på sin armbandsklocka.
Jag stelnar till. Svettpärlor bildas i nacken.
-Vem är Adrian? frågar jag och försöker låta oberörd.
-En kille i Ravenclaw. Vi ska göra en uppsats tillsammans i Mugglarstudier, svarar Rose.
Ravenclaw? Kille? Framför mig ser jag en grekisk Adonis eller något liknande. Att Rose ska göra en uppsats med honom gör att jag kommer ihåg mina vänners ord igen.
-Jaha, okej, säger jag.
-Men vi kanske kan ses imorgon? Adrian pratade om att han ville visa mig någonting men efter det så är jag fri, säger hon. Men jag måste skynda mig. Puss.
Jag står kvar och ser hur hon skyndar iväg. Paniken lägger sig över mig och jag skyndar iväg till sällskapsrummet. De andra sitter uppe i sovsalen när jag stormar in.
-Det händer! Det händer! skriker jag.
Alla fyra tittar storögt på mig. Som om jag har blivit galen.
-Eftersom ingen av oss är tankeläsare så kan du vara snäll och berätta vad fan du skriker om? frågar Casper.
- Rose tänker göra slut med mig, säger jag.
Albus ser ut att tappa hakan.
- Vad pratar du om? frågar han.
- Hon ska skriva en uppsats med en annan kille. En kille som heter Adrian. Och Adrian är från Ravenclaw. Ravenclaw! säger jag.
Ingen verkar förstår vad jag pratar om. Jag vänder mig mot Ivan.
- Du sa ju att hon skulle göra slut med mig om jag inte gav efter och se vad som händer! Hon börjar träffa andra! säger jag.
Mina vänner börjar skratta åt mig.
- Scorpius, det var ett skämt. Tror du på allvar att Rose skulle göra slut med dig bara för att ni inte gör det? Hon är ju galen i dig, säger Ivan.
- Men hör ni inte vad jag säger? En kille från Ravenclaw! Albus, hur skulle du känna ifall du fick veta att Sarah skulle skriva en uppgift i Mugglarstudier tillsammans med en kille från Ravenclaw? frågar jag.
- Chockad. Sarah tar nämligen inte Mugglarstudier, säger Albus och mina vänner skrattar ännu mer.
Jag suckar och lägger mig ner på min säng. Börjar jag bli galen? Dumma Ivan. Var han tvungen att säga så där? Jag suckar. Det får bara inte hända. Men mina vänner har nog rätt. Rose är galen i mig. Och jag är galen i henne. Så varför skulle vi göra slut?

Albus
För flera timmar sedan blev mitt liv så mycket bättre. Det var då Sarah och jag kysstes för första gången. Och inte blev det den sista. Mina läppar känns lite ömma. Det gör lite ont när jag ska bita i min frukostsmörgås. Scorpius pekar bort mot dörren och jag vrider på huvudet. Hon har precis stigit in i stora salen och alla tittar på henne. Jag lägger ner min smörgås och börjar gå mot henne. Vacker som en dag. Hon spricker upp i ett leende och vi kramas.
- Jag har saknat dig, säger hon.
- Jag har saknat dig också, säger jag.
Vi kysser varandra. Inför hela skolan. Inför Lärare och elever kysser vi varandra. Och jag vet att alla killar skulle göra vara jag just nu. Men nej, ingen får ta den här platsen ifrån mig.
- Hur ser din dag ut? frågar jag.
- Lektioner hela dagen och sedan tänkte jag träffa min pojkvän. Du kanske har träffat honom? frågar hon.
- Jaha, du menar han den där otroligt snygga killen, säger jag.
Sarah skrattar och vi kysser varandra igen.
- Jag måste gå och äta nu. Vi ses sen, säger Sarah och går iväg.
Jag återvänder till mitt bord med ett brett leende på läpparna. Mina vänner ler nästan lika brett som jag.
- Du är kung Albus, säger Jasper.
Jag rycker på axlarna och dricker lite juice. Men han har rätt. Jag är kung. Och Sarah är min drottning. Jag vrider på huvudet och tittar på henne. Hon håller på att ber en smörgås och skrattar. Jag ler. Bredvid henne sitter Rose och på andra sidan James. James heller upp te i hennes kopp och han får en tacksam klapp på axeln som tack. Min bror möter min blick. Han böjer snabbt undan och börjar prata med någon annan. Jag vrider tillbaka huvudet och tittar ner i mina flingor och mjölk. Vad jag såg i min brors ögon får mig att rynka på pannan. Det jag såg var skam.
- Kungen, är du okej? frågar Scorpius.
Jag nickar.
- Varför skulle han inte vara okej? Jag menar, du har väl sett hans flickvän? säger Ivan.
- Självklart har jag har sett hans flickvän. Det är ju min kusin din idiot, säger Scorpius och kastar ett par flingor på honom.
Ivan rodnar.
- Glömde bort det, säger han och stoppar de kastade flingorna i munnen.
Vi grimaserar och skrattar. Jag har nog aldrig mått såhär bra.

hoppas ni gillar!

Apsolut vi gillar!!superbra!

fett grym

Kapitel 8- A friend that cares
Rose
- Det här arbetet kommer gå galant. Eller vad säger du? frågar Adrian.
- Vi håller på att packa ihop våra saker och jag nickar.
- Det känns skönt att få göra uppsatsen med någon som siktar lika högt som en själv, säger jag.
Adrian nickar instämmande.
- Du är verkligen duktig. Hur kommer det sig att du inte går i Ravenclaw? undrar han.
Jag rycker på axlarna.
- Jag antar att det är generna. Mina föräldrar gick i Gryffindor, precis som mina farbröder och faster, förklarar jag.
- Jag antar att det blir så. Mina föräldrar gick i Ravenclaw och se vart jag hamnade, Ravenclaw, säger Adrian och skrattar.
Jag stämmer in i hans skratt och vi börjar gå ut ur biblioteket. Adrian är lätt att umgås med. Vi har samma sorts humor, arbetar lika hårt och vi är säkra i oss själva. Men jag måste säga att hans utseende kan vara lite distraherande. Men jag skulle aldrig kunna vara mer än vän med honom. Han kommer aldrig kunna slå Scorpius. För oavsett hur konstigt han än beter sig så är jag totalt galen i honom.
- Vad ska du göra nu? frågar Adrian.
- Leta upp Scorpius, min pojkvän, svarar jag.
- Scorpius Malfoy, inte riktigt den sortens kille som jag trodde att du föll för, erkänner han.
Nu blir jag lite nyfiken.
- Jaså? Vad för kille trodde du att jag föll för? frågar jag och stannar upp.
- En kille som kan utmana dig intellektuellt, förstå vad du har för drömmar och en kille som har klass, säger Adrian.
Jag ler.
- Den där killen som du just beskrev, det där var Scorpius, säger jag och himlar med ögonen.
Det verkar inte vara orden som Adrian ville höra, för han verkar komma på något bra att säga.
- Vi ses imorgon, säger jag och går iväg.
Uppe i sällskapsrummet är det fullt med folk. Allas lektioner har precis slutat och det är inte mat på en stund, så sällskapsrummet är där man hänger.
- Rose! Kom och spela knallkort med oss! ropar Lily.
Hon sitter tillsammans med Sarah, James och Hugo. Hugo har jag inte sett på hur länge som helst. Vilket inte är så konstigt egentligen eftersom han är lite av en ensamvarg.
- Jag ska träffa Scorpius. Men ha det så roligt, säger jag och skyndar upp i sovsalen för att byta om.
Tio minuter senare skyndar jag genom sällskapsrummet igen och ner till entrén. Scorpius och jag har bestämt träff vid de stora timglasen i entrén. Scorpius står redan och väntar på mig. Jag kastar mig runt hans hals och kysser honom.
- Oj, vad har jag gjort för att förtjäna en sådan hälsning? frågar han och skrattar.
Jag ler och drar fingrarna genom hans vitblonda hår och tittar in i de gråa ögonen.
- Inget särskilt. Jag är bara glad att du är du, säger jag.
Scorpius ler och kramar om mig. Vi bara står där. Det känns skönt att få bli omfamnad utav den man älskar.
- Jag älskar dig Scorpius Malfoy, säger jag med kinden mot hans bröst.
- Jag älskar dig också Rose Weasley, säger han och stryker mig över ryggen.

Sarah
- Ett parti till? frågar Lily.
Hennes bror och kusin stönar. Själv gav jag upp när Lily vann för sjunde gången, vilket var för tolv gånger sedan. Istället sitter jag bredvid och läser.
- Jag tror att det räcker för ikväll Lily. Både du och Hugo skulle varit i säng för längesedan. Det är en dag imorgon också, säger James och plockar ihop korten.
Lily och Hugo går upp till respektve sovsal utan att protestera. Ingen av dem vågar väl. James är trots allt lite större än vad de är. Han kommer och sätter sig bredvid mig i soffan. Det är bara vi två uppe. Allt som hörs är knastrandet från brasan och jag som vänder blad i boken.
- Jag tror inte att jag har inte gratulerat dig och Albus än, säger James.
Jag tittar på honom.
- Du behöver inte gratulera. Det är inte precis som om vi har förlovat oss. Vi är bara tillsammans, säger jag.
- Men det är fortfarande en stor grej. Jag menar, du är min lillebrors första tjej. Och jag tror inte att han kunde ha hittat en bättre tjej, säger han.
Jag rodnar.
- Han är verkligen galen i dig. Det blev han första gången han såg dig. Det dröjer nog inte länge innan han vill presentera dig för mamma och pappa. Gud, jag kan redan se framför mig hur nervös han kommer vara när han ska få träffa dina föräldrar, säger James och skrockar lite.
Jag stelnar till. Känner hur tårarna bildas.Jag kommer aldrig kunna presentera Albus för mina föräldrar och bara tanken på att bli presenterad för hans, det känns nästan orättvist.Tårarna börjar rinna och jag skyndar mig att torka bort dem innan James märker någonting. Men det är försent.
- Sarah, varför gråter du? frågar han och lägger en hand på min axel.
- Jag har inga föräldrar att presentera Albus för. Min pappa har jag aldrig lärt känna och mamma dog i somras, snyftar jag. Det är därför jag bor hos Scorpius.
- Men jag trodde att du blev utslängd från Beauxbatons, säger James.
- Det blev jag också, kan man säga. När mamma dog fanns det ingen som kunde betala skolavgiften, så de sparkade ut mig, säger jag.
- Sarah, förlåt. Jag visste inte, säger James och kramar om mig.
- Det är ingen fara. Jag har inte berättat för någon. Inte ens Albus, säger jag och snyftar till.
- Vet du vad, jag tror att du borde berätta för honom. Han är din pojkvän Sarah. Han borde veta, säger James och släpper taget om mig.
- Jag vet men vi har bara inte pratat om djupa saker än. Just nu är vi nykära och lyckliga, säger jag och ler samtidigt som jag torkar bort en tår.
James säger inget mer.
- Vill du prata om det? frågar han efter en stund. Din mammas död, alltså.
- Menar du med nu, med dig? undrar jag.
James nickar. Jag tittar in i elden och suckar.
- Hon berättade för mig i våras. Lungcancer. Botarna sa att det inte fanns något att göra och att hon bara hade ett år kvar att leva. Jag bröt ihop när jag fick höra vad de sa. Men mamma var stark. Hon kramade om mig och sa att vi skulle göra det till det bästa året någonsin. Tre månader senare såg jag hur de sänkte ner hennes kista i jorden. Det var inte många där. Scorpius och hans familj och mormor och morfar. Efter begravningen åkte jag tillbaka till skolan men fick se att någon annan flyttat in i mitt rum. Mina saker stod utanför med en lapp från rektorn där det stod att jag inte fick gå kvar på skolan eftersom jag inte hade råd att betala. Så jag fick flytta hit. Och här sitter jag nu och berättar allt för en person som jag knappt känner, säger jag och gråter.
- Du känner mig. Jag är din vän. Jag finns alltid här i fall du vill prata, säger James och lägger en hand på min hand.
- Tack, säger jag och vi kramas.
- Ska jag följa dig till din sovsal? frågar han.
Jag nickar och vi går upp för trappan som leder till tjejernas sovsalar.
T- ack för att du lyssnade och tack för gratulationen, säger jag.
James nickar och jag lägger en hand på handtaget.
- Du borde verkligen berätta för honom, säger han innan han går iväg.
Jag suckar och går in i sovsalen.

hoppas ni gillar!