Vad gör vi här?

Natasha reste sig upp och skakade på huvudet.
Hon kollade sig omkring.
Hon befann sig i ett.. tåg?
Hon kollade upp och undrade hur hon kommit hit.

((Woohoo! Alex's late. XD))

Art står med rak hållning vid rodret och ser ut över besättningen som arbetar hårt och flitigt vid sina stationer.
"Ta över rodret, Ebad." Säger hon till sin förste styrman som genast gör som hon sagt innan hon tar sig ned till däck. Men när hon landar försvinner hennes skepp och hon undrar genast om de kommer bli översköljda av en våg. Men när hon kan se igen befinner hon sig på något hon inte känner till, alls.

(( Go Alex! ))

Klaus öppnade snabbt ögonen och hoppade upp på fötter då han återfick medvetandet. Av ren reflex lät han ögonen löpa över området medan han spände sina knytnävar i beredskap. Då han upptäckte att han inte längre befann sig i Mystic Grill, eller ens i närheten av liknande. Han var inte ens inlåst i en cell eller något sådant, han befann sig på ett tåg fyllt med ungar.
Så patetiskt, ifall någon ville bli av med honom så skulle de väl kunnat göra det ordentligt, nog för att han ändå var tillräckligt förundrad och irriterad över faktan att han inte befann sig i Mystic Falls längre. Utan att bry sig om de stirrande ungarna öppnade han våldsamt en av kupédörrarna och slank in, han behövde tänka igenom vad som hade hänt och försöka klura ut vem som hade gjort det och hur han skulle få sin hämnd - med andra ord vem han skulle döda.

Natasha tittade sig återigen om förbryllad.
Hon öppnade en dörr som ledde till ett litet rum med 2 soffor mittemot varandra. Hon satte sig ned och tittade ut.

"Vadan är detta spektakel?" Frågar Art ut i tomma luften, alltså sig själv. Hon ser sig förvirrat om och känner hur däcket - nej, nu blev det inkorrekt - golvet vibrerar under fötterna på henne och hon känner sig riktigt obekväm med att inte känna den forna känslan av vågor som får hennes sköna Främlingen att guppa så fridfullt på havets böljande blå.

(Gosh, jag känner verkligen att jag är alltför poetisk. XD)

(asså ibland hatar jag mitt internet. vrf skall de alltid dö -.- nu får jag ju skriva om )

Sebastian hörde röster utanför, det var barn det kände han på deras närvaro. så han befann sig på ett tåg med barn, detta var något väldigt annorlunda. han bestämde sig för att det var bäst att avvakta tills han visste vart han var, eller snarare vart han var på väg. han la sig ner på soffan och slöt ögonen, han behövde fundera. och han behövde veta hur han kunnat lämna Ciel

Natasha suckar då tåget värkar röra på sig.
Hon visste inte ens vart hon var på väg.
Hennes blick for omkring i det lilla rummet.

Laxus hade precis krossat sällskapet med onda magiker och för att slutföra hans uppdrag var han tvungen att återföra den blå spåkulan vilken svävade en decimeter över ett piedestal. Med ett brett leende greppade han klotet, detta hade gått på tok för lätt och i samma stund han greppade om kulan kände han ett ryck någonstans bakom naveln. Med ökande oro försökte han släppa kulan, men förgäves, händerna var klistrade vid klotet och det bästa han kunde göra var att följa med. Allt snurrade, världen blev svart och han kände hur han slog i marken med en duns. Laxus vaknade av att någon sparkade på honom.
- Här kan du inte ligga din stora kluns, sade rösten och fortsatte att peta honom i sidan med foten.
Han ruskade på huvudet och reste sig upp, men i samma stund han reste sig upp fick han syn på kupéerna och förstod att han var på ett tåg. Vid denna insikt kände han så väl igen den gungande rörelsen i golvet och med ett ökande illamående stapplade han genom korridorerna för att hitta en kupé.

ooc: Något jag glömde att nämna var att han har ytterst svårt för att transporteras med hjälp av fordon. x)

Sebastian bestämde sig för att han behövde information och han behövde den nu. och bästa sättet var att leta reda på den själv. han lämnade kupén och såg genast en massa elever, han misstänkte att de var på väg till en skola. han bestämde sig för att ta tag i första bästa och han drog med sig en blond kille in i kupén och han låste dörren.
"Nu vill jag ha svar" log Sebastian och hans ögon blev röda "vart är vi på väg?"
"till Hogwarts"svarade pojken skrämt och han nickade och väntade på att pojken skulle fortsätta "Det är en skola för magi" sa han och Sebastian bestämde sig för att han antagligen inte skulle förstå mer om han frågade ut pojken och lät honom gå. Han hade så klart kunnat få reda på allt men som sagt hade det inte hjälpt honom

Klaus satte sig lugnt ner på en av bänkarna då han hade kört ut ett par småungar från kupén, idioter som hade försökt spela tuffa emot honom. De hade i alla fall stuckit då han hade hotat att döda deras föräldrar...
Han vände blicken mot fönstret där ett grönt landskap åkte förbi i rask fart. Klaus var redan uttråkad och ursinnig över att han inte visste vart han befann sig. Personen som hade tagit dit honom skulle allt få betala med mer än sitt liv.

(( vilken tid är det? ))