Sagan om ringen (Privat Roll)

Roran fuktade läpparna och lade benen i kors.
"Så, du ska alltså skicka ut oss för att leta reda på små ringar som ingen sett till på evigheter medan du gottar dig här. Du-", Roran svalde och såg ner i marken. Det var väl bäst att han höll tyst om han ville behålla sin stolthet. "Du kunde ju inte ens få Isildur att förstöra Ringen. Var det för att du blev smutsig?" Roran bet ihop, nu var det nog bäst att han teg.

De krävdes all av Niennas viljestyrka för att inte kasta sig över människan. Det nedlåtande sättet han talade till Elrond på fick inte precis henne att tycka bättre om honom. Om hon var en av de så kallade 'utvalda', betydde det att hon behövde dras med honom? Usch. Till och med döden låter mer tilltalande.
"Den dödliga formulerar sig på ett felaktigt sätt", sa Nienna med den lugnaste röst hon kunde under omständigheterna. "Men det ligger ett korn sanning i det han talar om. Hur ska vi kunna hitta ett par ringar som ingen har sett skymten av på evigheter? Hur ska vi veta vart vi ska söka?" Hon fuktade läpparna. Hon kommenterade inte hans korkade påståenden om Elrond.

Tamara satt tyst och lyssnade på allt. "Ja, han har rätt. Det låter ju mer eller mindre omöjligt. Vi vet inte ens var de är." sa Tamara menande och såg på Elrond.
"Håll ert sinne öppet och må vägen bli ljus." var allt han sa. Ett sådant irreterande och föga hjälpande svar var just likt alver. Och till på köpet skulle hon drass med en man som hon helst skulle vilja ge på käft. Även om hon var mer självbehärskad än så.

I den stunden hade Roran lust att hugga av huvudet på Elrond. Alver och deras förbaskade visdomsord. Han var verkligen inte alls taggad inför det kommande. Att förstöra ett dussin ringar, som han dessutom måste leta upp tillsammans med en alv och en korkad hästflicka. Det kunde inte bli värre i hans ögon. Han fingrade på svärds fästet.
"Eftersom att du tydligen inte kan hjälpa oss mer, Elrond. Är det lika bra att vi ger oss av så fort som möjligt.", sa han och granskade 'sitt följe' med avsmak.

Nienna pressade ihop läpparna till ett hårt streck och funderade. Hon kvävde en suck. "Ja, då ger vi oss av", sa hon beslutsamt efter en stunds tystnad. "Vi har ingen tid att förlora." Men vart?, tillade hon ynkligt i tankarna.

"Ja, vi gör det." sa Tamara ställde sig upp och gick ner till stallet och sadlade Nyx. Sedan tog hon tag i tyglarna och ledde ut henne på borggården. Hon tänkte rida, och hon tänkte inte lämna Nyx här. Hon ställde sig för att vänta på de andra medans hon smekte stoet och småpratade med det.

Roran kastade en hastig blick på Elrond innan han lämnade terrassen med snabba steg. Han skyndade ned för den väldiga trappan och ut till stallet där stallpojken väntade med Quirinus' tyglar i sin beniga hand. Roran slet respektlöst tyglarna ur pojkens hand och började leda hingsten mot borggården. Han nickade åt hästflickan.
"Då är det bara alven kvar då", muttrade han och satt upp på den redan sadlade hingsten.

Nienna sneglade tveksamt på Elrond för någon sekund innan hon satte fart mot stallet, där hennes nattsvarta hingst Finwë otåligt stod och väntade, som att han hade väntat på henne där inne i stallet ett långt tag. Hon närmade sig honom, log och smekte försiktigt hans mörka mule. Hon mumlade några uppmuntrande ord och skyndade sig sedan att sadla och tränsa honom. Hon ville inte att de otåliga människorna skulle få vänta alltför länge, deras humör verkade ju inte vara på topp i vilket fall som helst. Hon började leda hingsten mot borggården, där de dödliga stod och väntade.
"Jaha", sa hon med nonchalant tonfall samtidigt som hon saktade in bredvid dem. "Och vart är vi på väg?"
Hon smekte ännu en gång hingstens mule, och svingade sig sedan upp i sadeln.

"Vi börjar väll med den ödelagda dvärgstaden, jag antar att någon finns där." sa Tamara och satte upp på sin häst. "Det är en dagsritt här ifrån." sa hon lungt och såg på dem.
"Bäst att vi ger oss av då." sa hon lätt satte fötterna i Nyx sidor och red iväg ut från Riverdell ut på den gröna oändliga heden. Hon hoppades att de skulle komma tillbaka från detta uppdrag förmodligen fullt av faror på deras väg, men hon betvivlade dock detta. Men hon skulle göra allt i sin makt för att hitta och förstöra ringarna.

( Jag bara hitta på dvärgstaden så ni vet xD )

[Förlåt för PP, Mandis.]

"Som du vill, hästflickan.", muttrade Roran och skänklade på den stora hingsten som lydigt följde efter en av sina svarta följeslagare. Han kastade en blick över axeln, emot alvflickan som satt upp i sadeln.
Han skänklade på hingsten återigen och lät honom trava efter stoet.