Privat rollspel (med din mugglis-figur)

Emma

Jag kollade in vilka läxor jag behövde göra och vilka böcker som skulle vara nödvändiga. Efter det hämtade jag en trave böcker och började läsa den första.

Clara

Jag drog fram några stycken pergament ur fickan och tog upp en enkel fjäderpenna och ett bläckhorn, ställde på bordet. Höll handen på sidan, doppade pennan och började krafsa ner med liten stil, långa meningar.

Emma

Jag doppade fjäderpennan i bläcket och krafsade ner några stöd ord innan jag fortsatte läsa.

Clara

Jag la upp ett pergament till och slog upp en bok till. Krafsade snabbt ner något.
"Lumos", sa jag koncentrerat, och spetsen på min trollstav började lysa. Jag mumlade några ljudlösa ord och bläddrade blad i boken samtidigt som jag doppade fjäderpennan och skrev lite till.

Emma

Jag log mot lite saker i boken och tog fram min trollstav.
"Julapeo", sa jag och min fjäderpenna blev gaffel. Jag upprepade ordet och gaffeln blev en fjäderpenna igen.

"Wingardium Leviosa", sa jag lite nonchalant och riktade staven mot en av böckerna. Den flög upp hur lätt som helst. "Descendo."
Jag log lite lätt. Jag tog fram ett lås ur fickan.
"Alohomora", sa jag och höll staven riktad mot låset hela tiden. Låset gick upp med ett litet "klick".
"Colloportus."

Cassiopeia


Jag satt med mina kompisar i sällskapsrummet.
Vi snackade om quidditchlaget där jag var lagkapten.

Clara

Jag plockade med mig några böcker och stoppade ner dem i väskan, viskade "Nox" och började gå mot Ravenclaw's uppehållsrum.
"Vad blir större desto mer du tar bort?" löd frågan.
"Hålet", svarade jag. "Eller gropen, varje gång man tar bort blir det större."
"Klokt svarat."
Jag gick in i sällskapsrummet och upp till flickornas sovsal. Det var rätt sent.
Kollade mina pengar. Jag hade kommit med i Ravenclaws Quidditchlag ((okej, tänk inte på att jag går i första årskursen...)). Hade jag råd med en kvast än? Ja, visst, sure, men ingen Åskvigg.
Det var det jag samlade till.

Emma

Blommor, Hjärtan, Kärlek, Vänskap. Helt plötsligt försvann den fantastiska ängen och all lycka. Jag vaknade upp i bibloteket och plockade snabbt ihop mina saker och sprang till uppehållsrummet. Jag kollade på mitt armbands ur. 3 minuter till utegångsförbudet. Jag sprang fram till porten.
"Vad blir större desto mer du tar bort?", sa den onsynliga rösten.
"Hålet, Ju mer du tar bort, desto större blir det.", sa jag.
"Klokt och korrekt svar", sa den mystiska rösten och porten öppnade sig och det blåa sällskapsrummet visade sig.