The Hunger Games (Rollspel)

Lane stod på sin plattform längst till höger och studerade området omkring honom. Till höger fanns en tät skog, rakt fram fanns de saker som kunde vara väldigt användbara och till vänster så såg han en stor sjö med ett berg bakom. Han vågade inte titta sig om axeln, han var för nervös för det. Först skulle han plocka upp en ryggsäck och sedan kunde han väl försöka hinna få tag på en kniv eller något.

Jag skulle gärna vara med!
Tjej, distrikt 4.

Mall:
Namn: Merve Collin
Smeknamn: Merv
Mamma: Morvana, 43
Pappa: Ege, 50
Syskon: 2 systrar, Thalassa och Nirveli. 12 och 23 år gamla.
Distrikt: 4
Kön: Tjej
Ålder: 16
Utseende: Brunt hår(oftast i en fläta), bra kondition men mindre muskler. Hyfsat vältränad. Isblåa ögon. Ljus hy.
Personlighet: Vet vad hon vill, godhjärtad, men lite övermodig. Älskar naturen.
Egenskaper: Bra uthållighet, förstående, är extremt bra i alla naturer. Särskilt i vatten. Vet mycket om växter, pricksäker.
Ev. kärlek: Nej.
Vapen: Pilbåge och Treudd.
Taktik: Ta vad hon kan få i början och sedan springa iväg så fort hon kan. Försöka överleva.
Övrigt: Hon är en djurvän och kan kommunicera bra med dem.

Utseende:

Elli stod på sin plattform och kollade med skräck i ögonen på området.
" Jag kommer dö, dö,dö", viskar jag snabbt för mig själv.
" Tro inte att du kommer vina", viskar jag. Jag vill inte tro eller tänker inte tro att jag skulle kunna vina. Jag sneglar runt om kring mig. Alla ser otroligt förberedda ut. Snart kommer signalen gå snart kommer jag antagligen ligga död på marken och min kanon avlossas. Jag kommer inte klara blodbadet. Jag hoppas att det går snabbt att dö att jag slipper vänta. Kan jag inte bara få dö nu kan dom inte bara slå i gongonen så nån kan döda mig. Jag kommer på att jag kanske ska kolla mig omkring. Till höger har jag en tätt skog och jag får lite själv förtroende. Om jag bara kan ta en ryggsäck kanske en kniv och kommer ut i skogen kanske jag har en chans att klara mig en natt. Jag vänder huvudet och kollar på Alex. Han kan va rätt snygg. Om det varit att han var kände som Distriktets Blayboy så hade han varit ännu sötare. Va fan tänker jag på?! Det här är säker dom sista sekunderna i mitt liv och jag tänker på hur sött Alex är. Jag kollar framåt och väntar på signalen.

Jag håller på att bli galen. Seriöst.
Jag klarar inte av pressen att veta att jag snart, troligtvis inom de första 10 minutrarna kommer att dö.
Svett. Ångestkänslor. Borde jag sagt någonting mer till min familj? Borde jag kramat dem ännu mer?
Vet inte. Jag älskar er. Signalen hörs, och jag kastar mig ut.

Skärp dig nu.

Kan inte börja förrens imorgon, ni kan väl vänta lite och inte börja rolla för långt?

Visst inte för långt : ]

Jag stod på min plattform och det kändes som om hela världen skakade. Men det var bara jag som var så nervös och rädd att jag inte kunde stå still.
Jag kollade mig omkring. Jag såg andra som såg precis lika rädda ut som jag kände mig. Men sen fanns det ju de som hade tränat ända sedan de föddes, de hade stenansikten, de visade inga tecken på rädsla och tvivlade säkert inte en sekund på att döda. Jag var en av de som tänkte snappa åt mig en ryggsäck, en pilbåge och sedan springa mitt snabbaste därifrån. Men de som var tränade sedan de föddes, tänkte nog börja döda med en gång.
Mitt hjärta bultade allt hårdare ju längre tiden gick. Nu var det inte långt kvar. Någon minut. Sekunder. Hundradelar.
Signalen ljöd.

Jag hoppade ned mot marken. Ymningstornet var bara några meter från mig. Jag var först ut, så jag sprang motEn ryggsäck ochen pilbåge i trä.

En kille från distrikt 1 var framme. Han tog ett par knivar och sköt dem mot mig. Han var bakom märkte honom lite för sent, så jag fick ett djupt jack in i mitt smalben. Smärtan spred sig i hela kroppen och jag fick blodsmak i munnen.
Killen log.
Framför mig låg vattnet. Där vid vattnet var en stor skog, en stor sjö med vass, och ett berg bakom.
Jag sprang det fortaste jag kunde in i skogen.

Vill bara påpeka att det skulle bli bättre om du läste igenom innan du skickade för det är vissa meningar som råkat bli konstiga

jag hade bara råkat glömma två mellanslag x)