Guldboken (Rollspel)

jag tkt väll han var bekant xD as bra utssende

Bra! Då kan vi börja

Kevin tittade ut över byn där han satt uppe på husets tak. Hans far Rick låg inuti huset och hostade och kräktes vartannat. Inte för att Kevin orkade bry sig, det fanns så många i byn som var döende, hans far råkade endast vara en i mängden.
Smidigt trädde Kevin en pil i strängen på sin välbyggda pilbåge och sköt iväg pilen så att den seglade över hela området innan den borrade in sig i en stolpe på andra sidan byn.

Nicci satt på ängen en bit ifrån byn. Dragorn låg bredvid henne och såg på henne med vaksamma ögon och hon strök honom över mulen. hon hade velat hålla sig en bit från byn, inte bara för att hon itne gillade människor utan för att hon var rädd för att bli sjuk. hon var inte säker på varför hon klarat sig så länge som hon gjort men hon tänkte inte utmana ödet. hon var glad över att hennes mor var död så hon slapp plågorna som de andra hade. hon lutade sig mot Dragor som gnäggade lågt

Tack

"Jag är hemma nu mor!" ropar Edmund när han rusar in i den smutsiga stugans enda rum. Hans mor ligger på det trampade jordgolvet under en filt och rosslar högt.
"Edmund", konstaterar hon och försöker sig på ett leende. Edmund sätter sig bredvid sin mor och blöter trasan som ligger över hennes panna i vattnet i skålen bredvid hans mors huvud.
"Hur mår du?" undrar han oroligt.
"Jag ska snart dö, hur tror du att jag mår?" svarar Edmunds mor och ler bistert. Edmund suckar.
"Säg inte så! Jag ska hitta ett sätt att få dig frisk igen!"
"Ed!" skriker en överförtjust barnröst och hoppar glatt ner i Edmunds knä. "Berätta en saga!"
"Ja, berätta en saga och för med oss bort från det här förbannade eländet", håller Edmunds mor med och hostar ihåligt.
Edmund suckar men öppnar sedan munnen för att börja berätta. "Det var en gång..."

Alith sitter i sin stol. Stolen med hjul, specialkonstruerad av hennes far bara något år innan han dog.
"A-Alith" Rosslar hennes bror från sin sovplats på jordgolvet. Alith sover i stolen, äter i stolen. Hennes liv kretsar runt den eländiga stolen.
"Ja." Svarar hon tyst.
"J-Jag tror inte jag överl-lever." Rosslar hennes bror och Alith blir arg.
"Klart du kommer!" Skriker hon åt honom. Han ler åt henne, ett svagt, men synligt, leende. Aliths ilska förvandlas till sorg när hon ser det insjuknade ansiktet.
"Snälla, säg inte så." Säger hon sorgset och han nickar svagt.

Nicci undrade varför hon egentligen stannade kvar i byn. hennes mor var död och hon umgicks knappt med någon här, men hon antog att det var för att hon inte visste vart hon annars skulle ta vägen. Dragor frustade till och han verkade ha hört något och hon spetsade hörseln men hörde inget ovanligt, men hon litade på Dragors insikter och la handen på kniven, lika bra att vara beredd på det värsta

"... och så levde prinsen och prinsessan lyckliga i alla sina dagar i sitt slott av väldoftande rosor", avslutar Edmund och klockan i byn ringer med ett dånande för att påminna Edmund om att han inte tillhör de välbärgade personerna i byn och att han måste försörja sin familj. Edmund lyfter försiktigt ur Philip ur sitt knä och reser sig.
"Måste du gå redan? Du kom ju precis hem", klagar Edmunds mor och Edmund sänker huvudet. Han önskar att han hade sluppit lämna sin mor ensam - tänk om hon dog medan han var borta! Vad skulle då hända med Philip?
"Ja, jag måste, annars får vi ingen mat", säger Edmund och ler brett innan han rusar ut genom den skamfilade dörren.

"Jag..." Alith ändrar sig i sista stund. Hon är så van vid att folk säger 'Jag går ut' men hon kan inte gå. "rullar ut." Avslutar hon sin mening med ett leende, sorgset, mot sin bror som inte verka märka något.
"V-va för-försiktig." mumlar han svagt innan han sluter ögonen. Alith första tanke är att han är död, innan hon ser att hans bröstkorg häver sig upp under den håliga filten. Hon försvinner ut genom den trasiga dörren och tycker att det är tur att hon är så smal. Annars skulle ju inte hennes stol få plats genom dörren.

Nicci hörde klockan ringa och var glad över att hon faktiskt inte hade ett jobb att gå till. hennes mor hade lämnat henne med ett större arv än hon behövde.
"Jag börjar bli hungrig, så vad säger du Dragor skall vi återvända hem?" frågade hon och hästen frustade nöjt och de båda reste sig och Nicci betslade honom och svingade sig sedan upp, hon älskade att rida barbacka. hon red mot byn

Alith bryr sig inte om klockan, hon har inget arbete. Inte för hon har kunnat förskaffa sig ett med sin odugliga kropp. En i byn brukar komma med mat ibland. Alith brukade prata med henne förut innan ett av grannbarnen hävdade att hon var ond och därför hade hon blivit straffad med att få en försvagad kropp. Inte för att Alith bryr sig, kvinnan hade ändå inte varit en så duktig lyssnare. Men Alith tycker ändå att kvinnan själv är intressant. Kvinnan brukar ju fortfarande komma med mat. Varenda gång hon kommer behandlar hon Alith som luft. Kanske har hon drabbats av sjukdomen precis som resterande del av byn...