Ghosts and Bets (Privat Rollspel)

Mycket riktigt kommer tydligen hela hans gäng efter. Demi bryr sig inte. De kan få komma om dem vill. Pengarna kommer de iallafall inte vinna.

"Skynda er", sa Evelina till Storkillen knähundar. De flåsade redan och verkade väldigt trötta.
Efter en stund så började skogens träd inte vara så täta och snart såg man öppningen till skogen.

Väl ute ur skogen såg man genast den förfallna byggnaden som en gång haft hospitalens vanliga gula färg fast den nu flagnat bort. Det ser ganska kusligt ut med den övervuxna trädgården framför och det överdrivet höga gräset. Fönstren ser mörka ut. Men Demi bryr sig inte. Portarna verkar dock fortfarande lika stadiga som dagen de byggdes. Förutom att färgen flagnat och handtagen och gångjärnen är rostiga.
"Wow, vad läskigt." Säger en av Finkles knähundar med stora ögon och Demi ler. Han skulle antagligen vara en av de första ut ur psyket.

"Gå då", sa Evelina kort och tittade inte ens på den som hade pratat. "Ja, ska vi gå in då?"
Hon hade redan börjat röra sig mot sjukhuset.

((omg trodde jag hade svarat men hade tydligen inte det T_T))

"Kom igen." Säger Demi och följer efter Evelina. Hon tar tag i de rostiga handtaget och redan vid det tillfället känns det som om huset skriker. Men det är säkert bara inbillning. Hon trycker ned handtaget och dörren går upp med ett hemskt gnissel. "Konstigt att den inte är låst..." muttrar Demi.

Evelina ryckte på axlarna.
"Antagligen har åren gjort så att låset har gått upp", sa hon och gick in.
Storkillen och hans gäng tvekade.
"Vadå, vågar ni inte?", sa Evelina.
Storkillen rätade på sig.
"Klart vi gör!", sa han och knuffade Evelina åt sidan och gick in.

"Troligen, kan vi inte knuffa ned honom för en trappa?" Frågar Demi och nickar mot Finkle som stegat in som värsta officeren. Finkle verkar inte ha märkt något dock.
"Du Finkle, är det 1 natt och sedan får de pengarna?" Frågar en av knähundarna och Finkle ger honom en arg blick.
"En natt och det är VI som får pengarna." Svarar Finkle och Demi får lust att skratta.

Evelina fnissade.
"Ja, vi kör på det", sa hon viskande till Demi. Men så tänkte hon efter. "Kan vi inte knuffa honom nerför en trappa efter att vi har fått pengarna? Han kanske får en hjärnskakning och då får vi ju inga pengar."

"Mhm... vi gör så." Svarar Demi och betraktar räddhararna. Sedan smäller dörren igen och Demi hoppar till. "Men herregud, lite väl lågt med specialeffekter!?" Säger hon irriterat och Finkle viftar avvärjande med händerna.
"Inga tricks i det här huset." Konstaterar han och stirrar lite på dörren som om den skulle äta upp honom.

Evelina flinade för sig själv. Det här skulle bli kul.
"Jag har hört att det sipprar blod ur väggarna", viskade Evelina med sin spökrikaste röst.
Sekunden efter hörde det ett droppande.
Den korte killen ryste och tittade rädd omkring sig.