Barnen (rollspel)

Roxanne sätter sig genast vid sina vänner och väntar också på att cermonin ska börja. Hon är utsvulten!

Rose gick och satte sig med dem andra i Gryffindor.
Hon var lika hungrig som alla andra där hon satt verkade, om inte hungrigare än dem andra efter den långa resan.

Nu hördes steg ifrån proten. Och in Kom Mcgonagall med en rad av imponerade förstaårselever efter sig. Hon var verkligen pigg för att vara så gammal! Nu var de framme vid den trepinnade pallen och därpå stod sorteringshatten. Vecket som föreställde en munn på den öppnades och hatten började sjunga.

"Hmm...

Ni vet jag gammal och sliten är,
men min vishet är kvar och av den som ni lär,
Ty när Godric den store gav mig ett liv,
I mitt liv det gav mig en jättekliv,
Ty min uppgift är och kommer alltid att vara
En fråga som bara ni kan besvara,
I vilket elevhem ni kan passa bäst
i erat huvud där era tankar är som flest,

De fyra grundarna ett varit hem gjort
och valdes med önskningar från alla rätt fort.
De modigaste sattes högt av Gryffindor,
Och prisades av honom allra mest.
Men av Ravenclaw, hon fann i alla år,
Att de som hade gott förstånd var bäst.
Och milda Hufflepuff, hon föredrog
De flitiga som strävar för att duga,
Men Slytherin som aldrig fick nog,
Han tyckte om de äregiriga och sluga.

Jag tar en noggrann titt i huvudet på er
Och väljer lämpligast skolhem för er del!"

Applåder hördes i genom hela salen och så började Mcgonagall ropa upp alla namn. En efter en.

Rose såg alla ivriga och nervösa förstaårs-elever komma in efter McGonnagall. Hon mindes att hon själv hade varit en av dem.

Nu när alla barn hade blivit sorterade startade måltidan. Gud var Roxane hade sett fram emot den!

Rose njöt av varenda tugga hon åt av maten. Men hon ville inte verka för glupsk så hon försökte äta lugnt. Fast ingen vid bordet verkade bry sig om hon åt fort eller inte just då för alla var för upptagna av att äta och skryta om vad dem gjort på sommarlovet.

Det var så himla gott med festmåltiden! Men nu skulle det verkligen bli skönt att gå och lägga sig. Hon gick upp med sina jämnåriga Gryffkompisar till sällskapsrummet och pratade en hel del framför brasan innan alla gick för att lägga sig.

När hon kom in till sovsalen kände hon sig verkligen hemma. Där satt hennes älskade kattuggla Shadow och slumrade med ena benet uträckt till henne, väggarna och inredningen var lika ljuvliga som vanligt, och i spisen i mitten var en brasa tänd. Husalferna hade redan hunnit packa upp och gjort i ordning till dem. Hon gick fram till Shadow och knöt försiktigt upp snöret och tog brevet. Det var från Fred och Angelina. HOn log medan hon läste igenom det och öppnade paketet som låg brevid. Hon såg genast vad det var.

Lily var riktigt trött efter måltiden.

När Lily kom fram till Den tjocka damen så var hon så trött att hon sa först fel ord.
"Pinkykorv", sa Lily och Damen skakade på huvudet. "Oh, juste jag menar: Priskorv", sa Lily och skrattade. Det stora porträttet svängde upp.

När Lily kommit upp till sin sovsal så såg hon sin sparvuggla Heddie i sin bur. Lily öppnade buren och lät Heddie flyga ut. Hon längtade tills imorgon då lektionerna skulle börja. Hon längtade efter förvandlingskonsten, trollformlelära och kvastflygning. Lily somnade in i en djup sömn.

Rose kravlade sig trött igenom porträtthålet. Hon orkade inte tänka på något annat än att krypa ner i den varma sköna sängen.

När hon kröp ner i sängen kände hon en riktigt skön känsla av hon skulle drömma en mysig i dröm den natten. Hon drömde om att hon sprang på en stor blomsteräng utan bekymmer och problem. Allt var så underbart perfekt tills hon kom till den mörka och råa sidan av ängen. Rose försökte vända om och springa tillbaka till den vackra och ljusa sidan men det gick inte. Hon kom bara längre och längre in på den mörka sidan. Plötslig kom det upp massor av stora spindlar. Spindlar var det hon fruktade mest. Dem började komma närmare och närmare. Hon sprang allt vad hon hade bort från spindlarna och det funkade. För en kort sekund trodde hon att allt var väl igen, men då försvann marken under henne och hon föll mot en säker död. Hon skrek men ingen hörde för det fanns ingen där.
"Rose, Rose tar det lungt!!" sa en röst till henne.
Hon vaknade med att hon satt upp i sängen och skrek.
"Du drömde bara" sa hennes vän Patricia.

( Såg att Roxanne var upptagen min favorit :C Men kan jag hoppa in Dominique Weasley, alltså Bill och Fleurs dotter? )