Resan genom tid och rum (Privat rollspel)

Nilklaus flinade åt henne.
"Mycket rolig du är, plocka fram din stav och sluta leka med mig", sade Niklaus allvarligt och lade fast väskan på Paws i stället för att bära på den själv.
"Eller har du tappat bort sminket också?"tillade han retligt.

"Tror du inte jag skulle det om jag hade staven eller, korkskalle?" Svarar Olivia argt. "Och förresten så är mitt smink kvar, tyvärr precis som du." Tillägger hon och tittar åt höger sedan åt vänster. "Vilket håll ska man gå åt då?" Frågar hon mest sig själv. Hon vill bara komma fram till en stad inget annat och varför kan det hon vill bara inte hända någon gång?

"Antingen är du blind eller allmänt korkad", sade Niklaus och vände mot höger efter Paws som hade börjat gå mot staden som fanns mot höger.
"Det finns säkert en spegel där borta som du kan sminka dig vid!"ropade han så högt han kunde.

"Håll käften." Svarar Olivia och hoppar över bäcken så hon iallafall slipper gå bredvid eller för nära honom. För nära är minst 3-4 meter. Staden liknar inte de städer Olivia varit i. Inte alls.
"Är vi i en sån där medeltidsby eller?" Frågar hon och höjer på ena ögonbrynet.

"Du är både korkad och konstig men du kan ju hoppa i alla fall!"ropade Nik roat och klappade till Paws då han gick förbi pantern.
Han stannade vid ingången till staden för att vänta på Olivia bara för att han ville vara lite artig.

"Jag kan mer än du tror." muttrar Olivia surt men tyst innan hon kommer fram till stadens ingång.
"Ska du gå in eller?" Frågar hon Niklaus och blänger på honom. Hon väntar inte på svar utan går in i staden iallafall.

"Vad du än säger, miss", svarade Nik och gjorde en grimas mot hennes ryggtavla. Det verkade som om det var marknad på torget genast som de kom in, de flesta tittade underligt på dem. Förmodligen på deras kläder och Paws.
Utan att säga något åt Olivia gick Nik fram till en man som stod bakom ett bord och sålde grönsaker.
"Ursäkta mig, sir, men kan du berätta för mig vilket år det är?"frågade han artigt.
"Vilket år?"sade mannen hånfullt. "Det är år 1195."
"Eh...tack", svarade Nik och vände sig mot Olivia. "Då fick vi reda på det, eller hur blondie?"

"Jag bryr mig inte om året. Jag bryr mg om platsen din idiot." Svarar Olivia kallt och blir med ens trevlig och artig.
"Ursäkta mig, frun skulle du kunna berätta vilken stad det är?" Frågar hon en kvinna i kanske 20-25 årsåldern.
"Men vet du inte det? Vi är ju i Nottingham!" Svarar kvinnan.
"Tack." Säger Olivia till svar och vänder sig mot Niklaus. "Vet du... jag tror vi är i England." Säger hon och himlar med ögonen. "Och antagligen i någon slags efterapning av Robin Hood."

"Kul att du har en del av din hjärna som fortfarande fungerar", svarade Nik som just och just hann knuffa undan henne innan en pil kom flygande mot dem med ett band fast i. Pilen träffade väggen bakom dem innan en man med pilbåge åkte ner för bandet och ställde sig framför dem.
"Robin Hood, gissar jag?"sade Nik uttråkat åt mannen.

Det blir någon slags kalabalik när pilen kommer och folk tittar runt och andra hurrar.
"Definitivt." muttrar Olivia och reser sig när ett par i rustning kommer från ingenstans. Olivia flyttar sig ur vägen för dem. Men varför har de föreställningen om ingen turist är här? Ja om man inte räknar henne och Niklaus.