The rich and The poor (rollspel)

(( jag?! Men jag är väl rik? :O ))

((AHH!! WTF!!! FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT!!!!!! O.O SNÄLLA FÖRLÅT!!!!))

(( Andrea kmr och vaktar ^.^))

"ANDREA!" Ropar någon och Andrea bokstavligen åker ned för trappräcket.
"Yup?" Frågar hon nonchande och den stora mannen ser irriterat på henne.
"Du borde veta hut tjejen! Håll koll på fångarna det är en order." Säger han och Andrea gör en falsk honnör.
"Javisst vad du än sig bossen!" Säger hon med en överdriven bugning och mannen stampar upp för trappan, Andrea själv tittar nyfiket på de nya fångarna genom gallren.
"Ni har väl hamnat är för ni är rika?" Undrar hon.

(( haha gör inget, blev lite förvirrad bara ))

Christoffer tittar på tjejen och går fram till gallret.
"Ska vi köpslå?"frågade han och slog på med sitt sneda leende. "Om du släpper ut mig så får du vadsomhelst"
Han höjde ögonbrynen innan han rättade till sina jeans.

Andrea flinar tillbaka.
"Ditt huvud på ett fat skulle vara roligt." Svarar hon och blinkar med ena ögat innan hon sätter sig på en tunna på andra sidan den steniga korridoren. "För att om jag släpper ut någon av er utan någon bra anledning är det så jag kommer sluta, rikemansbarn." Fortsätter hon när hon satt sig tillrätta.

När Alexandra insåg vad de pratade om makade hon sig närmare.
"Men...", sa hon andlöst. "Du... Du kan få pengar... Och slott! Och du kan få massor av ädelstenar! Bara vi kommer ut härifrån..."

Christoffer suckar.
"Bra idé tjejen!"ropar han roat. "Det är ju precis det som hon vill höra? Eller hur?" han ser på den fattiga.
"Hur som helst, så kan du väl släppa ut mig, eller hur?"sade han charmigt och lade huvudet på sned. "Du kan fly härifrån och ta den där tjejens pengar."

"Och du tror att jag bryr mig?" Frågar Andrea trotsigt. "Det är just de sakerna som satt dig därinne." Andrea är definitivt inte på humör för några bortskämda ungar.
"ANDREA! DIN HUND ÄR SOM TOKIG!" Skriker mannen uppifrån.
"Vad bra..." muttrar Andrea men hon ropar tillbaka: "Men släpp ner honom då!" och i nästa stund är en svart och brun blandras nere hos henne och morrar åt rikemansbarnen. Andrea bryr sig inte om att lugna den.

"Söt hund", sade Christoffer i stället och tittar endast fascinerat på den innan han vänder blicken mot det hållet som mannen hade skrikit ifrån.
"Du stora feta tjockisen!"ropar han och väntar tills han hör ett par tunga fotsteg. "Är du på matpaus igen kanske?"
Han älskar att jävlas, det var det enda han gjorde dagarna i ända, han brukade undvika de fattiga och endast göra det med de rika. Inte för att hans föräldrar gillade det, de hatade både honom och hans sätt.

"Visst är den?" Säger Andrea älskvärt och hunden hoppar glatt upp på henne. I nästa stund är mannen nere och hytter med näven åt den ena fången.
"En sak du borde lära dig 'J' är att det blir roligare ju mer du bryr dig." 'J' heter egentligen Jocke, men han vill att alla ska ha kodnamn. Andrea vägrade blankt ha sitt: "And" And är en fågelsort i hennes värld och alltså har hon en näbb så hon svarade inte på de tilltalen. J skäller ut henne och Andrea gäspar uttråkat.
"Buss på, Dex" Säger Andrea och hunden morrar och skäller på mannen som genast tar sin väg uppåt igen.