Rollning???

"Ja, det gör jag" svarade Leo självsäkert.
"Och du är Isabella va?? Jag har för mig det" sa han och lutade sig bekvämt bak i sätet.

"Ja" svarade Isabella och log mot Leo. Sen blev hon plöstligt tveksam. "Vilket elevhem går du i?" frågade hon.

Jaqlines bok är tråkig och hon förstår varför hon memorerat den så långsamt första gången. Den var så ointressant att den inte hade varit roande nog att memorera snabbt. Med en suck stänger hon hårt igen boken och lägger den på sätet bredvid. Sedan granskar hon kupén och i synnerhet sin medpassagerare.

Cassandra satt helt tyst i sätet. Rak i ryggen och ingen ögonkontakt, det var vad hennes mamma hade lärt henne innan hon blev sinnesförvirrad och Cassandra skulle följa hennes råd till varje pris.
När tanten med vagnen kom förbi med ett litet,
"Någonting från vagnen, lille vän?",
så blängde Cassandra bara. Hon ville egentligen ha en chokladgroda men visste att det bara var slöseri med pengar. Hon var tvungen att spara.
"Någonting till dig då?", sa tanten sedan, vänd mot Cassandras medpassagerare.

"Ett par chokladgrodor och en pumpapastej." Svarar Jaqline och damen höjer ena ögonbrynet.
"Varenda år." mumlar hon och tar fram varorna, Jaqline betalar. Damen går till nästa kupé och Jaqline börjar äta på sin pumpapastej.
"Vill du ha en chokladgroda?" Frågar Jaqline Cassandra och förväntar sig inte ett svar hon har ett par chokladgrodor, eller faktiskt flera än förra året...

Cassandra vände häftigt blicken mot hennes medpassagerare och stirrade på henne. Kunde hon läsa tankar?
Cassandra vände sakta blicken tillbaka mot fönstret och tog ett djupt andetag innan hon svarade.
"Nej, tack"
Hon hoppades att det skulle vara tyst resten av tågresan.

"Visst visst, blir sur för att man försöker vara trevlig va?" Frågar Jaqline och rättar till sina glasögon och äter på en chokladgroda. Kanske skulle hon ge Cassandra en ändå fast hon sagt nej. Jaqline tycker faktiskt att Cassandra är rätt ... mörk. Så att säga. Men det är ingen anledning att vara otrevlig.
"Förlåt, det var elakt." Säger Jaqline och lägger undan chokladkortet på Albus Dumbledore, hennes 24:de kort med Dumbledore.

Cassandra tittade på flickan framför henne. Hon bet sig i läppen.
"Nåja, kanske en då", mumlade hon så tyst som möjligt.
Hon hoppades innerligt att flickan flickan inte hade hört henne. Sedan blev hon rädd. Hon blev rädd när hon tänkte på hur hennes mor skulle reagera om hon hade sagt så och hon träffades av en outhärlig smärta.

Jaqline hör, knappt att hon säger något om kanske. Men Jaqline lägger ingen större vikt vid det utan ger henne två stycken på en gång. Jaqline äter inte speciellt mycket hon tillbringar hellre lunchen, frukosten... middagen vid biblioteket. Vilket enligt hennes familj inte var det bästa. Men deras dotter är smart och ganska teknisk. Det är ju rätt bra iallafall.

Cassandra stirrade på chokladgrodan. Långsamt med darrande finger tog hon upp den och bet av en bit, sedan slukade hon den. Hon tittade på kortet som hon hade i handen.
"Cornelius Agrippa", sa hon funderande. "Tack", sa hon sedan mot flickan. "Vad heter du förresten?"
Cassandra tvekade men åt sen upp den andra grodan.