Robin Hood och hans glada gäng

Nicci följde surt vägen, bara för att hon var tjej betydde det inte att hon var värdelös. Okej att hon var adelsdam och inte van vid all som hade med skogen att göra. Hon saktade av till skritt och klappade hästen och han rycktt till när Robin tog tag i tyglarna
"vad vill du?" fräste Nicci och såg på honom och han log charmigt
"jag hade fel okej. Du får stanna om du vill" sa Robin och såg på henne
"även om jag är tjej?" sa hon och lutade sig fram
"ja även om du är tjej, förlåter du mig?" frågade han
"ja jag förlåter dig" sa Nicci och Robin log och hjälpte henne ner
"vänner?" sa han
"ja vänner" sa hon och de gick tillbaka mot lägret

Adina följde med de andra tillbaka mot lägret och hon flinade.
- Robin har visst funnit sin överman, eller kvinna i det här fallet, flinadehon roat.
- Ja, det pågår nog nått mellandem, sa John roat.
- Tänk om man kunde hitta en sånn tjej, här bland skogarna, det skulle va nått det, sa han och Adina nickade.
Hon visste inte vad hon skulle göra, men hon bestämde sig att om Robin skulle ha med sig Nicci och hon skulle få stanna skulle även hon avslöja sin hemlighet.
Om hon inte kom tillbaka, så skulle hon inte avslöja den.
De började göra ordning mat medans de väntade på dem.

Nicci såg på Robin
"varför stoppade du mig?" frågade hon
"för att jag ansåg att jag hade fel, eller ja Adam påpekade det för mig" sa Robin leende och de gick in i lägret "jag hittade henne påvägen" sa han roat och Nicci ryckte på axlarna och satte sig ner vid elden och Much gav henne lite mat och de andra såg på Robin och han såg allvarligt på honom

Adina log när hon såg dem återvända.
Men nu var det hennes tur och hon var livrädd för vad som skulle hända.
Ja, i värsta fall kunde hon bege sig hem igen, eller söka arbete någonstans.
Hon slängde en skrämd blick på Robin och tog sedan ett djupt andetag och drog av sig hatten, så den långa flätan kom fram.
- Jag hoppas att ni kan acceptera ännu en tjej, sa hon och använde sin vanliga röst denna gång inte någon mannsröst.

Nicci såg förvånat på Adam eller vad tjejen nu hette
"det verkar visst som jag inte var den enda som blev besegrad av en tjej" sa Robin roat ochflinade mot John som bara stirrade på henne
"så det är två av dem nu? Toppen ska vi inte ta in några fler" sa Will surt
"de har båda två visat sig dugliga så jag välkomnar dem båda" sa Robin och Nicci såg på honom. Han hade tvekat när det gällde henne, vad det Bara för att hon var adelsdam? Robin såg på henne men hon såg kallt på honom. Hon tänkte inte låta honom köra över henne bara för att hon inte är uppvuxen i Rn skog eller i England
"så vad heter du egentligen?" frågade John när han återhämtat sig från chocken

- Adina, sa hon och log, glad över att hon fick stanna och att de inte hade tagit det så hårt att hon hade ljugit för dem.
- Ledsen om jag ljög för er, men man klarar sig mycket bättre som man.
Sen har jag som sag varit uppvuxen med 10 bröder, så min kvinnliga uppfostran är minimal, sa hon ursäktande och log.
- Ja, det märks, du lurade oss alla, sa John roat.
- Ja, det gjorde du verkligen, instämmde Robin.

Nicci såg på Adi a och log svagt
"jag kan säkert lära dig något om du vill" sa Nicci leende och igronerade Robins blick
"vad har jag nu gjort?" frågade han
"du accepterar henne bara så där för att hon är som en man, men du ville skicka hem mig för at jag är som en tjej" sa hon surt
"ja men du är inte van vid skogen" sa Robin och mötte hennes blick
"nej men jag är inte barn som inte kan göra något" sa hon kyligt och reste sig upp och gick ut i skogen
"ja får ingen ordning på henne" hörde hon Robin säga och hon log lite även om hon fortfarande var sur på honom. Hon tänkte inte låta Robin behandla honom som ett barn

- Tack, sa Adina och log, men visste inte vad hon skulle tycka om det.
Hon hade inga goda erfarenheter av adelsfolk, och hon tänkte inte låta sig behandlas som om hon var värd mindre.
Vilket hon var, men kanske inte just här.
Hon sågefter Nicci och sågsedan på Robin och himlade med ögonen.
- Det är väll ändåinte så konstigt, behandla henne som vam annan som helst, och inte som en svag tjej som inte klarar något.
Det är av just den anledningen, jag utgav mig för att vara man, sa hon uppfodrande.
- Ni tror helt enklet att tjejer inte klarar av något, och speciellt bortklemade adelsdamer, hon kan minnsan lära sig och hon har visa sig mer än duglig, sa hon enkelt och tog en skål och började äta.

Nicci såg sig runt i skogen, hon satte sig argt på en sten. Robin kunde göra henne så arg. Hon kanske inte kunde skjuta pilbåge eller spåra men hon kunde mycket annat och hon lärde sig snabbt. Hon hörde steg bakom sig och såg Robin komma och hon vände ryggen åt honom
"förlåt, jag borde inte behandlat dig som om du inte kunde något" sa han och hon fnös
"jag vill inte ha dina ursäkter! Jag vill inte bli behandlad som ett litet barn för i så fall kunde jag stannat med sheriffen och resten av hovet" sa hon surt
"ja men jag menade det inte, okej?" sa Robin och vände henne mot sig
"nej det är inte okej bara för att du säger det. Jag tänker inte göra som alla andra du möter och bara godkänna det för att du är Robin Hood" sa Nicci surt. Även om han var hjälte och berömd var han en idiot och hon övervägde nästan att återvända hem till Frankrike
"nej men kanske det här kan få dig att godkänna ursäkten" sa han och böjde sig fram och kysste henne och hon besvarade den först innan hon drog sig undan
"nej! Du gjorde det värre! Jag är inte tjejen som faller för killar bara så där och jag vill inte ha kyssar från hjältar som kysser varje tjej de kan" sa hon kyligt och gick där ifrån och hon kom fram till en glänta och stod snart öga mot öga med Gisborne, sheriffens närmaste man
"Nicci" sa han tveksamt och hon funderade på att vända in i skogen men hon ville inte möta Robin igen
"ja det är jag Guy" sa hon och gick mot honom

Robin kom tillbaka till lägret sur och förbannad.
Adnia flinade, fick inte den berömde Robin Hodd som han ville?
Fick han inte det han ville ha, måste han göra som någon annan vill?
Hon såg sig om efter Nicci och ställde sig upp.
Nicci kanske behövde tröst eller något, hon tog sitt kogermed pilar och sin båge och försvann in i skogen för att leta efter henne.
Honhörde snart röster och såg Nicci stå och prata med en man, nån upphöjd person med tanke på hur han var klädd.
Tänkte Nicci föråda dem nu?, tänkte hon och gömde sig bakom ett par buskar.