När folk blev stora och Voldemort vann.

- Nej, ingen är väll normal antar jag, sa jag roat och tystnade sedan.
- Jag har förlorat min magi, jag kunde inte utföra enkla trollformler längre så han förstörde min stav, sa jag tyst och undvek Caras blick.
Jag såg på Jezebel och log tacksamt mot honom, han verkade inte så dum trotts allt.
Man måste bortse från masken och hanns konstiga ideér men annars var han väll bra.

"inte i den här världen, det är en galens mans värld" sa jag leende
"Och hans dotter" sa Jezebel och skrattade lite och jag kysste honom och såg sen på Laura
"Du kan inte förlora din magi, du kanske har glömt en del, men du kan inte förlora den. vi skaffar dig en stav så ser vi vad som händer" sa jag och Jezebel bara nickade som svar åt Laura

Jag nickade och log.
- Ja, jag hoppas att du har rätt, jag har vart så rädd att jag förlorat den, sa jag lättat och såg på dem.
- Men ni behöver inte hjälpa mig, jag vill inte vara ivägen, jag kan gå, sa jag allvarligt och såg på dem.

"Laura lita på mig, vi har försökt att få folk att förlora magin inom sig men inget har funkat" sa jag och ryckte på axlarna
"Nej, de går helt enkelt inte" sa Jezebel och lutade sig mot väggen och jag betraktade honom och log lyckligt mot åt honom och såg sen på Laura "du är inte ivägen, och varför skulle vi inte hjälpa dig?" sa jag

Jag såg på dem och himlade med ögonen, jag kunde bara tänka mig hur de hade undersökt det.
Jag var verkligen glad att jag var halvblod i detta samhälle som vi levde i.
Jag såg på Cara och log halvt.
- Jag vet inte, det är er säng, er lägenhet och jag bara kommer hit och tar allt.
Sen är jag ingen, tillade jag svagt och såg sorgset på Cara.

jag såg på Laura och skrattade sedan "men det var juinte så att vi bjöd in dig? hade du varit i bästa fall ute på gatan i värsta fall död" sa jag enkelt och såg på henne "ska vi ha den här diskutionen igen?" sa jag allvarligt
"Den diskutionen har ajg redan haft med dig och med Jezebel och vi ska inte ha några sånna diskutioner! så tänk inte ens tanken" sa jag bestämt

Jag nickade och log glatt.
- Ja jag är glad att ni hitta mig annars skulle jag vart död, sa jag leende och nickade.
- Ja, men du har väll rätt har bara levt i 6 år med att höra nått annat, sa jag tungt och såg sedan på vitaminerna.
- Så, kan jag be att få ett glas vatten så jag kan svälja de här?, nu tänker jag börja leva, sa jag glatt.

"Fast som Cara sakanske det hade varit bättre i det här fallet" sa Jezebel kallt och jag såg allvarligt på honom
"Var snäll nu! du behöver inte vara elak mot alla mina vänner!" sa jag allvarligt och såg sen på Laura "vadd bra" sa jag och såg sen på Jezebel
"Japp, bara svälja dem" sa han lugnt

Jag såg surt på Jezebel.
- Och exakt varför skulle det vara bättre om jag var död, sa jag en aningen irreterat åt honom.
Jag stoppade in tabletterna i munnen och svalde med vatten.
Sedan åt jag upp resten utav den kalla soppan och kännde vad skönt det var att dtyra sina egna tankar och inte ha någon annan som bestämde över dem.

"Du ser ut att vara död i vilket fall som helst" sa han lugnt och jag såg på honom
"Säg inget, du såg inte särskitl levande ut när jag hittade dig heller eller innan vi dödade Alexis" sa jag bestämt och Jezebels blick blev full av hat när jag nämnde hans far men log sedan "ja kanske det, du är en ängel" sa han och kysste mig
"den enda ängelen i helvetet" sa jag roat