Sagan om rollspelet

Jag börjar ok??

Diagongränden

Jag gick längs en gata i diagongränden. Det var tidigt på morgonen och fåglarna tvittrade i träden. Pappa skulle och jobba och då hade han släppt av mig här. Jag heter Ofelia Narondo. För ca en vecka sen fick jag ett brev, brevet till hogwarts.Jag visste att jag var en häxa eftersom att båda mina föräldrar var det. I Diagongränden hade jag varit många gånger förut. I handen hade jag en lapp med affärer jag skulle gå till och vad jag skulle köpa där. I min högra ficka hade jag min lila börs som min mamma gett mig när jag fyllde 10. Jag kollade vad som stog längst upp på lappen, "Olivander" stod det. Jag gick utlängs gatan tills jag kom till trollstavs butiken. Väl inne gick jag fram till disken och plingade i en liten klocka. Fram kom en liten gråhårig man och han frågade:
"Hej fröken, vill fröken pröva en trollstav eller har hon ett annat ärende?
"Jag skulle vilja pröva en trollstav" sa jag. Olivander gick iväg längs en gång och försvann ett tag.


(Vad tycks?? rollar resten sen!)

TIME TO START!

Springer genom öppningen i muren. Jag har aldrig sett så många trollkarlar förut!
"Kom mamma", ropar jag och drar med mig mamma genom folkmängden på jakt efter den stora banken Gringotts...

Bra nöjd med min oxå!

Fortsätt skriva då


Jag hittar äntligen den stora byggnaden och går upp för trappan av marmor.
Väl inne går mamma fram till kassan (som det stod i brevet) och växlar nervöst våra pengar till de konstiga trollkarlsmynten. Jag försöker göra mig så liten som möjligt under svartalfernas granskande blickar.

Jag kom till Diagongränden med föreståndaren och kände ivern inombords när jag såg den stora byggnaden framför mig.
Där inne fanns min mors valv som jag äntligen skulle få tillgång till.
Mitt namn är Alexandra Lestrange, enda dotter till Bellatrix och Rodulphus Lastrange, tyvärr dog de under kriget och jag hamnade på barnhem.
Barnhemmet som startade till alla föräldrarlösa barn efter Voldemorts fall.
Fast egentligen vet jag inte om jag vill att de skulle leva, jag såg ner på min arm.
Under tröjärmen döljde sig dödsmärket, jag fick det inbränt i armen när jag var liten.
Jag mena vilka föräldrar gör så?, på sin enda dotter?
Jag gillar inte mina föräldrar och de det gjorde, så jag tänker göra allt för att skingra rycktet att jag skulle vara som min mor.
Visserligen ser jag ut som henne, jag känner blickarna efter mig när vi går längst den kullerbelagda gatan och in på Gringotts.
En svartalf kom fram till oss och bugade.
- Miss Lestrange, sa alfen med pipig röst.
- Hej, jag skulle vilja ta ut pengar, sa jag vänligt och gav alfen min nyckeln.

Jag går med lättnad ut ur banken. Svartalfer är inte mina favorit-magivarelser. På vägen ut ser jag en flicka. Hon är ungefär i min ålder och går mot banken. Jag känner inte igen henne (säkert för att jag är mugglarfödd) men andra trollkarlar och häxor kastar oroliga blickar på henne. Jag sänker blicken när hon går förbi mig på marmortrappan. Jag tar upp saklistan. var ska jag gå först?

Vi följde efter svartalfen och satte oss i en utav vagnarna.
Långt ner i de underjordiska gångarna åkte vi.
Min mors valv verkar vara en av de som låg längst ner i de underjordiska gångarna.
Tillsist kom vi fram till valvet och alfen öppnade.
Och jag bara stirrade, nog viste jag att jag hade pengar undanlagda men inte så här mycket.
Valvet var proppfullt med pengar och andra ädla föremål.
Jag gick in i valvet och hittade ett halsband som såg ut som en orm formad till ett S, men en röd ädelsten som öga.
Jag hängde det på mig innan jag fyllde fickorna med galleoner och vi gick tillbaka upp och ur banken.
- Bäst att skaffa trollstav först, på Olivanders, sa föreståndaren och vi styrde stegen dit.
Folk tittade efter mig och pekade och viskade.
Varför måste de stirra?, jag är inte som henne.
Jag sänkte blicken och följde tyst efter föreståndaren.

Vi bestämde oss för att gå till trollstavsbutiken först; vi hade blivit tipsade om Olivanders. Men när vi gick på gatan stannade jag utanför ett skyltfönster, in till ugglemarknaden.
"Åååh, vad fina!" suckade jag. Mamma log mot mig och vi gick in i butiken.

Olivander kom tillbaka med en ask.
"Här pröva den här!" sa han, öppnade asken gav mig en trollstav och förklarade hur jag skulle göra. Jag viftade Med trollstaven och plötsligt flög det ut gnistor ur den. Fram ur ingenstans kom en fjäril flygande.
"Ja rätt på första försöket!"sa Olivander. han berättade att det jag hade i handen var en 12 1/4 tum mahogny, villie hår som kärna. Jag betalade 7 galleoner och gick mot dörren. Där ute stod en flicka som var försräckligt lik Bellatrix. antingen hade hon druckitpolyjuiceelexir eller så var det Bellatrix dotter. Jag bestämde mig för att om hon var som sin mor var det bäst att stå väl med henne. Jag fick ur mig ett litet ynkligt:
"Hej jag heter Ofelia Narondo. Vad heter du?

Jag skuttade glatt fram på gatan med min nya uggla på axeln, Odeth. Direkt när jag steg in i ugglebutiken hade hon flugit ned på min axel, och det kändes tryggt och säkert att ha henne där.
"Där är Olivanders", ropade mamma. Jag sprang dit mamma pekade men bromsade genast in framför dörren.
Där stod flickan jag sett förut och en annan tjej, och jag kände hur blygheten tog överhand igen. Jag stod bara där och tittade förskräckt på dem.